Podcast av Alex Schulman & Sigge Eklund

4+.

Underhållande rakt igenom. Man blir dock lite orolig över Alex när han talar om att Charlie "visade sig svag" och att han proklamerade stolt till alla att "Johannes" minsann var kär i Charlie också (när det rullade fram), för att han också skulle blotta sig och "bli svag". Hörde man inte ett tveksamt "jaaa.." från Sigge där också?

Det märks också lite för ofta att Sigge skulle behöva en annan samtalspartner vid vissa ämnen. Alex är helt lost ibland när Sigge försöker komplicera saker och ting.

Jag undrar hur ett Filip och Sigge hade blivit. Eller Fredrik och Sigge.

Skulle också tycka att det vore kul att se Sigge med någon av FF:arna, samt skulle vilja se honom i annan roll generellt. Programledare typ.

Kul att de vill att man har samma krav på dem som barn, och hur vet de att vi inte är positiv överraskade när vi säger typ 3+
Men det är väl så man gör när man tycker till, angående segmenten, och de har ju tydliga sådana så. Det där var bra, det där var sämre och så försöker man exemplifiera med vad man tycker om och varför. Fast fattar också att det blir jobbigt när varje ord vägs på guldvåg som twitterifieringen leder till.

Vi kan väl konstatera att deras sketcher är ett misslyckande tittarmässigt.


20000 views på klipp som är över 1 månad gamla. Det är inte bra, skulle säga att det är jättedåligt - oavsett vad dom säger. Tror A&S hade räknat med i alla fall 3-4 gånger så många tittar på så kort tid.


Att Sigge ska spela någon knasig karaktär med dialekt har alla redan förstått, men stör mig på att Alex ska spela förvånad ett par gånger i varje sketch.

"Va....va menar?"
"Nu... nu fattar jag inte alls?"

Fansen må ursäkta ranten, men Schulman framstår verkligen i full glans som den vidriga människa han ändå är i senaste podden. Dels det där med Özz. Han berättar att han blir berörd över Özz engagemang, att han ringer upp Özz. Men i podden vill han inte stå för det längre. Det var ju bara en skön känsla för stunden. Så när Özz blir glad, vill Schulman passa på att förnedra honom igen, "vinna"; genom att berätta för podcasten att hans rörelse bara var ett tillfälligt infall som inte betydde nåt. Det var bara stundens infall, typ som att klia sig.

Eller när han berättar hur han högt skanderar att Charlie och Johannes är kära i varandra - för att alla barn ska höra så att även Johannes blir blottad för mobbning. Han går alltså omkring och försöker medvetet göra en 4-årig kille till måltavla för äldre barns elakheter.. Äckligt.

Varför har dom börjat låtsasgråta i varje avsnitt? Får dom fler lyssnare på det sättet = Mer sponsorer = Mer pengar?

Alex blottlägger sin narcissistiska personlighet. Han kan inte hantera kränkthet och svek på ett adekvat sätt, inte när det gäller honom själv och inte när det gäller hans dotter. Men han borde ta upp detta i sin terapi, hur han förfasas över sin dotters utsatthet. Tyvärr handlar det troligen om att Alex projicerar sina egna känslor av svek/svaghet på sin dotter.

Vem grät i senaste?

Fast han säger ju uttryckligen i podden att han nämner inte det för att förnedra Özz. Dom har ju haft sina duster tidigare om du lyssnat och då vet du att Alex försökt bli sams med honom. Att han blir ställd och inte vet vad han ska svara är väl inte helt konstigt? Ja han var i en känsla dagen innan som han inte var i då Özz ringde, det betyder ju inte att han inte tycker de Özz gör är bra. Jag är säker på att han fortfarande gillar det Özz gör, bara det att han inte visste hur han skulle uttrycka sig när Özz ringde. Mänskligt!

Sigge, när han ljög ihop någon historia från barndomen, som vanligt.

Grejen är den att Alex påstådda försök att bli sams med Özz snarare är omskrivningar för att fortsätta pissa på Özz. Varje gång Alex dukar upp en historia om hur han försökt bli sams med Özz, så är den historian en illa förklädd uthängning av Özz som en osympatisk person.

Enligt Özz själv ljuger Schulman i sin podcast om hur han försökt tala med Özz men fått nobben

Om han nu på allvar försökt bli sams med Özz, kunde han ju låta bli att gång på gång pissa på Özz i podcasten. Jag menar att det som sades i senaste avsnittet kvalar in under kategorin disrespect.

Ja, det är faktiskt ett bisarrt och nästan skrämmande beteende. Livet är inte en tävling människor emellan, i alla lägen. Speciellt inte med barn heller...

Jag undrar lite hur de andra föräldrarna på dagiset reagerar när de hör den här sociala "predatorn" uttala sig om de här grejerna, hur han tolkar in konkurrens i situationerna med barnen hela tiden.


Jag tror du läser in lite för mycket här. Det fanns definitivt ett starkt inslag av det i förra historien om Özz (på AIK-matchen eller vad det var) men här kändes det faktiskt som en genuin story och handfallenhet inför den tidigare dagens eskapader. Jag kände igen mig lite men det lät nästan som fyllebeteende. Det är då man ventilerar sig som allra ärligast.

Reagerade också på "Johannes"-grejen, han borde verkligen låta sin dotter leva sitt eget liv. Tyckte även att historierna om att "följa känslan" är något vi hört om förr, att han men då kanske det var Sigge och sedan känner de sig "smutsiga" efteråt, framförallt när de hyllat någon. Det är verkligen inte ett sympatiskt drag men som man kan känna igen med många som håller igen, alltid mer safe att vara lite kritisk. Tycker inte det blev så farligt med Özz även om det kändes jävligt onödigt att liksom trycka till honom lite igen.

Snyfthistorierna, köpte jag med hull och hår, uppfattade de som "starkt" kan ju bara hoppas att de inte blåser mig och skrattar i mjugg som de ju tyvärr verkar ha en fäbless för.