Citat:
Ursprungligen postat av
Quarrel
Vill du då vara så vänlig att förklara för mig varför man testar proverna BD1/316-13/S017 och BD1/316-13/S018 på sid 261, samt BD1/316-13/S023 på sid 272 mot både VB och KJ?
Jadå, det finns en helt naturlig förklaring till detta. När du DNA-profilerar, använder du i första hand en standardprofil, som härrör från variabelt DNA på de 22 autosomala kromosomparen och X-kromosomen, dvs DNA som alla människor har. Den standardprofilen används nästan jämt, och i under alla förhållanden i samtliga situationer då man inte förväntar sig blandat DNA. Det är till exempel den standardprofileringen som har gjorts på badrumstejpen. har du en +4:a på viss person där, har du automatiskt en -4 på andra orelaterade människor.
Men det finns också en speciell Y-kromosomprofil. Den har mindre upplösning än standardprofilen - även om en på hundra miljoner är en rätt bra diversitet det också - men framför allt kan, som jag förklarat tidigare, mycket mer avlägsna släktingar få identisk eller nära identisk profil, eftersom den delen av Y-kromosomen som används inte rekombinerar. Så det är inget man använder om det inte behövs. Men just när det gäller att kolla om det finns manligt DNA där man har anledning att tro att det finns stora mängder kvinnligt DNA - till exempel på en kvinnokropp - är analysen värdefull. Eftersom Y-kromosomalt DNA inte kan komma från kvinnor, betyder det att det inte spelar någon roll för PCR-amplifikationen att det finns kanske tusen gånger med kvinnligt DNA än manligt i provet. Det blir bara det manliga som syns.
Så det är två helt olika DNA-analyser som har gjorts. Den autosomala standardprofileringen ger träff på VB. Den Y-kromosmala ger träff på KJ. Observera vidare att när de bara har en +2:a-matchning till VB med standardprofilen, då anger forensikern att det är -4 på KJ, för då är det inte självklart. Men om det är +4 på VB, då är det självklart att det är -4 på KJ, och då skiter forensikern i att skriva det.
Är allt klart nu?