Citat:
Ursprungligen postat av
Fettsugning
Visst drar en del spekulationer iväg i lite väl fantasifulla irrfärder, men icke desto mindre är det sunt att ifrågasätta riktigheten av vissa saker. Det borde kanske Borgström gjort i Quick-fallet, även om han som försvarare är i en svår sits i det läget. Kanske andra, som nu hänger just Borgström för detta, med facit i hand, som ex vis vänsterhycklaren och mångmiljonären Jan Guillou som nu mer än gärna står och förnedrar Borgström i offentlighetens ljus. Hur mycket skrek han om justitiemord innan Råstam dukade upp bordet? Det är lätt att vara självgod när man har alla svar och att peka ut tvivlare som foliehattar, men dessa foliehattar har faktiskt rätt ibland.
Foliehattar
kan ha rätt - precis som månen
kan vara gjort av grön ost - men också då har de vanligen rätt på ren tur, och av fel skäl. Vidare tycker jag att det inte är stringent att andra Qiuckfallet som exempel på när "partilinjen" har fel. Det svenska processsystemet är inte gjort för att hantera en oskyldig som vill bli dömd, och en advokats uppgift är rent generellt att plädera för sin huvudmans inställning. Jag har, givet detta, svårt att lägga särskilt mycket kritik på Borgström här, oavsett att jag inte är så särskilt förtjust i honom i andra sammanhang. Kritiken - den nedgörande, förintande, kritiken - riktas mot förundersökningen och dess ledning - väsentligen Kwastfeningen och Penttinen.
Så att det kan bli fel när en tilltalad ger sig fan på att bli fälld för brott som h*n inte har begått, och har en sensationsjägande och publicitetskåt förundersökningsledning är en sak, men det säger, tycker jag, ganska lite om hur och varför det kan bli fel i indiciemål där alla parter och aktörer väsentligen gör vad de ska.
När jag kritiserar "alternativteoretiker" i sådana här brottstrådar, gör jag det nästan uteslutande ur
metodisk synvinkel. Det är inte slutsatsen som är det viktiga, utan vilka verktyg man använder för att komma dit. De som förfäktar MB:s troliga skuld - eller åtminstone MB som trovärdig
alternativ gärningsman som ej kan uteslutas - har som utgångspunkt ett motivteoretiskt resonemang. Motivteoretiska resonemang har för de första visat sig vara föga användbara för domstolar i största allmänhet. Men för det andra är det svårt att ens få ihop ett sånt där rationellt begripligt motiv som detektivromanerna excellerar i utifrån MB:s och VB:s situation. Men det bekymrar inte en genomsnittlig alternativteoretiker nämnvärt, eftersom varken järnkoll på sakfakta eller knivskarp stringens i resonemangen brukar vara alternativteoretikerns allra bästa gren. Sedan förstärker de motivteorin med att konstatera att MB:s alibi kan ifrågasättas - utan att på minsta sätt ta in hur sällan det är som vanligt hederligt folk som blir indragna i en mordutredning har mer otvetydigt alibi än så, i synnerhet när det är en kväll alibit gäller. Och när de väl har fastnat i att MB alldeles jättesäkert är jätteskyldig, eller åtminstone borde vara jättejättemisstänkt fortfarande, är ingen hypotes om bevisplantering för flugig för att framföras som om den vore något som seriöst bör övervägas.
Sen kan det bli fel, visst. De blev fel åtskilliga gånger i början på nittiotalet när det gällde domar om sexualbrott mot barn, varav de flesta feldömda inte har fått någon som helst upprättelse. Och Tommy Karim och mannen vars fru blev mördad av en älg är fall där en förundersökning har haft fel väldigt länge, visst. I älgfallet handlade det väsentligen om samma sak som i "barnläkarfallet" - en förundersökningsledning som trodde att den fattade konstiga saker som den inte alls fattade egentligen. Sånt är livsfarligt, och de av oss som råkar vete lite mer än random jurister om olika företeelser relevanta för en given brottsutredning har en förpliktelse att på olika sätt delge rättssystemet vår kunskap när det behövs. Men i den här utredningen ser jag finns ingenting sådant. Och Tommy Karim höll fast vid sin story, som visserligen var osannolik, men inte alls hade de ojämnheter i berättandet sim KJ:s story har - och som till exempel Christine Schürrers berättelse hade.
Citat:
Summan av detta är att iaf jag tycker att det är sunt att vara skeptisk och ifrågasättande och granskande när en myndighetsperson gör gällande att en människa är skyldig till mord eller annan allvarlig brottslighet. Det har historien lärt oss. Och om vi inte lär oss av historien vad ska vi då lära oss av?
Stringenta invändningar är alltid stringenta invändningar. Jag tycker bara inte att
Men tänk om månen i alla fall är gjord av grön ost är en stringent invändning. Och jag ser faktiskt inga andra invändningstyper när det gäller det här fallet.
Man kan hävda att för mycket av händelseförloppet är oklart för att det ska vara rimligt att fälla KJ. Det har jag inga problem med. Man man
kan faktiskt inte hävda att MB är en sannolik gärningsman med den bevisning som finns. Inte med bibehållen intellektuell självrespekt.