Udda Hemnet-Booli-objekt.

Ännu en tidskapsel:

http://www.hemnet.se/bostad/villa-11rum-finngosa-partille-kommun-solnedgangen-20-5809992

Märklig planlösning, med tre vardagsrum på tre olika plan. Det känns som att vardagsrummet på entréplanet skulle kunna funka som mottagningsrum för nån sorts verksamhet. Kanske har dom haft en privat tandläkarmottagning eller liknande? Annars är hela rubbet ganska genuint 50-tal. Förutom köket, som ser ut att vara plastlaminerad spånskiva från 80-talet.

Men jag är grymt imponerad över den stilrena blandningen. Rubbet är tidstypiskt, tapeter, gardiner, sängöverkast, filtar, tavlor, möbler, rubbet. Man skulle kunna skicka in ett filmteam för en tidstypisk 50-tals film och inte behöva ändra ett enda dugg. Det är ju grymt roligt, men jag förstår mig inte riktigt på folk som köper en hel inredning lock stock and barrel, och sen lever i den i nästan 60 års tid utan att ändra en enda pinal.

Ja man förundras en aning över dem som uppenbarligen köpt kvalitetsföremål och verkat haft ett visst intresse när de inreder för att sedan i princip aldrig byta ut något, slit och släng med betoning på slit innan det slängs.

Jag tror att det främst är äldre generationer som har denna syn på inredning. Idag har vi Timell-effekten och yngre växer upp med konsumtion och har ekonomi som bättre tillåter möbel och inredningsbyten.

Jag tänker främst på mina egna släktingar typ, mor och farföräldrar. Mina egna föräldrar var unga då det någon gång på 70-talet vad jag förstått började uppstå ett nytt sorts inredningsintresse. Spånskivan intog våra hem och man snickrade själv spånskivemöbler eller återanvände gula plastbackar för glasflaskor osv.

Jag minns att mina föräldrar köpte tidningen hus och hem, och den har väl vad jag förstått påverkat synen på inredning ganska markant. Vad jag hittar när jag snabbgooglar så utkom första nr. 1987. Jag är lite nyfiken på hur den äldre generationen hittade sin inspiration till hur de inredde sina hem.
Gick man in på närmsta möbelaffär och bara "tog det som fanns"?

Några av mina släktingar hade (vilket jag förstått när jag blev äldre) möbler och lampor som idag räknas som klassiker och säkerligen sved det ordentligt i plånboken, därför byts det inte heller ut, det var dyrt och även hållbara möbler. Ikea på gott och ont, men vi har idag råd att byta oftare och ibland håller det heller inte och måste bytas ut.

Det där gillar jag som fan. Trappan, de inbyggda skåpen vid matplatsen i köket, de öppna spisarna. riktigt fint. Känns som att det kan ha varit planerat för ett tvåfamiljshus från början, dubbla vardagsrum och dubbla kök.

Jag uppfattar trappan i mitten högst upp som trappen i trapphuset, var skulle annars entrén till lägenheten vara? Men det kanske är någon av sidodörrarna som jag tänkte var franska balkonger, vem vet. Det är ju så himla låg upplösning att det inte är helt lätt att tyda planlösningen.

Vet inte var du får kopplingen till mottagningsrum från . Jag blir förvirrad när någon använder ordet stilren korrekt som du nu gjorde, trots att jag vet vad stilren betyder är det så kopplat till minimalistiskt i min hjärna, eftersom alla felaktigt använder de som synonymer, att jag fick tänka både en och två gånger vad du egentligen menade

Ja det verkar konstigt nog som att hiss saknas. Jag hittar inget byggår men antagligen är byggnaden gammal.

När jag tänker på det börjar jag fundera på hur många av husen i Paris innerstad som saknar hiss. Där är det ju en väldigt konsekvent stil på de äldre kvarteren, det mesta är väl byggt på 00-10-tal, och är ofta i 5-7 våningar. Jag undrar om alla dessa verkligen har hiss. I dagens läge känns det som ett krav när det är så högt.

Jo, jag kommer ihåg det där. Farsan snickrade till en soffa till vardagsrummet på 70-talet. I spånskiva. Egentligen var det väl en sorts säng, eller soffsäng, eller divan. Ungefär som en stor dubbelsäng fast med kuddar runt om. Man kunde ligga raklång i den. Han sydde till kuddarna själv också, eller så var det nåt sorts gör det själv-kit han fått från Konsum. I brun plysch. Hemmasnickrade spånskivemöbler var the shit på 70-talet...


Lena Larsson var ju en stor inredningsguru på 60/70-talet. Om det var tidskriften Vi eller Allt i Hemmet hon skrev i. Sköna Hem var en lite flådigare tidning, för dom som ville lyxa till det lite. Dåtidens Residence. Annars var det ju ganska mycket basic gör det själv inredningar i både Vi och Ica-Kuriren. Det var ju på den tiden det nästan var lite syndigt med lyx...

I dom övre klasserna var det nog NK och Svenskt Tenn som gällde. Och dom danska möblerna och dansk inredningsdesign från 50-talet och framåt. Men jag vet inte var dom fick sin inspiration nånstans ifrån, eller vilka tidningar dom läste. Eftersom mina föräldrar var kommunister, så var det ju KF som gällde, och deras möbelvaruhus OBS! Interiör. Ikea funkade också, men på den tiden fanns det ju inte så många ikeavaruhus, och då fick man åka en bra bit för att hitta ett.


Morsan köpte sällan några designprylar, men hon var rätt intresserad av bra kvalitet. Var det nåt som var riktigt bra så kunde hon lägga en del pengar på det. Ergonomiska fåtöljer och fotriktiga Birkenstocksandaler. Och sen så var det rätt mycket arvegods och annat som dom samlat på sig genom åren, så dom hade inte så stort behov av att köpa nytt. Annars var hon mer inriktad på det praktiska och funktionella. Inga inbyggda tv-bänkar här inte. Däremot den klassiska Lundquisthyllan till alla boksamlingarna. Hundratals hyllmeter genom åren...

Det skulle kunna ha funkat som ett tvåfamiljshus, om dom två lägenheterna hade haft separata ingångar, och separata trapphus. Eftersom man måste gå genom mellanvåningen för att komma till de översta lutar jag nog mer mot att det byggdes som nåt sorts generationsboende inom samma familj.

Verksamhet på bottenplanet, familj och representation på mellanplanet, och tonårsbarnen på översta planet. Möjligtvis också om dom hade nån sorts hembiträde kanske hon också bodde högst upp. Men det är ju stora representationsutrymmen även på det planet. Jag tror aldrig jag har sett ett enfamiljshus med så många separata vardagsrum. Mycket märkligt.



Det är ju en glidande skala av offentligt och privat i det där huset. Och trapphuset fungerar som en sorts sluss. Men gästerna går ju faktiskt genom en stor hall och ett stort vardagsrum för att kunna ta trappan upp till familjens mer privata vardagsrum.

Därför är det ju ganska logiskt att anta att huset byggdes för nån sorts separat verksamhet, där vissa besökande inte kom längre än till vardagsrummet på entréplanet. Samtidigt finns det heller inget separat rum eller kontor på det planet, så jag har svårt att se vad man skulle kunna ha för verksamhet där.

Och ja, stilren. När jag använder det begreppet syftar jag mer på en inredning i en och samma stil. Det där huset är så tidstypiskt att man skulle kunna pinpointa byggåret till 1957 bara genom att kolla på färgerna, inredningen, kuddarna, gardinerna, och tavlorna.

I Sverige pratade man länge om "treor" och "åttor". Trevåningshus klarade sig utan hiss. På fyra våningar upp till åtta våningar var det krav på minst en hiss. Mer än åtta våningar, två hissar. Mer än 16 våningar, tre hissar. Alltså blev det ju mest lönsamt för byggherrarna att bygga trevåningshus och åttavåningshus. Om någon undrar varför miljonprogrammet är smockat med den typen av hus.

Nu är reglerna ändrade, nu måste även trevåningshus ha hiss. Gränsen går faktiskt vid en enda trappa. Är det mer än en trappa så är det krav på hiss. Därför ser man numera en hel del "stadsvillor" i två plan, med separata lägenheter uppe och nere, kanske också med egna ingångar. Vill man tänja lite på gränserna kan man faktiskt bygga trevåningshus utan hiss. Men då blir det en sorts kompromiss med en lägenhet på bottenplanet, och en lägenhet i två plan en trappa upp.

Måste erkänna att jag inte lider alls. Tycker om trägolv, men vitmålade är också helt OK. Gillade trapporna, vitmålade men med trästeg.

När infördes det? För några år sedan bodde jag i ett fyrvånings punkthus (centralt trapphus, en lägenhetsdörr i varje hörn, identiska lägenheter med vardagsrum i ytterhörnen.) byggt 1952 och det var utan hiss. Pga utformningen fanns et ju heller ingen möjlighet att bygga en hiss i efterhand.