LSS och goda levnadsvillkor

Ja, det är min son. Jag klippte bort underlivet. Du kanske missade det? Kul att du spanade in min blogg iaf, hoppas du gillade den

Socialbidragstagare lever på existensminimum.

Så du tycker att en person med assistans aldrig någonsin ska få se något annat än sin hemstad?

Jag är hemskt ledsen för din son. Jag pratar inte om vad som är normalt för mig utan helt enkelt i den mänskliga populationen, det vill säga det som är vanligast och normativt. Funktionsnedsättningar kan innebära många olika saker och vad jag har svårt att förstå är just när någon har en intellektuell funktionsnedsättning alltså ett kraftigt begåvningshandikapp som gör att de inte kan resonera i tankar eller med tal och hur man då kan knyta an till den personen. Du får gärna berätta om vad du upplever som viktigt och givande med honom och ert förhållande, så att jag kanske kan förstå.

Ja, att han är mitt barn, mitt kött och blod är en av anledningarna. Att han alltid är glad, sprider glädje omkring sig och ler från morgon till kväll. Att han vet när det är någon nära honom så pratar med honom eller om det är en främling (han har inge talspråk men han visar med ansiktsuttryck).

Att han har lärt oss och så många andra i hans värld att människan är så mycket mer än ord och utseende.

OK, ursäkta. Jag ska vara mer konkret.

Massage och utlandsresor tillhör, i vissa fall, nödvändigheterna. Kylans påverkan på muskler ska ej underskattas. Jag är personligen bekant med flera som lärt sig gå på Vintersol http://www.vintersol.com/. Att överlag kalla resor lyx är alltså fel.

Sen motsätter jag mig att du pratar som om ingen på LSS bidrar. Inte för att det spelar någon roll alls, men vi betalar skatt. Jag, t.ex., har stöd så jag kan arbeta i mitt företag som betalar en massa företagsskatt.

Slutligen: att du kallar en viss grupp av människor mer förvärvade eller medfödda skador "defekta" är på gränsen till sensationellt korkat. Om ditt mål är att redan från start få alla insatta i LSS att idiotförklara dig och ta exakt inget du säger seriöst, fortsätt för all del. Du har startat starkt.

777

OK, ursäkta. Jag ska vara mer konkret.

Massage och utlandsresor tillhör, i vissa fall, nödvändigheterna. Kylans påverkan på muskler ska ej underskattas.

777

Givetvis talar ja för mig själv. Ett tips däremot: att i sin öppningsreplik kalla funktionsnedsatta "defekta" är kanske inte vist om du eftersöker debatt.

Utlandssemester = lyx. Du kan ha rätt. Däremot handlar det inte om sol & bad på Vintersol. De har ett läge och en metod som bevisligen fungerar bättre än något i Sverige. Är det möjligtvis en aning sadistiskt att ha en lösning utan att erbjuda den?

777

Jag vet inte om detta är rätt plats för denna frågan, eller hur man frågar en moderator då jag är ny på Flashback men någon kanske kan peka mig i rätt riktning annars?

Jag funderar på LSS apropå det senaste Kalla fakta inslaget. I kalla fakta blev alla så himla upprörda över att LSS-individerna inte fick bestämma helt och hållet själva. Jag tycker också att det är fel att försöka hitta kryphål i viktiga lagar, men jag tycker inte precis att det är rätt att skattebetalarna ska lägga enorma summor på att ge defekta människor allt "de" önskar. Ofta upplever jag det som ett väldigt slöseri med resurser som kunnat läggas på något viktigare, till exempel de människor som faktiskt har tillräcklig begåvning för att påverka samhället och med sina åsikter och bygga upp det genom att betala skatt. Dessutom undrar jag hur det avgörs vad som är "god levnadsstandard". Många inom LSS är på den nivån intellektuellt att de inte kan resonera kring sina upplevelser. Då tycker jag att det är konstigt att andra ska försöka förstå vad dessa individer upplever som god levnadsstandard. Att till exempel lägga en massa pengar på att en gravt utvecklingsstörd ska gå åka utomlands, med assistans och betald resa, ställer jag mig frågande till, då det inte finns konkreta bevis för att personen ens uppskattar denna resa mer än den hade uppskattat att t.ex. åka till badhuset varje dag i en vecka.

På 50-talet fanns "sinnesslövården" och institutionalisering av utvecklingsstörda var det normala. Då fick man knappast själv ta hand om sina utvecklingsstörda barn, ens om man verkligen ville själv. Nu har det övergått till den raka motpolen. Nu måste alla ta hand om de gravt utvecklingsstörda - både föräldrarna själva och samhället i stort, och lägga en massa resurser på dem även om det finns många som faktiskt inte vill det. Att det är politiskt inkorrekt att ens diskutera frågan känns inte heller rätt för samhället!