Civilisationen är en fasad, vi lever i hypnos

Postade detta i konspirationsteorier för någon månad sedan, men moderatorn valde att kasta texten i papperskorgen. Postar om det här så att fler får tillgång till läsningen (om inte moderatorn väljer att kasta texten igen).

---------

Konspirationsteorier kan ibland verka lösaktiga och ibland mer rationella. Storheten med att vara öppensinnad är att du lyssnar till allt men rättar dig inte efter något. Alla teorier kan eventuellt vara möjliga och ingen människa kan veta tillräckligt för att utesluta något med all säkerhet.

Jag är 22 år gammal studerande och är i färd med att upptäcka livet. Det finns vissa särdrag som skiljer mig ifrån majoriteten. Jag tänker mer än vad jag talar och har en psykisk åkomma samt depression som varat i många år vilket fått mig att trilla ur samhällsmaskineriet, ifrågasätta livet och tillvaron och vad som egentligen spelar roll. Jag brukar ofta iaktta människor och beteenden och kan tyda vissa signifikativa mönster hos majoriteten. Folk är b.l.a. sjukligt tävlingsinriktade, egoistiska, besatta av sitt utseende, stressade och i färd med att skapa en bättre morgondag för sig själv. Beroenden i syfte att undergräva emotionell obalans växer sig allt starkare.

Unga kvinnor är ofta upptagna i telefon vart de än går och tycks ständigt ha ett behov av att avskärma sig i meningslösa konversationer fyllda av skitsnack och skvaller. Sällan tycks folk stanna upp och reflektera utan beter sig mest som att deras egna lilla värld är allt som existerar och spelar roll. Vi drillas in i mallar och agerar per automatik efter dessa utan att egentligen ha kontroll över situationen.

Det finns en allmän uppfattning om hur man är smart eller korkad. Är du snabbtänkt, har hög iq, är självsäker (stort ego) och är duktig i skolan anses du vara smart. Folk som pluggar vidare specialiserar sig på något ämne och vissa blir t.o.m professorer. Därefter följer storhetsvansinnet och man anser sig vara intellektuell/akademiker. Folk ser upp till politiker, kirurger, professorer och ingenjörer. Det råder överflöd av intellektualism men brist på emotionell intelligens och mognad. Alla är specialiserade på information som man intagit under flera års intensivt räknande eller bokläsande. Vi blir enformiga och är så fulla med siffror och information att vi ser ner på allt utanför det upplysta informationssamhället när vi egentligen är desillusionerade och inledda på villospår. Alla vill vi känna oss trygga genom att hålla fast vid något och följa det tills vi är ekonomiskt oberoende. Vi låser in oss i stora städer och i mentala boxar och dräper vår förmåga att nyansera tillvaron och uppfatta helhetsbilder.

Alla ska stöpas i samma form genom dagis och skola där vi lär oss att livet ser ut på ett visst sätt. Alla måste vara bra på samma ämnen för att klara skolan och människor som är annorlunda får dåliga betyg, taskigt självförtroende. Individualism tas inte hänsyn till utan vi blir tvingade till meningslösa läxor och stress utan att veta varför. Resultaten blir att vi innerst inne mår dåligt, vi blir ytliga men för avskärmade för att kunna eller våga ta på vad som är fel i samhället trots att klyftor, klasskillnader, våld och ohälsa ökar drastiskt. Skaffar vi oss utbildning, jobb och familj känner vi oss trygga men tappar livsgnistan på vägen, hela tiden på väg mot något nytt utan att förstå att livet inte är någon destination.

Andlig vetenskap är den sanna upplysningen. Om vi inte lär oss mer om vår andliga och gudomliga förmåga kommer vi fortsätta att sväva i ovisshet. Fred kommer aldrig att uppnås eftersom fred kommer inifrån. Fred är något man tar till sig och inte söker genom att ändra på fysiska förhållanden.

Jag ser en värld full med människor utan stake, hjärta, moral, heder, principer, insikter och rättfärdighet. Folk som tappat bort sig själva upptagna i den falska illusionen som skapar vår tidsbaserade föreställningsvärld. Folk lever ständigt i det förflutna eller i framtiden vilket dräper ens förmåga att känna empati och respondera emotionellt i nuet istället för att reagera med egot.

Den tragiska sanningen är att vi lever i en epok av mörker. Vår törst efter framsteg har lett oss in i en tidsbegränsad mental illusion där vårt ego som vill förstå allt hållit oss borta ifrån livets sanna frukt som ligger i evigheten.

Vad krävs för att folk ska börja inse sina emotionella och andliga brister?
Vad krävs för att folk ska inse att tid är en illusion och att nuet är det autentiska tillståndet?
Vad krävs för att få folk att blint sluta tro på allt de serveras för att sedan förkasta det okända?
Hur ska man uppmuntra mer fritänkande bland får som vaktar sig själva?
Är vi förevigt dömda att leva instängda i mentala boxar?

Det krävs en ny typ av samhälle, den ligger och ruvar runt hörnet. Men det finns mycket intressen att ha kvar det nuvarande korrupta systemet. Bla krävs en ordentlig utbildning, något få människor får.

Jag har egentligen inget svar på dina funderingar. Jag instämmer med det du skriver och jag har inga argument. Jag kände helt enkelt för att skriva något då jag relaterar till din livssituation och dina tankar kring livet.

Du säger något riktigt bra, en av de bästa meningarna jag läst eller hört på ett bra tag, nämligen "Fred är något man tar till sig och inte söker genom att ändra på fysiska förhållanden."
Detta är något jag ser i relation till dina frågeställningar. Balansen, sanningen, insikten, vad man nu vill kalla det, är ju inte något som kan krävas. Om det krävs, eller kommer från yttre förhållanden är det ju inte genuin sanning. Det är helt enkelt något man måste kräva av sig själv och därmed individuellt sökas inifrån. Det är ingenting man kan kräva av någon annan eller tvinga någon till. I vårt samhälle finns det ju inget som helst behov att kräva detta av någon, individens inre ro och insikter ger ingenting alls för samhället som kollektiv. Det är enbart belönande för individen att nå dessa insikter, dock något som kan spilla över på individens beteende gentemot andra människor och därmed bidra med positiva saker för andra.

Som du säger så mår människor dåligt. Varesig lidandet är medvetet eller omedvetet hos människor så anpassas mekanismer för att ta slut på lidandet, vilket dock oftast råkar bli förtryckande lösningar som egentligen inte tar itu med problemet i sig och lidandet fortsätter.
Då kan man tänka att en lösning är att förändra samhällets sätt att agera och tänka kring psykiskt lidande och livsångest osv. Dock uppstår ju då problemet att om majoriteten av människorna i samhället kommer till insikten att lösningen och sinnesfreden kommer inifrån, kollapsar en stor del av vårt samhälle. Inte ett problem alls, när folk når insikten att det enbart är en illusion som kollapsar, men något jag tror förhindrar denna filosofi från att nå sjukvården och den allmäna praxis som gäller när människor direkt och indirekt söker hjälp i livets gång.

Det krävs att medvetandenivån höjs och människor slutar söka svar utanför sig själva. Men jag är också övertygad om att vi behöver vara tillsammans. Vi behöver hjälpa, stötta och uppmuntra varandra att våga utmana våra rädslor. Dom rädslor som gör att vi håller fast vid illusionen.

Något som är riktigt glädjande är att fler och fler börjar ifrågasätta och inse att det är dom själva som skapar sin verklighet. Vi kan faktiskt göra något åt det här. Det är vi själva som skapar alla måsten och krav, plikter och skyldigheter. När vi ser igenom illusionen inser vi ganska snabbt att det mesta är "bullshit" som vi dock någonstans ändå valt att uppleva.

Vi måste var och en inse att världen som vi upplever den inte har någonting med någon annan att göra, men hur den skapas har med oss alla att göra.

TROTS att "andlig vetenskap" tydligt är utan ett pålitligt underlag, inte har nån allmän funktionell metodologi och är i mer konflikt med sig själv än med världsbilder som t.ex. rationalismen?



Det är inte en majoritet som har ett så extremt trygghets-behov, att det blir nödvändigt att konstruera extrakosmiska, metafysiska arguments from ignorance för att fylla kunskaps-luckorna.


Trams. Ge människan hyggliga grundvillkor, och det finns inte så mycket att bråka om. Det är överlag vilsna pseudo-filosofer och sociopater som tyckar att detta inte räckar för en dräglig tillvaro.


Det kanske är ditt eget perspektiv som spökar, snarere än att du ser verkligheten.


Att nån presenterar vettiga argument för sånt, istället för att försöka att göra snuttefiltism till ett allmänt behov.


Nån som verkligeen demonstrerar att dom vet vad dom talar om, istället för detta new-age snicka-snackande om "här och nu", som har blivit ett tomt mantra.


Och det frågar DU som religionist/troende om.


Du är allt rolig. Du predikar om metafysiska gissninger som överlag är statiska och rigida, samtidigt som du kallar det för "fritänkande".

Jag kan då inte se nån markant ökning av solipsism; endast blind new-age papegojesnack baserat på guruambitioner och misstolkat nutidig vetenskap/filosofi.

Mycket bra skrivet och jag håller med dig till fullo!
En arkebusering av människorna som förgör vårt folk och sedan ett byte av statsskick. Människor är svaga, framförallt inför sina primitiva lustar och sådant beteende uppmuntras av världens styrande. Ingenting händer av en slump och rådande brist på spiritualitet är ett resultat av systematisk hjärntvätt. Folk slutade frukta Gud och började istället dyrka material, så numera styrs "vi" i materialismens tecken.

Ta ett steg tillbaka och observera hur samhället ser ut. Det är sex och teknologi överallt. Stora företag massproducerar 'sexiga' kläder till småtjejer, vartenda TV-program har med sex att göra och människor stirrar hellre ner i sin (nya och extremt dyra) mobiltelefon än att konversera med sin näste. Det är lättare att styra ett dumt folk än ett bildat. Man manipulerar oss genom att spela på våra naturliga lustar.

Dessa människor som styr är ett gäng karriärister med empatiproblem och en enorm hunger för pengar. Svenska politiker vill inte förändra någonting till det bättre, de har ingen vision om hur alla människor ska ha det bra. De sitter hellre flera månader i riksdagen och diskuterar icke-frågor, försöker vara politiskt korrekta och tjäna så mycket pengar som möjligt. De är inte genuina ledare utan råttor och ormar. Politik är grunden för ett samhälle, så hur ska vi kunna ha det bra om det inte ens fungerar på en fundamental nivå?

Vad vi behöver är revolution och en förändring i statsskicket. Jag är för diktatur, där vår ledare är en sympatisk person med genuina mål och vetskap om människan. Inte en pengahungrig, maktgalen psykopat som fick sin position genom att trampa över andra människor - likt våra nuvarande politiker. När väl det politiska systemet är hälsosamt och man börjar bygga undervisningen i skolorna, medias intressen och kultur på sunda värderingar - då kommer folk att börja förstå. Man får inte glömma att människor trots allt är lamm där majoritet enbart följer och inte tänker själva.

Då får du nog tänka om, det låter naivt att tro på en snäll diktator. Dessutom är det väll rätt mekigt för en snäll person att bli diktator.
Det du nog egentligen vill är att få bort eliten. Styra landet med exempelvis direktdemokrati.

Varför är det naivt att tro på en "snäll diktator"? Ordet snäll är även ett väldigt luddigt ord i ämnet.

Vilken flum-verklighet levar du i?

Det finns så många pragmatisk kända hinder för välfungerande diktatur att bara tanken om det är befängd.

Och med ditt inlägg lyckades du verkligen bevisa det. Allt jag ser dig göra på Flashback är att komma med oneliners, oftast bestående av förolämpningar. Aldrig har jag sett dig diskutera någonting, så vad du tycker är föga relevant. Jag menar, se bara på dina oerhört debatterande och informationsrika inlägg i den här tråden.

Att du lyckas spotta ur dig 31 inlägg per dag påvisar bara vilken intetsägande pajas du är.