Citat:
Ursprungligen postat av
526
Detta är induktion. Dvs ett antagande utifrån en observation. I detta fall så TROR vi att solen kommer gå upp för att den BRUKAR göra det. Dock finns det inga empiriska bevis för att den kommer att göra det. (Även om det inte är särskilt troligt att den inte kommer göra det)
Fråga Bogomil vad han tycker om induktiva bevis?
En deduktion av solen skulle lyda typ: "under de fyra miljarder år som jorden funnits har den gjort X antal varv runt solen".
I morgon kommer deduktionen att vara "under de fyra miljarder år som jorden funnits har den gjort Y antal varv runt solen"
I övermorgon kommer deduktionen att vara "under de fyra miljarder år som jorden funnits har den gjort Z antal varv runt solen"
Osv.
Det är stor skillnad på dom två olika tankemodellerna.
När det gäller att bevisa saker som kommer att hända så är inte bevis ett bra ord att använda. Det vi gör är att vi kalkylerar kring sannolikheter, utifrån de fakta vi har från observationer, och lite slarvigt kallar de förutsägelser vi gör, för bevis. Vi borde kalla dem för sannolikheter underbyggda med bevis. För enkelhetens skull kallar vi dem för vetenskapliga bevis.
Att bevisa något i ordets rätta bemärkelse är att bevisa att något har hänt. Om solen kommer att gå upp i morgon kan vi inte bevisa förrän i morgon. Tesen bevisas av händelsen. Tesen upphör då att vara induktiv, eftersom den har bevisats.
Vad gör vi då med bevisen? Kan vi använda dem till att göra förutsägelser om framtiden? Kan vi göra deduktiva slutsatser från bevisen? Svaret är oundvikligen att det inte går att göra absolut säkra förutsägelser, eftersom vi inte med absolut säkerhet kan veta vad framtiden har i sitt sköte. Vi kan dock göra förutsägelser utifrån relativt säkra sannolikhetskalkyler.
De induktiva argument som du ofta presenterar är alltså hypoteser som inte har bevisats, vilket gör dem till indikationer som inte är något mer än just indikationer.
Skillnaden mellan deduktiva slutsatser och induktiva hypoteser kommer dock fram tydligare vid exempel med flera bakomliggande orsaker, som Fiffiniffi visat.
Som att Pelle tittar mycket på TV, han är dum: man kanske blir dum av att tiita på TV. Du testar Jocke som också tittar mycket på TV och han visar sig också vara dum. Din deduktiva slutsats: Man blir dum av att titta på TV. Jocke har ju bevisat din tes.
Men om du ska vara vetenskaplig måste du även undersöka din deduktiva slutsats. Då måste du naturligtvis undersöka fler än Pelle och Jocke. Vid en större undersökning kanske du upptäcker att Nisse som också tittar mycket på TV inte alls är dum. Dessa nya fakta kanske leder till att du upptäcker att korrelationen mellan TV-tittande och dumhet beror på hur man definierar dumhet, i kombination av vilka program man tittar på.
Vetenskapen försöker med andra ord att kombinera induktiva hypoteser, bevis, deduktiva slutsatser, som testas ännu en gång, för att undersöka om det finns bakomliggande orsaker.
Men som sagt var: det går inte att bevisa något som kommer att hända, förrän det inträffar. I absolut mening så är alltså vetenskapliga förutsägelser en tro, men eftersom vi inte opererar med absoluter varken i vetenskapen, eller i vardagen, så är den relativa vetskapen, den enda vetskapen som finns. Därför skiljer vi på vetenskap och tro.
I den relativa värld vi lever i är vetenskap det samma som bevisade påståenden, som både är bevisade utifrån induktiva hypoteser och deduktiva slutsatser. Tro däremot är obevisade induktiva eller deduktiva slutsatser.
Förutsägelser om framtiden som bygger på vetenskapliga bevis är sannolik vetskap (som i vår relativa värld ofta kallas för endast vetskap), och förutsägelser som bygger på obevisad sannolikhet (obevisade induktiva och deduktiva slutsatser) är tro.
Det är just dessa obevisade induktiva slutsatser som presenteras som om de vore fakta, som Bogomil kritiserar dig för, likväl som han kritiserar andra religiösa debattörer, för obevisade deduktiva påståenden, som presenteras som om de vore fakta, eller till och med absoluta sanningar.