Citat:
Ursprungligen postat av
MrFold
Bra vittnesutfrågning från advokaten Holmbergs sida just nu. Hon sätter fingret precis på ett av de centrala problemen inom minnespsykologin: Vår benägenhet att omedvetet lägga till detaljer med tiden till våra minnen. Det är ett bra sätt att misskreditera ett vittne, men problemet är att man med tekniken kan misskreditera nästan alla vittnen som förhörs om upplevelser som ligger en bit tillbaka i tiden.
Egentligen kan man tycka att det är en lite märklig rest från en tid med lägre kunskaper om detta att vittnen ska förhöras på detta sätt i domstolen. Det vore bättre att som bas utgå från de uppgifter de lämnade vid första förhöret och sen kan vittnet vid behov svara på kompletterande frågor. Att istället fråga hur de just nu idag på rättegången minns det de upplevde för X månader sen är en dålig idé från flera synvinklar.
Det är kombinationen av muntlighetsprincipen och omedelbarhetsprincipen som gör att domstolarna primärt ska höra en muntlig utsaga fritt från vittnet och sen ska frågor ställas. Det är som ex inte tillåtet att läsa ur förhör med någon som inte ska höras inför rätten.
Skälen för detta är nog flera, men ett viktigt skäl är givetvis att det är lättare att sitta och ljuga i polisförhör än inför sittande rätt. Det är dessutom straffbart att ljuga under ed i domstol, men det är inte straffbart att ljuga i polisförhör.
Sen är det ju helt korrekt att vi har en tendens att efterskapa minnesbilder och då måste försvaret givetvis kontrollera hur det faktiskt förhåller sig med den verkliga minnesbilden.
