Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Tre förundersökningar - överlappande uppgifter

Det är marigt att försöka pussla ihop olika förundersökningar och anmälningar, och ofta blir allt bara pannkaka, men om man har tur och envetet söker på enskilda personers anmälningar och förundersökningar kan man kan hitta korsande trådar. Och utredningen i början av 1984 (olaga hot), styckmordsutredningen och Vincents fiffel-förhör (långt efter Catrines död) sitter ihop på vissa sätt.

I början av 1984 anmäls Vincent för olaga hot. Hoten påstås vara grova, och två personer, P****** S****** och hennes släkting R****** S******, säger att de är mkt uppskrämda. I förundersökningen nämns att Vincent brukar hålla till på Eugeniavägen.

Under 1984 uppger Vincent också E-vägen 25 som sin adress.

Under hösten 1984 spanar polisen på Vincent med anledning av Catrines död och Vincents kontakt med Catrine, och man kartlägger Vincent, och man beger sig flera ggr till E-vägen, där man träffar på en storväxt man som ljuger och påstår att Vincent lider av ngn allvarlig åkomma i huvudet, en tumör el dyl, och polisen gör försök att ringa efter Vincent, eftersom det finns telefon på E-vägen, men man får inte tag i Vincent.

När Vincent förhörs om sina affärer (han misstänks för ekobrott) efter Catrines död påstår han att det inte fanns ngn verksamhet alls på E-vägen 1984, det fanns visst "ingenting", och det framgår tydligt att han ljuger. Hans uppgifter stämmer inte med polisens spaningsuppslag från 1984 och P****** S******:s uppgifter under feb 1984.

Detta är alltså ett lapptäckte, korsande uppgifter, hämtade från 3 olika ärenden, och vad allt detta betyder kan man inte veta exakt, men detta är en väg att gå, om man vill ha info. Tämligen mödosamt arbete, man kastar eg dart i halvmörker, men rätt som det är får man tag på ngt ...

Uppgiften om Vincent skrotade firmabilar (en på sommaren 1984, en i oktober, enligt Vincent) har jag också hittat i angränsande förundersökningspapper, och det finns eg ett oöverskådligt material om man vill gräva vidare ...

Catrines bekanta har ju sina egna förundersökningar, de langade, fifflade, gjorde inbrott, självklart, och jag vet att ngn just nu jobbar med att kartlägga en viss menederska, och vi får se vad som händer med det

S****** S****** är en annan intressant person, alltså hon som erbjöd husrum åt Catrine, och det är inte svårt att undersöka hennes eventuella kriminalregister heller, om man har tålamod och rätt verktyg ...

Vincent förhördes 27/2 1986, och så här såg en del av dialogen ut:

Vincent: Men herregud. Det var ju ingen verksamhet -84. Det fanns ju inte en bil. Det fanns ju ingenting.
Förhörsledare: Nej, men bolaget levde?
Vincent: Det levde, ja. Men eftersom det inte fanns något folk där i lokalen, så nådde dom inte med delgivningen och jag satt i parker och söp och i konstiga lägenheter, annars skulle väl konkursen blivit redan -83, i början på -83. Men det var igenspikat och igenbommat där frånsett då när dom bröt sig in och plockade grejer.

[slut på utdrag]

Vincent motsäger sig ju här, för om det inte fanns någonting alls så borde inte tjuvarna varit intresserade heller ...

Och Vincents lokaler var ju inte alls igenbommade och tomma 1984. Det fanns telefon, Vincent var skriven där, det fanns ngn annan än Vincent där, och enligt polisen bommade lokalen igen i november 1984. Det var också då telefonkontakten upphörde.

Och uppenbarligen gick Vincents firma i konkurs i maj 1984, det finns papper som bevisar det, och då undrar man självklart vad som hände på E-vägen 25 efter konkursen, vad hade man adressen till?

Jag har läst obduktionstexterna många ggr, och personen du citerar snackar skit. Det finns inget finlir alls, det finns inget separat urtaget underliv osv. Catrines kvarlevor var svårt förruttnade när de hittades, de var fulla med likmaskar, och maskarna angriper magtrakt, underliv och ändtarm mkt snabbt, och det är självklart att det inte finns mkt av ändtarm och underliv kvar efter flera veckors föruttnelse. Det fanns förvisso ngt man kallade "blygdtraktsdefekt", vars kanter inte var skarpa, och vilka skador som styckaren orsakat och vilka som förruttnelse/maskar orsakat vet vi inte idag. Det är oerhört mkt som är totalt fel med inlägget du citerar, som väntat

Han kanske syftade på något av värde? Och tjuvarna tog med sig det som fanns kvar där, m.a.o något av mindre betydelse??

Och eftersom hennes kvarlevor var svårt förruttnade, kan man då hävda att det inte var något "finlir"?

Och det du gör här är att totalt och lika brutalt misskreditera dr. Rajs och hans arbetslag, som naturligtvis har kunskaper som du inte har. På samma sätt kör du över botaniker och all annan expertis, som på minsta sätt varit involverade i att hjälpa till i fallet. Tror du inte Rajs & Co. tog den svåra förruttnelsen med i beräkningen?

Citat:
Ursprungligen postat av Alfa

Jag läste obduktionsprotokollet och är enig med "läger 2". Jag hade till långt efter rättegångarna endast läst texter om fallet och var öppen för att "okej det kanske finns en chans att det är en transportstyckning", men jag kände att det var långsökt med tanke på hur underlivet var "fripreparerat" på ett vis som det inte finns en enda anledning i världen att göra för den som bara önskar transportera bort en död kvinnokropp. Ingen jägare styckar så!!!! (Jag är jägare och har sotat älg, rådjur och hare ute i skogen mer än en gång och styckat hemma på bänken).

Du menar alltså att en som själv är jägare snackar skit, Eremona?

Citat:
Ursprungligen postat av Alfa

Har det något symbolvärde om en styckad man fått sin penis avskuren och intryckt i munnen? Ska rättsläkarna tolka det eller endast skriva att bålen saknar penis. Den hittas i munhålan vid inspektion. Skulle man kunna tänka sig att fyndet kan styrka något av mördarens motiv? Kan man alls föreställa sig att det kan kallas praktiskt när man ska forsla bort en hel död kropp av en man, att skära av penis och stoppa den i munnen för att underlätta transporten? Om man hittar en manskropp utan huvud och med penis avskuren liggande löst i en plastsäck fabulerar man då om att "Ja, men han kan ha dött av att ha satt något i halsen." Och gör ett litet tillägg om att sannolikheten för att mannen dött att naturliga orsaker är så pass stor att mord inte är möjligt att fastställa en teoretiskt eller med "beprövad erfarenhet" som grund.

Mycket bra skrivet. Voigt & Co. använde definitivt inget sunt förnuft (till skillnad från Rajs) och det är tydligen så att det sunda förnuftet är en sällsynt gäst även hos jurister. Och dessutom gjorde Voigt sitt bästa för att göra det svårt för sin fiende Rajs. Dock ett lyckat drag av försvaret. Vad är det för fel med att kombinera expertis med sunt förnuft?

Citat:
Ursprungligen postat av Alfa

Domstolarna bestämde gång efter annan att eftersom exakt dödsorsak inte kunde fastställas eftersom huvudet och väsentliga delar av halsen saknades, så kunde mord inte anses ha förekommit. Vilket innebar att domstolarna beslutade att välja bort både vetenskapliga belägg och sunt förnuft. Först då när allt det var över så ombads jag att titta på fotodokumentationen av kvarlevorna.

1) Det var definitivt ingen "jägarstyckning". De som påstod det har aldrig varit med ute i skogen och jagat. De måste vara veganer och har aldrig ens sett en grillad kyckling.

2) Kroppen var verkligen styckad på ett tydligt skilt sätt för höger respektive vänster sida, med en "mästarsida" och en som var lite van. (Det tar mig tre gånger så lång tid att sota ett rådjur jämfört med de äldre gubbarna i jaktlaget. Dom gör aldrig fel och dessutom så stoppar de alltid mig någon mm innan jag gör fel.)

3) Jag vet att "jägarstycknings"-förespråkarna hade beslutat sig för kategoriseringen "jägarstyckning" innan de hade fått obduktionsbilderna. När jag såg obduktionsbilderna så råder för min del ingen som helst tvekan: När de fick bilderna (och texterna) till rättsliga rådet på Socialstyrelsen, så borde de omedelbart ha bytt ståndpunkt!

Japp, en van en på den ena sidan och en mindre van en på den andra sidan. "Ungefär halva kroppen" bedömdes vara "mindre skickligt utfört", ja, enligt de som undersökte CdCs kvarlevor. Två personer kan man sluta sig till att ha varit inblandade i styckningen, såvida inte en och samma styckare gjort på detta vis för att förvilla.

Varför i herrans namn måste jag det?
Jag förstår inte din och en person till i trådens inställning som går ut på ingen kan vara oskyldigt anklagad om man inte VET vem som egentligen gjorde det. Utan att göra några andra jämförelser menar du alltså att man MÅSTE veta vilka som mördade dem som Thomas Quick erkände att han mördade för att tro att han inte gjorde det? En anledning till att jag inte vill skriva för mycket om vad jag tror om vem som är gärningsman är att det känns väldigt osäkert med tanke på att polisen som bekant tidigt inriktade sig på två läkare. Min tro på vem som gjorde det kan nog ändra sig beroende på vilka nya omständigheter som blir kända (om några), och då känns det bara dumt att göra som andra i tråden som har låst sig när det gäller GM.

Varför jag utesluter Rättsläkarstationen? Eftersom jag är övertygad om att läkarna inte hade något med CdC att göra så finner jag det osannolikt att någon annan styckade hennes kropp just på Rättsläkarstationen.

När det gäller fotohandlarparet så nappar jag inte på det betet eftersom det ämnet är uttjatat gånger hundra. Vi har olika syn på trovärdigheten i deras vittnesmål helt enkelt.

Slutligen så är det säkert så att det var dagispersonalen som satte bollen i rullning med tanke på vad de fick lära sig på sina vidareutbildningar att hälften av alla barn i USA var utsatta för incest, men vi ska inte glömma att mamman hade väldigt många chanser att stoppa denna boll när hon måste ha insett att den endast var fylld av luft och inte innehöll någon substans överhuvudtaget.

Några ord om styckningen - igen

Synnerligen tröttsamt, förbryllande, löjligt med människor som inte tar till sig absoluta grundfakta, och nu snackas det skit om styckningen också (för tusende gången), som verkligen är klargjord och noggrant presenterad vid det här laget, av mig och många andra debattörer. Men det spelar ingen roll hur många ggr jag och andra förklarar exakt det man behöver veta, det kommer ändå att dyka upp en enstaka ignorant vettvilling som påstår ngt helt annat, och det talas om expertstyckning och kirurgi och fan och hans moster, och man kan garva åt eländet, för många påståenden är verkligen helt verklighetsfrämmande, absurda. Vi har ju fakta, bilder och obduktionstexter att förlita oss på, så låt oss göra det.

Var ska man börja? Det fanns ingen expertsida och ingen amatörsida, det finns inget som talar för att en sexualsadist varit i farten, det finns inget kirurgiskt över styckningen, den var inte snygg, och i tråden har tom en röntgenbild på höger knä postats, för tydlighetens skull. Jag postade bilden i våras, för att slutligen illustrera hur förvriden bilden av styckningen blivit.

Höger knä är fult delat, ledytorna är misshandlade, och vänster ben delades brutalt, man högg av lårbenet ovanför knät. I övrigt är kroppen påfallande symmetriskt styckad; nyckelbenen, höftpartierna, brösten och armarna/skulderbladen har angripits på samma sätt på båda sidor. Höftböjarmusklerna saknades också helt på båda sidor, de återfanns aldrig, ett faktum som alltid glöms bort.

Och den gamla tolkningen av styckningen har sågats sönder och samman av flera läkare. Rajs var den som marknadsförde idén om en "läkarstyckning", och det har talats om 2 styckare, nekrofili och allt möjligt skit, och kort sagt: Rajs gamla fantasibygge har smulats sönder för länge sen, av utbildad expertis.

Man ska också ha klart för sig att likdelarna var mkt förruttnade när de hittades, så att göra en absolut tolkning av snittytor, mjukdelar, bäckenets skick osv, det var mkt vanskligt. När likdelarna hittades fanns det mkt likmask i säckarna, och likmaskars uppgift är att äta, och maskarna gjorde säkerligen stor åverkan på kroppsdelarna, och det bör man ta med i beräkningen ...

Ang Fotohandlarparet:

För oss som sett och hört vittneskonfrontationen är det tydligt att polisens beskrivning av densamme i protokoll inte är förenlig med verkligheten. I protokollet har man ju förvrängt, förskönat och slirat på sanningen, milt uttryckt. Sen huruvida om det är bevisat att fotohandlarparet hittat på alltihopa lämnar jag därhän (ja, jag vet vad jag tror och oddsen är allt annat än höga). Men det som med säkerhet är bevisat är nämligen följande: polis ljög.

Någon som har några funderingar kring den detaljen?

Det blir ju som vanligt bara ett cirkelresonemang av allting. OM man tror att läkarna är skyldiga är som bekant ingenting som läggs dem till last oviktigt eller ointressant, men det går ju inte att resonera så om man vill få fram om någonting är viktigt i det här fallet rent objektivt.

Jag vet att du har din tro (som du redovisar i inlägg efter inlägg), men vad är det som talar för att styckningen skedde på just Rättsläkarstationen förutom fotohandlarparets vittnesmål som egentligen inte heller pekar ut den som brottsplats eftersom "sjukhusmiljö" är både vagt och inte samma sak som "bårhusmiljö"?

Jag måste dessutom återigen fråga vad som driver dig att skriva inlägg efter inlägg med sådan frenesi så att den mest inbitne rättshaverist skulle vara avundsjuk? Du skriver ju ibland 10 inlägg i rad i tråden och svarar på inlägg som egentligen var riktade direkt till andra debattörer (som det här ursprungligen var). Ett svar som att du bara är "lite" intresserad av fallet och vill framföra din åsikt och visa andra att det finns de som tror på läkarnas skuld är inte riktigt trovärdigt faktiskt. I så fall hade du för länge sedan insett att de övriga (förutom några "lysande" undantag) inte kommer att ge sig och dessutom är riktigt envisa och i vissa fall elaka emot dig. För en person med ett normalt intresse hade det för länge sedan räckt och blivit över för att inse att det inte är värt mödan att lägga ner i stort sett motsvarande ett heltidsjobb på att övertyga några som inte går att övertyga i ett ämne som man bara är lite intresserad av och inte har några känslor inför. Du hade ju för övrigt andra intressen som började ta över som skulle innebära mindre engagemang från din sida. Märkligt nog har det snarare blivit tvärtom.

Vad driver dig Hagenbach? Jag är uppriktigt intresserad och skulle bli väldigt glad om du ville dela med dig. Det går även bra via PM, jag lovar att inte föra det vidare.

Min kritik begränsar sig till kampanjen som kallar denna historia för „den största rättskandalen i Sverige“ alternativt „mediemord“ och „justitiemord“.

Eftersom ingen i denna tråd de fakto VET hur det ligger till i skuldfrågan, vill jag begränsa mig till hur detta mål använts och av vilka.

Det snackas mycket om mytbildning i detta fall. Den största mytbildningen i den här soppan är den om den feministiska konspirationen, som genomsyrar alla samhällets lager, som kontrollerar polis och rättsväsende och vars målsättning det är att sätta oskyldiga svenska män i fängelse.

Man får känlslan när man läser mediemordvännernas retorik att det hela skulle ha varit från början orkestrerat av H. Olson och „hennes gelikar“. Men ärligt talat; vem tror att akademiska feminister har något större inflytande över svensk polis? Hur skruvad är man då? Snacka om „foliehattar“, för att returnera ett uttryck som förekommit i den här tråden av o till.

Mediemordsvännerna anklagar media och blandannat H .Olson för att bedriva politik.Den kampanj som drivits med störst frenesi o kraft de senaste ca 15 åren är vad man kan kalla för „mediemords“ -kampanjen, som drivs av en övertygelse av att T.H o T.A är oskyldiga samt att de är offer för en konspiration.

Hanna Olsons bok som är den som kom ut först i raden, koncentrerade sig på tesen att alla inte är lika inför lagen: att man inte lyssnar på prostituerade kvinnor, och att män ur samhällets övre skikt skyddas av samhällstrukturen. Hennes kritik av fallet är relevant-även om man lämnar skuldfrågan därhän! Att en åklagare inte vill ta in prostituerade kvinnor som vittnen för att han „inte vill ha fladdriga vittnen i rättsalen“- detta när målet gäller en styckad prostituerad kvinna(!), är värt all kritik, oavsett målets utgång. Detta är bara ett exempel.

Man kan säga att hennes tes - att män med makt försvarar män med makt- är bevisad flera gånger om, just genom „mediemords“ kampanjen, där några av sveriges mäktigaste debattörer o journalister varit drivande i åratal; böcker, artiklar, debattartiklar, uttalanden i media etc,etc. Guilllou har blåst i stortrumpeten från kvälltidningarnas ledarsidor, P.L´s bok har som någon annan påpekat här, gjort flera generationer svennebananer till nyfrälsta antifeminister., G.W´s tvärsäkra spekulationer...exemplen är många. Framstegen är trots det lika med noll, inga nya bevis har tillkommit.
Som Borgnäs i sin bok tydligt visat så arbetar Guillou enligt principen att ingen journalist utom han själv får driva kampanj i rättssak.

Det enda mediemordsvännerna har lyckats med är precis det man anklagar „kulturknuttarna“ „vänstermedia“och „radikalfeministerna“ för: karaktärsmord på vittnen, smutskastning, spekulationer.


Vilka är dessa tillskyndare, dessa mediemordsvänner? Vad driver dem?

Man måste fråga sig:
Vilka har något att vinna på att barns trovärdighet tillintetgörs i rättfall gällande övergrepp? (det här fallet har använts gång på gång som slagträ mot att överhuvudtaget barns vittesmål ska sättas tilltro till, man talar om häxprocesser och vittnande „genom medium etc“. )

Vilka vinner på att föda myten om en ondsint feministisk konspiration som vill sätta oskyldiga i fängelse?

En annan sak som förundrar mig är mediemordsvännernas skenbara naivitet vad gäller media. Slå upp vilken tidning som helst idag där ett rättsfall eller utredning beskrivs, och du kommer finna att journalister alltid arbetar med hypoteser och antaganden. Det kallas „story“ på journalistspråk. Att skriva stories är deras jobb. Precis som Guillou, Lindberg o co drivit den fantastiska storyn om justitiemordet och den radikalfeminisiska konspirationen etc. Det är deras sätt att göra karriär, att rida på ett av sveriges mest uppmärksammade kriminalfall. Det är deras arbete, hur cyniskt det än kan förefalla.
Det som förvånar mig är o ena sidan mediemordsvännernas totalt distanslösa slukande av den hårt vinklade mediemordsstoryn av P.L o Guillou m.fl, å andra sidan denna eviga klagosång om "smutskastningskampanjer" och "justitiemord" som skulle bedrivits av journalister som på något sätt inte varit främmande för att läkarna är skyldiga.