Hollywoodfruar, Så ska det låta, Idol etc etc etc.
De flesta ekorrhjulare man möter i arbetslivet har sällan något viktigare i hjärnan än dessa, i mitt tycke, skitprogram. De flesta av dessa skulle aldrig få för sig att frivilligt sätta sig och titta på en dokumentär, läsa en faktalitteratur-bok eller knappt prata samhällsfrågor.
Då dessa människor antagligen har ett inte allt för komplext "intellekt" så kan jag på ett sätt avundas dem. Va skönt det vore om man inte hela tiden hade ett behov att ifrågasätta nästan allt runtomkring en.
Men på ett annat plan kan jag inte hjälpas att se ner på dem, se ner på deras naivitet och ovilja att förstå något utanför deras egen sfär.
Men, så kommer tankarna upp ibland att "vad tjänar det egentligen till"?
Varför är nya upptäckter så intressant för oss? Varför tror vi att de är så viktiga?
Då mänskligheten med all sannolikhet enbart kommer att vara en liten parentes i jordens historia så ses ju egentligen all form av upptäckt och vetenskaplig framfart som meningslös..? (För att inte tala om allt jobbslavande vi alla håller på med)
Ta cancer t.ex. (ett problem som vi ju till viss del satt oss i själva med det samhällsklimat vi har etc). Skulle vi hitta en bot till alla former av cancer imorgon, skulle vi helt plötsligt må så mycket bättre, känna oss så mycket mer tillfredsställda? Rent ekonomiskt skulle det ju antagligen bli ett svårare samhällsklimat med fler munnar att mätta och fler pensioner att dela ut.
Då kroppen antagligen skulle säga stopp innan hundra för de flesta ändå så skulle cancerboten kanske höja livslängden med tio år i ett land som Sverige, är det då verkligen så fenomenalt och underbart?
Jag kan på allvar se rosabandet-kampanjer och annat "skit" som enbart ett problem om att vi inte pratar om och inte kommit till ros med döden, att vi alla faktiskt kommer att dö, vare sig det är cancer, kärlsjukdomar eller att kroppen bara inte orkar längre.
Det är för mig ganska uppenbart att vetenskap till störta delen handlar om en enskilda behov av att upptäcka och veta mer, mer än att gå framåt som männsklighet, som sagt jag själv har också ett visst behov av det.
Vad har ni för filosofiska åsikter kring vetenskapen som sådan?
Hade lite fler idéer och frågor för några dagar sedan då jag var lite blazzed, men detta får räcka så länge..
De flesta ekorrhjulare man möter i arbetslivet har sällan något viktigare i hjärnan än dessa, i mitt tycke, skitprogram. De flesta av dessa skulle aldrig få för sig att frivilligt sätta sig och titta på en dokumentär, läsa en faktalitteratur-bok eller knappt prata samhällsfrågor.
Då dessa människor antagligen har ett inte allt för komplext "intellekt" så kan jag på ett sätt avundas dem. Va skönt det vore om man inte hela tiden hade ett behov att ifrågasätta nästan allt runtomkring en.
Men på ett annat plan kan jag inte hjälpas att se ner på dem, se ner på deras naivitet och ovilja att förstå något utanför deras egen sfär.
Men, så kommer tankarna upp ibland att "vad tjänar det egentligen till"?
Varför är nya upptäckter så intressant för oss? Varför tror vi att de är så viktiga?
Då mänskligheten med all sannolikhet enbart kommer att vara en liten parentes i jordens historia så ses ju egentligen all form av upptäckt och vetenskaplig framfart som meningslös..? (För att inte tala om allt jobbslavande vi alla håller på med)
Ta cancer t.ex. (ett problem som vi ju till viss del satt oss i själva med det samhällsklimat vi har etc). Skulle vi hitta en bot till alla former av cancer imorgon, skulle vi helt plötsligt må så mycket bättre, känna oss så mycket mer tillfredsställda? Rent ekonomiskt skulle det ju antagligen bli ett svårare samhällsklimat med fler munnar att mätta och fler pensioner att dela ut.
Då kroppen antagligen skulle säga stopp innan hundra för de flesta ändå så skulle cancerboten kanske höja livslängden med tio år i ett land som Sverige, är det då verkligen så fenomenalt och underbart?
Jag kan på allvar se rosabandet-kampanjer och annat "skit" som enbart ett problem om att vi inte pratar om och inte kommit till ros med döden, att vi alla faktiskt kommer att dö, vare sig det är cancer, kärlsjukdomar eller att kroppen bara inte orkar längre.
Det är för mig ganska uppenbart att vetenskap till störta delen handlar om en enskilda behov av att upptäcka och veta mer, mer än att gå framåt som männsklighet, som sagt jag själv har också ett visst behov av det.
Vad har ni för filosofiska åsikter kring vetenskapen som sådan?
Hade lite fler idéer och frågor för några dagar sedan då jag var lite blazzed, men detta får räcka så länge..
