Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Tja, vi kan vara överens om att massor av sk proffs inom olika områden låtit sig luras. Ett underbart ex på hur det kan gå till när rättvisa skall skipas. Men så är det.
Breivikfallet som gick för öppet hus var en fin lektion i hur svårt det kan vara - för alla inblandade.
Så skulle Sturefallet ha skötts. Då skulle han kanske inte dömts till mentalvård utan suttit på kåken några år, enligt mitt förmenade. Men, men. Ingen vet.

Hur kommer det att gå för honom i framtiden? Det tycker jag är intressant att spekulera i. Inte bara i hur det kom sig att det blivt så fel.

Kommer han att bli frisläppt och få boende någonstans och leva på soss?

Kommer han att med sin rätt väl bibehållna kognitiva förmåga skapa sig en egen försörjning?

Kommer att han att återfalla i brott eller inte?

Vad tror ni

Jag tror säkert S.B kan leva ett gott liv med sina anhöriga. Försörjningen är med minsta marginal förtidspension, men det kan bli mer med skadestånd eller eventuellt sidoförsörjning.
S.B förblir inget hot mot medborgare mer än mot de som dömt honom som nu står i skamvrån och fäktas för att vibehålla sin egen heder.

Det skulle kunna bli ett monumentalt skadestånd!

Ang min fetning: jag antar att du menar soc? Det behöver du nog inte oroa dig för. Bergwall är väl pensionär?

(Min fetning) Det där är ju långt ifrån utrett. Det ska väl ett team utreda nu i vinter, vad jag förstår?

Säter har givetvis sitt ansvar i den här saken men många verkar tycka att det medför att SB inte har något ansvar alls. Och det kan man väl i.o.f.s. hålla med om för det fall han hade varit en lallande grönsak som bara rabblade upp osammanhängande drömsyner från morgon till kväll. Men det finns inget som tyder på att han befann sig i något vegetativt tillstånd i början av 90-talet. Tvärtom, många menar att han suttit felaktigt inspärrad sedan dess. Och det bisarra är att samma personer anser att han trots att han var frisk nog att släppas ut i det fria, inte har något som helst ansvar för sitt agerande. Slutsatsen måste bli, att dessa personer anser att SB är ansvarsfri bara för att han befann sig på en viss plats. Det är total galenskap naturligtvis.

Bohlwinkel visar oss, med sina luddiga resonemang, hur myndigheter och domstolar agerar i de fall övergrepp skett mot enskilda människor av kollegor. Det finns gott om sådana personer runt om i rättssystemet som har tagit på sig rollen att försvara övergrepp, då de inbillar sig att de försvarar något hedervärt; den ruttna staten. Det skulle aldrig falla dem in att ta avstånd från kollegors vidrigheten, då gemenskap är viktigast för dem. De väljer alltid kollektivet och överheten, framför enskilda människors rättigheter. De är som barn i en incest familj som döljer övergreppen, och känner gemensam skuld.

De är ofta ganska vänliga personer med en oerhörd förmåga att dölja sina rätta jag, och rätta egenskaper. De är alltid vänliga och lägger ner all sin energi på att framstå som opartiska.

Det som hittills har skett i Qvickfallet är att dessa personer har blivit överlistade, och nu senast i förvaltningsrätten där Vlad stod ensam med sin skam, då han inte hade något som kunde visa att det gått rätt till på hans bygge, Säter.

Av någon anledning tror jag att chefen för förvaltningsrätten blev överraskad över att hans lilla norrländska rätt, inte gavs frihet längre att cementera detta rättsövergrepp. Han konfronterades med att det ibland jobbas det med saker, på en för honom okänd nivå.

Men detta är inga lätta saker, nu när vi är inne i den svåra biten i ämnet processjuridik. Det svåra uppgiften att slå systemet inom systemet och komma ut med förskräckelsen i behåll. Det handlar om att vara observant och veta att motståndet kommer gräva en grop åt andra och se till att de själva trillar dit.

För om allt hade varit normalt, hade man frigivit SB efter resningarna. Sett till att han hade utan dröjsmål, fått mycket vård och omsorg i resan ut från Säter.

Frågan är om det inte istället blir ett minimalt skadestånd. Någon eller några miljoner kr , eller så.
Nu har det gått fem år sedan SBs advokat Tomas Olsson valde att ta upp stafettpinnen och försöka hjälpa SB med "att få rätt". Frågan är om det ska ta fem år ytterligare, innan någon slags slutpunkt kan sättas för denna svarta svenska fars.

Ty en fars har det ju varit (och är delvis ännu så länge), lite som den incestuösa familjen där helst ingenting ska bli analyserat i grunden?

Det kan låta som om du har en poäng här, men jag ber ändå att få meddela en avvikande mening.

"En viss plats" betyder ju inte vilken plats som helst. Det betyder i det här fallet inlåsning på en sluten psykiatrisk anstalt. Är man inlåst på ett sådant ställe och övervakad i princip dygnet runt, så är det anstaltens, i det här fallet Säters, att till 100% ansvara för den intagne. Den intagne är således "ansvarsfri". Detta har helt enkelt inget att göra med om den intagen är till synes fullt normal eller en "lallande grönsak".

Normalt sett, så är detta inte någon kontroversiell fråga, dvs. att anstalten ansvarar för de intagna. Enbart i SB-fallet, har allting uppenbarligen spårat ur totalt. Här har ju behandlande personal i stället hjälpt till och underlättat för SB att slå blå dunster i ögonen på alla övriga inblandade. Det är detta Säter måste stå till svars för.

Nagra kommentarer till det fetade:

a, "lallande gronsak" - Har du sett nar Bergvall vallas pa mordplatser? Han "lallar" faktiskt pa ratt bra da med hjalp av hoga doser narkotika.

b, "vegetativt tillstånd" - Kreativt, men nonsens icke desto mindre...

c, "ansvarsfri bara for att han befinner sig pa en viss plats" - Vem i traden har pastatt det
a? Svar, ingen! Daremot var han tvangsintagen for rattspsykiatrisk vard...

d, "Det ar total galenskap naturligtvis". - Jag (och manga andra) har en helt annan definition pa "total galenskap" an vad du har herr Bohlwinkel

För tydlighetens skuld: Jag menar absolut inte att Bergwall är helt utan ansvar för den här soppan. Det ligger snarare i sakens natur att patienter av den hör typen (tvångsvårdade blanddiagnoser med stor inslag av personlighetsstörning) hittar på en hel del som ställer till förtret för omgivningen. Däremot tycker jag att mina kollegor på Säter borde varit litet mer öppensinade och haft just detta i åtanke. Hur poliser och åklagare fungerar ska jag inte uttala mig så bestämt om men även där tycker jag att man borde funderat ett tag till på allt som serverades från Bergwalls sida, via personalen på Säter.

Du har flera gånger berättat att du arbetar i psykvården, och med detta inlägg gör du verkligen skäl för ditt tagna namn NurseRatched.

Din inställning om att patienter och intagna; hittar på en hel del som ställer till med förtret för omgivningen, är ett sätt att uttrycka sig om denna rättsskandal som är i linje med den inställning som dina kollegor på Säter visat.

Det är märkligt att du kallar dem för kollegor, trots att du inte arbetar där. Men det visar sig att samhörighet med yrkesgruppen är den farliga identitet som till och med, finns inom psykiatrin. Det handlar om jag svaga personer som förpestar demokratin. De söker sig dit de kan trakassera de svaga, som inget har att sätta emot. De gömmer sig bakom yrkesfasaden som ger ett skydd, som nu visar sig vara värre än jag misstänkte tidigare. De kostar skattebetalarna pengar när detta svenska fenomen sätter rättssäkerheten ur spel med random tyckande. För i detta fall briserade det, för de som hade skydd i denna bubbla.

De är experter på att framställa sig själva som offer, trots att de lever på bekostnad av andra. Som jag nämnt tidigare, otal gånger, är skillnaden på patienter och vårdare hårfin utifrån den plats jag betraktat detta spektakel.

Personligen tror jag att det finns en massa personer som är så fulla av sin egen förträfflighet, att de struntar i instruktioner eller lag. Dessa uslingar bryr sig inte om regler och kallar det för trams. De talar om sitt eget maktmissbruk, som sunt förnuft.

Det gäller att hålla med trots att man är emot och till slut inte vet man inte vad man ska tycka, eller hur Nurse Ratched?

Hur långt får övergrepp gå, och vad går gränsen till att man tar avstånd från personer som missbrukar sin makt inom det offentliga?