Finns själen?

Sant, det är ett slags bländverk i skärningspunkter bottnande i vad jag tror : narcissism, givetvis i olika grader el. schatteringar.

Man säger att gud skapade människan som sin avbild, varpå människan tillskriver gudskomplexet att utgöra ett ideal att rätta sig efter, altl detta föregår i det kognitivt medvetna! inte omedvetna, det omedvetna kommer först senare och är per se, efterkonstruktioner.. som ideligen putsas och revideras utifrån utvecklingens gång - då man sällan kan blunda för evolutionär utveckling och rön.

Men att illusioner skapas I HJÄRNAN, det vet också gudstroende, vad som skiljer troende kan vara att de hyser starkare egocentrism, de fastnar med sin idealbild, förmår inte distansiera sig... tar in doktriner för hårt samtidigt som de står och säger att de inte alls underlåter sig bli indoktrinerade av rådande gudsbild, även om den kan vara starkt friserad och uppdaterad att hålla tempo med den station den troende befinner sig på. De leker med sina sinnen bara och nöjer sig med det.

Enbart en sådan sak som drömmar... medan vi sover, att plocka upp dem att ha "som tecken" det är ganska likt att ha det omedvetna som ett bollplank och skicka det till slasktratten gud, när det blir för komplicerat att hålla reda på saker som enbart är överflödesmaterial, och sker just när man sover, inte när man har kontrollen. Men säg det till en apologet i full karriär...

Intressant det du säger om strävan... att det så relativt cyniskt, byts ut mot oro/rädsla och läggs beslag på, direkt kapas... att omvandlas till fix rigid "gud". Jag säger som jag brukar... när man inte orkar gnugga knölarna, tar man den lättjefulla bakvägen och börjar mytomanisera, slänger sig i vältrampad fåra och bräker på med oh god holy father... heeeelp help.. can´t help myself.. ther MUST be something better for me, just meee... please look at me.. let me be something more than a simple animal-human....

... det är en konkret grad av infantilt beteende, inget annat.

.. sedan kommer villkoren oavsett, och man är tbx på ruta ett, medan vi andra redan förkovrat oss och tagit mogna stegen mer fullt ut, att fronta deras sjutusans eviga vältrande i tröst snörvlande och bedjanden mot den grymt taskiga guden som enbart förärat dem att behöva inse att det är samma grav för dem som för alla dödliga, samma blod, samma tårar, samma utmaningar.. så det har med feghet och brist på kurage att göra också. Att hemfalla åt en pappa som inte ens kan ta en ordentligt i handen, jag menar... leta efter sanningar i bebeln? (eller kan de ev. lida av MBD men mest, existentiell generell ångest, seriöst) .. då menar jag mer bokstavs- och blint troende..

en evig snyftvals när det vill sig - men det stagnerar också (har iaf gjort)

Är du säker på att själen = medvetandet?

Medvetande är när människan förmår använda systemtänkande och se mönster och kopplingar inirån ut mot världen, samt att förstå sammanhangen och utifrån sammanhang dra systematiserade konklusioner.

Detta r alltid kopplat till också känslor, medan känslor i sin tur är ganska individuella och irrationella - det är lite paradoxalt, men också vad som driver människa till utveckling.

Själ, är uteslutande religiöst begrepp och följer en strikt ensidig illusion om att vi inte vet allt, vi vet t.ex inte varför vi dör.. det har ofta skrämt människan.. och det primära rädslan utlöser skyddsmekanismer och flyktbeteenden.. ett flyktbeteende är fysiskt, annat är mentalt.

Varför skapandet (obs, kreationistiska ambitionen att skapa "något mer".. härrär ur rädslor som kristalliserats till illusiioner som man kan hålla fast i med deterministisk och predisponerad metodik)
'
Dt är inte så att människan/barnet i sig självt, går och konstruerar en gudstes el. gudstro.. allt sker, och med det själsbegreppet, via tillämpandet av gammeldags psykologi, bl.a arketyperna som är framarbetade bl.a ur människors drömliv.. arketyperna är förstås idag helt omkullkastade och inte längre utgörande det fasta ramverk det hade, när religionspsykologin ännu var ensam herre på täppan, men pedagogisk strukturell pedagogisk religiös skolastik, är vad som förankrat begreppet själ : själ är om man ska försöka sig på en förklaring... detsamma som människans intimare känslor att t.ex vara blyg i sin nakenhet, det är integritet, det är värdighet.. det är att visa varandra tålamod och bekräfta varandra utan motprestation.


Men existens har sällan varit så förbehållslös att det inte innefattat prestation med motprestation (balans) det är ännu en seg mangel att deterministiska predestinationsläror ur väldigt fanatiska sekter ur dåtid, gjort så hårt avtryck att inbilla folkmassor, att "den andliga människan" skulle vara ädlare, än den människa, som inte ägnar sig åt mentala illusioner och med det förvränger sanningar, men utnyttjar den dominans det kan ha, att bakslugt hämta spänning ur mytomaniseranden, för att utnyttja och med det skapa makt i illusionen att besitta "högre" sanningar, än de jordiska villkor vi har : där kliver vetenskap in och har kört om själsbegreppet genom att vaska ur religionen ur religionspsykologin, att istället ha relevanta förklaringar om hur hjärnan sorterar, och vad känslor i komb. förnuft utgör : en dynamisk accelerator... medan gudstesen, är en slags bromskloss, att nöja sig med mindre..... att tåla sig, inte begära, helst hålla tyst och lyda. Det är en god själ i sin essens. Att inte ens sträva utan sitta och lyssna in vad gud, den fullständigt obefintlige, har att "säga"

Mycket ordande, men ingenting om vad gudsramsorna och rabblandet där har att komma med, genom den cirkulerande bluffen på jorden, att en gud el. flera gudar avgör våra liv utefter hur var och när vi ber och avger förnuft åt honom, istället för där vi är. Vi är på jorden och vi alstrar själv liv. Att inte nöja sig med det, är att vara otrygg.. att då be, är vare sig godare eller ondare, det är enbart ett tecken att man är onöjd och i princip hellre vill komma ur det liv som är, det är här, inte där.

Man kan inte bli 20 år fast man är tolv och redan känner sig vuxen och vill, vill och trotsar... ungefär så är det med gudasagan, man vill nå något som man enbart själv fantiserat ihop. Liv är här och resten får man ta när man är död, att vara levande är att ha med liv här att göra, inte illusioner som ploppar upp ur förmågan att fantisera. Gud är en genuin fantasi.

Många ord, men kände för att för sjuttionde gången förklara att gud är ett tomt ord betecknande vandringsmyt. Hela bibeln med den. Men bra för otrygga individer som älskar det naiva.. de ska ju också ha lite att "tänka på".

Jag är säker på att själen är samma sak som jaget/medvetandet. Det är jaget som styr din kropp. Visst, om man har en kropp som inte fungerar bra, så kan jaget inte styra det. Jag brukar jämföra jaget och kroppen med bilen och dess förare.

Jag tror inte att jaget/medvetandet är något yttre, jag tror att den finns i människan. Men var den uppstår det vet jag inte och det vet ingen heller. Varför tror du att man forskar om hjärnan? Ja, för att man vill förstå hur den fungerar. Just nu vet vi inget. I framtiden kanske.

Att man inte är en robot som följer instruktioner, grovt förenklat. Att man vet vad man gör och kan reflektera över det. Precis som vi oss själva.
Hur vet du det? Tänk så kommer vi i framtiden skapa självmedvetna robotar? Som sagt, gör vi det så är jag redo att lämna teismen. Men jag får vänta med det tills jag ser själmedvetna robotar med mina ögon först.

Jo, vi vet en hel del om hur hjärnan fungerar. Vi vet - förenklat - var olika funktioner sitter. Talfunktionen är lokaliserad till två områden (ja, jag förenklar igen). Skadas dessa områden vid exempelvis en stroke drabbas förmågan att uttrycka sig. Skadas frontala delar av hjärnan kan vi uttveckla en mer ohämmad personlighet etc.
Okej.
Jag skrev att jag tror, inte att jag vet. Men jag står för det. Hjärnan är ett oerhört avancerat organ. Jag tror att vi i högre mån kan kartlägga dess funktioner på olika sätt, men att återskapa en mänsklig hjärna tror jag gränsar till det omöjliga MEN uteslutet är det ju inte.

Proffsen håller som sagt inte med dig. Du och kunskap1, ta och titta på https://www.humanbrainproject.eu/, det är ett relativt nytt projekt som bygger vidare på det äldre Blue Brain-projektet och vars ultimata mål är att simulera en hel hjärna; och de har fått 1 miljard euro i inledande finansiering av EU. Visst, en total simulering av en hel hjärna är såklart svårt och är nog ett antal år bort (20-30 eller så? svårt att ens gissa), men jag ser inte varför det skulle gränsa till det omöjliga. Och vi kommer kunna simulera enklare hjärnor, som exempelvis råttor, mycket tidigare än så. Är en råtta medveten, tror ni? Är en hund?

Jo jag vet att vi vet en hel del om hjärnan, men vi kan inte allt om hjärnan. Hjärnan är ett väldigt komplext organ som du själv påpekade. Man forskar för att lära sig mer om hjärnan.

Jag tror inte att personligheten förändras vid hjärnskador. Du är fortfarande samma person även om du skulle förlora ditt minne eller din talförmåga. Visst, hjärnan kan påverka oss väldigt mycket. Har du för lite serotonin så kan du känna dig deprimerad. Eller har du för mycket adrenalin så känner du dig stressad. Men du är fortfarande samma person.

Jag ber om ursäkt för att jag misstolkade ditt inlägg.

Om naturen kan skapa en hjärna, så bör vi kunna göra det tycker man. Men om vi kommer att skapa en mänsklig hjärna eller inte, det får vi se i framtiden.

Att skapa medvetande har ju man "nästan" lyckats med i snart 50 år nu.

Märkligt att HAL-datorn inte kommer? Borde ju finnas alla förutsättningar för ett människoskapat medvetande nu, eller hur?
Det handlar ju bara om kopplingar i ett förprogrammerat program skapat av inget, eller?

Ursäkta mig om jag synar just den tankebanan. Lyfter också på hatten om jag har fel.

Det där kommer sluta illa har jag en känsla av.

Tror jag också, då den *mänskliga faktorn, inte kan komprimeras eftersom den är komplex till sin natur och ständigt står i intim symbios med samspel och vilar därpå också. Mänskliga faktorn är alltså paradoxalt komplex i sin natur, medan en dator är logiskt-rationell i fullständig avsaknad generera spontan irrationalitet, som är ett måste för logik vilken baserar sig på nödvändig emotionell involvering. Samtidigt beror det på exakt var man applicerar sådan teknik.

Men spännande ändå, det kommer säkert att få sina passande tillämpningsområden, helt klart kan det komma mycket väl tillämpad funktionalitet ur det! Känslor är oavsett överflödigt där fokus på kemisk eller mekanisk funktion är i fokus.

T.ex vid ortopediska problemställningar, är det inte alls önskvärt att man står och gråter av empati vid svårare passager, eller vid datorstyrda intensivoperationer är det helt ovidkommande med irrationella känsloflöden. Däremot i forskningsarbetet är det just fantasi, som består av ett spektrum av spektakulärt experimentell irraionalitet och lagbrytning som är en komponent bland flera, att använda sig av.

Finns ju så många områden för simulerad bioelektronik.

Det var en tankeställare jag fick mig av ditt inlägg, intressant att läsa och jag håller med på att det kanske inte alltid är bra med känslor.

Men man vill ju inte ha en machiavelliansk maskin.