Boden: Mordet på Vatchareeya Bangsuan, maj 2013

Jag tror inte du har en aning om vad tingsrätten har för åsikt i skuldfrågan beträffande MB, eftersom han inte har åtalats. Men vem vet vad framtiden bär i sitt sköte ..

Jo precis, det är givet att man inte kan i varje mening poängtera om det är utspätt eller ej. Jag tolkar det som att man konstaterar att det är blod, men gör inte någon ytterligare tolkning än just det.

Men min tolkning utifrån detta är väl egentligen att blodet i bagageluckan KAN ha varit utspätt väl... ?

Foliehattar kan ha rätt - precis som månen kan vara gjort av grön ost - men också då har de vanligen rätt på ren tur, och av fel skäl. Vidare tycker jag att det inte är stringent att andra Qiuckfallet som exempel på när "partilinjen" har fel. Det svenska processsystemet är inte gjort för att hantera en oskyldig som vill bli dömd, och en advokats uppgift är rent generellt att plädera för sin huvudmans inställning. Jag har, givet detta, svårt att lägga särskilt mycket kritik på Borgström här, oavsett att jag inte är så särskilt förtjust i honom i andra sammanhang. Kritiken - den nedgörande, förintande, kritiken - riktas mot förundersökningen och dess ledning - väsentligen Kwastfeningen och Penttinen.

Så att det kan bli fel när en tilltalad ger sig fan på att bli fälld för brott som h*n inte har begått, och har en sensationsjägande och publicitetskåt förundersökningsledning är en sak, men det säger, tycker jag, ganska lite om hur och varför det kan bli fel i indiciemål där alla parter och aktörer väsentligen gör vad de ska.

När jag kritiserar "alternativteoretiker" i sådana här brottstrådar, gör jag det nästan uteslutande ur metodisk synvinkel. Det är inte slutsatsen som är det viktiga, utan vilka verktyg man använder för att komma dit. De som förfäktar MB:s troliga skuld - eller åtminstone MB som trovärdig alternativ gärningsman som ej kan uteslutas - har som utgångspunkt ett motivteoretiskt resonemang. Motivteoretiska resonemang har för de första visat sig vara föga användbara för domstolar i största allmänhet. Men för det andra är det svårt att ens få ihop ett sånt där rationellt begripligt motiv som detektivromanerna excellerar i utifrån MB:s och VB:s situation. Men det bekymrar inte en genomsnittlig alternativteoretiker nämnvärt, eftersom varken järnkoll på sakfakta eller knivskarp stringens i resonemangen brukar vara alternativteoretikerns allra bästa gren. Sedan förstärker de motivteorin med att konstatera att MB:s alibi kan ifrågasättas - utan att på minsta sätt ta in hur sällan det är som vanligt hederligt folk som blir indragna i en mordutredning har mer otvetydigt alibi än så, i synnerhet när det är en kväll alibit gäller. Och när de väl har fastnat i att MB alldeles jättesäkert är jätteskyldig, eller åtminstone borde vara jättejättemisstänkt fortfarande, är ingen hypotes om bevisplantering för flugig för att framföras som om den vore något som seriöst bör övervägas.

Sen kan det bli fel, visst. De blev fel åtskilliga gånger i början på nittiotalet när det gällde domar om sexualbrott mot barn, varav de flesta feldömda inte har fått någon som helst upprättelse. Och Tommy Karim och mannen vars fru blev mördad av en älg är fall där en förundersökning har haft fel väldigt länge, visst. I älgfallet handlade det väsentligen om samma sak som i "barnläkarfallet" - en förundersökningsledning som trodde att den fattade konstiga saker som den inte alls fattade egentligen. Sånt är livsfarligt, och de av oss som råkar vete lite mer än random jurister om olika företeelser relevanta för en given brottsutredning har en förpliktelse att på olika sätt delge rättssystemet vår kunskap när det behövs. Men i den här utredningen ser jag finns ingenting sådant. Och Tommy Karim höll fast vid sin story, som visserligen var osannolik, men inte alls hade de ojämnheter i berättandet sim KJ:s story har - och som till exempel Christine Schürrers berättelse hade.


Stringenta invändningar är alltid stringenta invändningar. Jag tycker bara inte att Men tänk om månen i alla fall är gjord av grön ost är en stringent invändning. Och jag ser faktiskt inga andra invändningstyper när det gäller det här fallet.

Man kan hävda att för mycket av händelseförloppet är oklart för att det ska vara rimligt att fälla KJ. Det har jag inga problem med. Man man kan faktiskt inte hävda att MB är en sannolik gärningsman med den bevisning som finns. Inte med bibehållen intellektuell självrespekt.

Speciellt då man tar sig till alternativhypoteser som har med motiv att göra och då det inte framkommer minsta underlag rent bevismässigt till andra hypoteser. Eller då de är så fantasirika att det inte ens är rimliga. Det är alltså en befogad kritik som man bör ha för den fria diskussionens skull.

DNA på en fotled men inget kadaverin på ratten eller något annat han tagit i efteråt?????????????

Tack för länken.

Jaha... nu erkänner advokaten i praktiken att det inte finns någon annan förklaring till blodfynden i bilen än att hans klient faktiskt fraktat den döda kroppen i den.

http://www.nsd.se/nyheter/lulea/advokaten-besviken-over-domen-8029464.aspx

Jodå, TR anser att KJ är gärningmammen, MB var ett vittne i rättegången.

Foliehattar kan ha rätt - precis som månen kan vara gjort av grön ost - men också då har de vanligen rätt på ren tur, och av fel skäl. Vidare tycker jag att det inte är stringent att andra Qiuckfallet som exempel på när "partilinjen" har fel. Det svenska processsystemet är inte gjort för att hantera en oskyldig som vill bli dömd, och en advokats uppgift är rent generellt att plädera för sin huvudmans inställning. Jag har, givet detta, svårt att lägga särskilt mycket kritik på Borgström här, oavsett att jag inte är så särskilt förtjust i honom i andra sammanhang. Kritiken - den nedgörande, förintande, kritiken - riktas mot förundersökningen och dess ledning - väsentligen Kwastfeningen och Penttinen.

Så att det kan bli fel när en tilltalad ger sig fan på att bli fälld för brott som h*n inte har begått, och har en sensationsjägande och publicitetskåt förundersökningsledning är en sak, men det säger, tycker jag, ganska lite om hur och varför det kan bli fel i indiciemål där alla parter och aktörer väsentligen gör vad de ska.

När jag kritiserar "alternativteoretiker" i sådana här brottstrådar, gör jag det nästan uteslutande ur metodisk synvinkel. Det är inte slutsatsen som är det viktiga, utan vilka verktyg man använder för att komma dit. De som förfäktar MB:s troliga skuld - eller åtminstone MB som trovärdig alternativ gärningsman som ej kan uteslutas - har som utgångspunkt ett motivteoretiskt resonemang. Motivteoretiska resonemang har för de första visat sig vara föga användbara för domstolar i största allmänhet. Men för det andra är det svårt att ens få ihop ett sånt där rationellt begripligt motiv som detektivromanerna excellerar i utifrån MB:s och VB:s situation. Men det bekymrar inte en genomsnittlig alternativteoretiker nämnvärt, eftersom varken järnkoll på sakfakta eller knivskarp stringens i resonemangen brukar vara alternativteoretikerns allra bästa gren. Sedan förstärker de motivteorin med att konstatera att MB:s alibi kan ifrågasättas - utan att på minsta sätt ta in hur sällan det är som vanligt hederligt folk som blir indragna i en mordutredning har mer otvetydigt alibi än så, i synnerhet när det är en kväll alibit gäller. Och när de väl har fastnat i att MB alldeles jättesäkert är jätteskyldig, eller åtminstone borde vara jättejättemisstänkt fortfarande, är ingen hypotes om bevisplantering för flugig för att framföras som om den vore något som seriöst bör övervägas.

Sen kan det bli fel, visst. De blev fel åtskilliga gånger i början på nittiotalet när det gällde domar om sexualbrott mot barn, varav de flesta feldömda inte har fått någon som helst upprättelse. Och Tommy Karim och mannen vars fru blev mördad av en älg är fall där en förundersökning har haft fel väldigt länge, visst. I älgfallet handlade det väsentligen om samma sak som i "barnläkarfallet" - en förundersökningsledning som trodde att den fattade konstiga saker som den inte alls fattade egentligen. Sånt är livsfarligt, och de av oss som råkar vete lite mer än random jurister om olika företeelser relevanta för en given brottsutredning har en förpliktelse att på olika sätt delge rättssystemet vår kunskap när det behövs. Men i den här utredningen ser jag finns ingenting sådant. Och Tommy Karim höll fast vid sin story, som visserligen var osannolik, men inte alls hade de ojämnheter i berättandet sim KJ:s story har - och som till exempel Christine Schürrers berättelse hade.


Stringenta invändningar är alltid stringenta invändningar. Jag tycker bara inte att Men tänk om månen i alla fall är gjord av grön ost är en stringent invändning. Och jag ser faktiskt inga andra invändningstyper när det gäller det här fallet.

Man kan hävda att för mycket av händelseförloppet är oklart för att det ska vara rimligt att fälla KJ. Det har jag inga problem med. Man man kan faktiskt inte hävda att MB är en sannolik gärningsman med den bevisning som finns. Inte med bibehållen intellektuell självrespekt.

Nu tror jag du missförstod mig. Jag kritiserade inte Borgströms jobb i Quick fallet, jag kritiserade hans kritiker. Som offentlig försvarare är det ju i princip omöjligt att gå emot sin klients linje. Vilket vänsterhycklaren Guillou gjort till sin konstform att medvetet bortse ifrån.

Sen behöver du inte raljera så förbannat du heller, många synpunkter och invändningar mot utredningen har i högsta grad varit påkallade. Det är en i många delar bristfällig utredning och dessutom saknas mordplats, mordvapen och styckningsplats. Givetvis ifrågasätter då folk om bevisningen bör hålla. Det är just en övertro på "experter" som är farlig.

Och vi kan ta fallet Ulf istället för Quick. Ulf ville inte bli fälld för upprepade övergrepp på sin dotter, men han blev det ändå, på, med facit i hand, helt felaktiga och befängda grunder. För att tala klartext rena sagor. Myndigheter gör fel, "experter" gör fel, sökhundar markerar fel, SKL gör fel osv osv.

Jag har funderat lite varför VB åkte till KJ egentligen. Jag vet att hon sa att hon skulle plugga för att slippa bli distraherad av datorn. Men det känns inte som hela sanningen. Jag menar vilken pluggro får hon hos KJ? Ett ex som hon varit tvungen att säga ifrån att det inte kommer att bli annat än vänskap mellan dem, i en svinstia, tv, prat osv.. Hon hade ju kunnat gå vart som helst, det var ju eftermiddag. Varför hos KJ?
En teori är ju att hon hade intentionen att gå till MB sedan, det är ju gångavstånd från KJ och hon fick ju skjuts dit. Kanske var det därför MB verkar ha varit stressad hem från restaurangen. Det var ju ett ganska kort besök för en finmiddag när man firar att ett av deras barn gift sig. Dessutom var det lördag. Det var väl något luddigt vittnesmål där Kj sagt att hon hade ett ärende i Sävast.
En annan är att hon ville göra MB svartsjuk/orolig. Hon visste att han skulle ut och äta med frugan och det kändes jobbigt, hon ville ju vara den som han tog med sig. Hon ville att han skulle bli orolig och komma och rädda henne. Hade hon varit rädd på riktigt hade hon väl inte smsat MB utan verkligen ringt 112. Smsen till MB kom väl efter det "felslagna" larmnumret?

Varför funderar jag över detta? Jo, om KJ insåg att hon utnyttjat honom kan han ha flippat. Han kanske inte heller förstod varför hon skulle sitta hos honom och tolkade det som något annat. Han kanske hade hopp om henne trots att hon sagt ifrån.

Japp, precis som både jag och andra nämnt i tråden. Rimligt tvivel. Kan inte nog sägas.