Citat:
Ursprungligen postat av
Praetori
Först ett litet klargörande. Gäller gränsen på 100Bq/Kg i Cesium all föda eller är det fortfarande bara för mjölkprodukter (som kan förväntas förbrukas av små barn)?
Tidigare har man ju haft gränser på 2000Bq/Kg (Jod) och 500Bq/Kg (Cesium) för tex grönsaker och 3-500 för andra produkter.
Jag är annars helt med på ditt resonemang med Sverige men Japan är inte Sverige. Med basprodukter som fisk och ris (båda med tämligen goda (kassa) egenskaper när det kommer till att absorbera bla Cesium och Jod) som ändå utgör en stor del av födan så kan man inte säga att det är direkt felaktigt att sätta en lägre gräns.
Det finns säkert baktankar då koncentrationen av andra mer svåruppmätta skadliga partiklar kan förväntas ligga i linje med radioaktivitet från tex Cesium eller Jod i samma föda.
Japanerna KAN det här med stråldoser, kanske bättre än några andra, efter att ha levt med två atombombade städer och dess överlevande i 70+ år så jag vågar inte påstå att det finns någon hysteri eller dumhet i att ha satt gränsvärdena som de är satta. Det är inte fråga om 20Bq/Kg direkt.
Ekonomiskt är det ju korkat att slänga produkter som inte klarar de inhemska kraven när det faktiskt går att exportera till andra länder som har högre gränsvärden men jag vet inte hur man de-facto agerar här.
Såvitt jag kan förstå gäller 100 bq/kilo alla livsmedel. Men jag har inte gjort några djupare efterforskningar utan det är ur minnet bara. Så rätta mig gärna om jag har fel.
Annars så är det svenska gränsvärdet 300 bq/kilo satt för att man ska kunna konsumera livsmedlen fritt som baslivsmedel utan att nå upp till en millisivert per år. Varför skulle en japan klara av att konsumera så mycket mer ris och fisk än en svensk fläsk och potatis?
När det gäller de andra partiklarna borde det väl isåfall vara bättre att mäta dem direkt? Radioaktiva ämnen ger distinkta signaler och har sedan många årtionden kunnat mätas i oerhört låga koncentrationer. Nu tror inte jag att det finns några andra partiklar av någon större betydelse där. Den huvudsakliga produkten vid fissionen är cesium 137.
Japanerna måste sätta sina gränsvärden utifrån de riktlinjer som gäller internationellt och även ta hänsyn till en hätsk inhemsk opinion. Så vi ska inte inbilla oss att det är enbart känd strålningsbiologi som ligger bakom.
I sak har du däremot rätt i att japanerna bidragit med mycket fin kunskap om riskerna med olika stråldoser. Man har kunnat göra högklassig epidemiologi på atombomberna tack vare välfungerande folkbokföring och noggrann uppföljning av stora befolkningsgrupper. Dessvärre för dem som vill få kärnkraftsolyckor och dylika tråkigheter till globala katastrofer är utfallet inte så enormt dramatiskt:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/overdriven-radsla-for-cancer_6021635.svd
De stora FN-organen har uttryckligen sagt att ingen har dött av Fukushima och så långt vi vet idag kommer ingen att dö heller. UNSCEAR har till och med gått så långt att man uttalat att man inte bör räkna fram teoretiska extra cancerdödsfall från extra stråldoser i samma storlek som olika naturliga exponeringar.
Vi får se vad detta innebär på sikt. Det bästa vore om vi fick ett snabbt genombrott för fusionsenergi så vi kunde komma runt hela problematiken med allmänna opinioner, politiska förvecklingar och ekonomiskt förödande tillståndsbyråkrati. Eftersom den tekniken inte kommer att finnas tillgänglig på lång tid än är kärnkraft med fission tills vidare den säkraste tillgängliga energiformen. Om vi kan få ut mer saklig information om vilka stråldoser en kärnkraftsolycka kan resultera i och vad man faktiskt vet om farorna med dem kommer folk att acceptera kärnkraften.