Citat:
Ursprungligen postat av
Don.C
Har ingen inblick i den här händelsen men med tanke på den starka reaktionen blir jag nyfiken...
Vilka gubbar är ok? Du har själv haft Pierce som avatar så han är väl ok? Rockwell? Peron? Mussolini? Franco? Codreanu? Alla är ju stiliga karlar!
Enligt min hustru är Rockwell med sin majspipa stiligast. Därefter 'den där rumänen' samt Mussolini.
Jag har ingen aning alls om huruvida det faktiskt handlar om någon händelse eller inte, det är ingenting jag känner till utan mitt uttalande var mer allmänt för att förklara min syn på saken och användandet av symboler och liknande.
Det handlar naturligtvis om vad det är för sammanhang också, om har en privat facebook så spelar det väl ingen roll om man delar bilder på Hitlergubbar och hakkors till vänner och bekanta men om man är mer offentlig tycker jag det är både onödigt och infantilt och jag ser inte riktigt vinsten i det om jag ska vara helt ärlig.
Det intressanta är väl vilka onödiga negativa associationer det skapar. Man kan naturligtvis argumentera för att Pierce är en sådan person och att man ska undvika att använda bilder på honom, att jämföra Pierce med ett hakkors eller en bild på Hitler låter sig dock inte göras, allmänheten vet nämligen inte vem Pierce, Codreanu, Rockwell eller kompani är och hur de ser ut. Det skapas alltså heller inte någon onödig negativ association och alienering på samma sätt som det skulle göra om en av våra företrädare sprang runt i en Hitler-t-shirt, förstår du?
Det är resultatet och nyttan som räknas. Och man bör i regel alltid utgå från den judiska frågeställningen "Yes, but is it good for the jews?" Fast istället då, "Ja, men gynnar det kampen för de vita folken"?
Gynnar T-shirts och profilbilder på Facebook med Hitler-gubbar och hakkors kampen för de vita folken eller bidrar det som jag var inne på tidigare till onödig alienering från de människor vi vill nå ut till dig? Har vi någonting att vinna på att posera med med bilder Hitler-gubbar i relation till vad vi har att förlora på det?
Jag har alls ingenting emot Hitler utan tycker att han var mycket klok, handlingskraftig och kompromisslös, en stor vit ledare helt enkelt, en av de största någonsin. Men det förändrar ju ingenting i sakfrågan.
Självfallet kan det finnas ett värde i att avdramatisera bilden av Hitler och förbättra människors associationer till honom, det köper jag helt och hållet och kan även instämma. Men det ska nog i sådana fall göras på andra och mer intellektuella och raffinerade sätt än att springa runt i Hitler-tischor. Dylikt har hur som helst extremt låg prioritet i dagsläget, och låter man sin personliga Hitlerdyrkan kompromettera den faktiska politiken, vad man vill uppnå och vägen dit. (Dvs att man ignorerar hur det tas emot och vilka för- och nackdelar det för med sig) ja, då är det ju tråkigt, minst sagt, och man kan undra vad man har för prioriteringar.
Edit: Min kvinna tycker att Hermann Göring är stiligast, vilket känns kul. Vi är nämligen till förvillning lika han och jag.