Citat:
Ursprungligen postat av
Nebeltag
https://www.facebook.com/mattias.kar...tal_comments=4
Visst är det uppenbart att Fria Tider driver en annan linje än SD, och det är helt i sin ordning om man från partiets sida vill distansera sig från tidningen.
Men alltså ... "neofascism"? Hur tänkte Karlsson där? Att vara så frikostig med fasciststämpeln ger ett desperat intryck. Dels verkar det som om man accepterar motståndarens världsbild, där alla som är det minsta lilla nationalistiska definieras som fascister (lex Arnstad). Dels påminner man om en strykrädd hund som fjäskar och viftar på svansen i hopp om att bli älskad av etablissemangshusse. Det ser bara tragiskt ut.
Vad har Fria Tider skrivit som kan betecknas som fascistiskt och icke-demokratiskt - i ordens egentliga mening?
Fjantiga utspel som dessa gör inte precis att man blir mer frestad att rösta på partiet (och då är jag alls ingen hårdför typ utan befinner mig åsiktsmässigt någonstans i gränslandet mellan liberalkonservativ och SD-light).
Frågan är om inte KD-entrism är ett större problem för SD än påstådda infiltrationsförsök från identitärt håll.
"Entrism", "kulturradikal", "identitär". Innan jag hittade Flashback 2009 eller -10 svävade jag i lycklig ovisshet om dessa begrepp. Eller "etnonationalist" - vad fan är det? Det är ju en tautologi som bara fyller samma sekteristiska splittringsfunktion som vänsterns olika -ismer när det begav sig. Det låter lite coolare och hardcore för dem som utger sig för att vara det och lite mer hårdfört och hotande för dem som vill smutskasta och skrämma.
Garibaldi var nationalist när han enade alla italienare, esterna var nationalister när de sökte demokratisk självständighet, det svenska folkhemmet var ett nationalistiskt projekt. Varken mer eller mindre. Frihet från främmande makt och mångkulturella imperier. I alla dessa fall handlade det förstås om etnisk samhörighet, kulturell tillhörighet och tradition som var flytande men ändå naturlig. Det handlade om mer demokrati, inte mindre - ett sakförhållande Gogman verkar vända på.
Varför har SD-toppen övergivit detta enkla, lättförsvarade koncept? Är det ett slags Stockholms-syndrom det handlar om, att traumatiserade offer tar över förövarens tankesätt och beteende? Är det mobboffrets sätt att härma mobbarens härskartekniker?
Lever man i Arnstads värld så är det ju två faktiska fascister i Z.Z och Karlsson som beskyller andra för neofascism.