Säger ni "Ni" ?

I mitt fall så var det vad jag fick lära mig i grundskolan. Även mormor sa ifrån om vi "duade" folk vi inte kände/äldre personer.

Jag gick i grundskolan på 60-talet och det var aldrig tal om att "nia". "Du" stod för ett jämlikt synsätt. Något enstaka gammalt original fanns det väl, men de vill bli titulerade. Det utmärker det rådande tidsandan. Vad din mormor önskade var nog mer av personlig åsikt än rådande ordning.

Jag gick i grundskolan 86-96 och vi fick lära oss att det var "ni" som gällde vid artigt tilltal och folk man inte kände och att "du" var för familj/polare.

Jag skulle tro att det i så fall var den läraren som "spetsade" till begreppen ur en teoretisk synvinkel. I realiteten hade vederbörande inte stöd av hur det gängse språkbruket utspann sig.

Jag slutade grundskolan ungefär när du började den och kan inte minnas att jag lärt mig något dylikt. Verkar vara en konstig tillbakagång (eller nyordning). Ser nu i ett av dina tidigare inlägg i tråden att du lärde dig samma sak i fyra olika skolor.

Om du har asperger har du lite besvärligare att tyda signaler som ett något stelare kroppspråk eller ett något mer spänt röstläge. Man jag skulle vilja säga att just om man har asperger, gör man klokt i att välja uttryckssätt som a priori kan antas accepteras av så många som möjligt - just eftersom manhar lite svårt att avgöra samtalspartnerns mer subtila känsloskiftningar.

Eller, med andra ord: Just aspies skulle jag rekommendera att inte börja experimentera med tilltal som kan uppfattas som kontroveriellt - som t ex niande.

Jag får lov att acceptera vad du säger. Men ha klart för dig att det var höggradigt aberrant under den period du berör att skolan öht tog upp tilltalsfrågor på något sätt. Det helt förkrossande dominerande förhållningssättet under perioden du nämner var att skolans lärare kallade eleverna för du, att eleverna förutsattes kalla lärarna för du, och att man i övrigt i skolan inte behandlade tilltalsfrågor.

Din mormor kan ha varit väldigt gammaldags. Som jag har skrivit, var det accepterat, och kanske snarast regel, att äldre barn och tonåringar kallade främmande vuxna för ni som respekttilltal på sextiotalet, och förmodligen också under större delen av femtiotalet. Men detta var alltså som dispens från det traditionella titeltilltalet, som skulle ha låtit påtagligt lillgammalt i munnen på en tolvåring. Det var inte meningen att den tolvåring som niade främmande vuxna skulle fortsätta att nia främlingar tio år senare. Mer intressant är om din mormor själv gillade att bli niad av främlingar.

inget tvång från hemmet. Tyckte att ni lät bättre än du helt enkelt

Har ni åskledare?
Nej, men vi har blixtlås.

Använder ni verkligen du i detta fall?

I detta fall är "ni" plural. Det ser du på svaret "vi". Det är inte temat i tråden. Temat är "ni" istället för du.

Det handlade inte om en enskild lärare utan ett flertal olika lärare i 4 olika skolor i 2 städer.

1-3 i stad 1
4-5 i stad 2 skola 1
6 i stad 2 skola 2
7-9 i stad 2 skola 2 (annan del av skolan och annan lärare)
Gymnasiet i stad 2 skola 3