"Jobbade på DN i 33 år - nu förödmjukas hon av Peter Wolodarski"
Nu börjar några journalister prata ut..
http://www.journalisten.se/nyheter/det-kandes-som-att-vi-var-offerlamm
Citat:
"Det kändes som att vi var offerlamm"
Som den värsta Robinsontävling. Vuxenmobbning. En kafkalik upplevelse. Det är några reaktioner på att tolv av Dagens Nyheters medarbetare uppmanats arbeta med ett projekt som är förlagt i lokaler utanför tidningen.
De tolv medarbetarna har valts ut att jobba med DNs 150-årsjubileum och ska tagga gamla DN-artiklar som filmrecensioner och recept så att de blir sökbara i arkivet. För att kunna göra detta ska de gå en kurs som började i måndags. Under två veckor var de arbetsbefriade med lön.
Ingen av dem har fått en förklaring varför just de blivit utsedda att jobba med projektet, trots att de bett om det. De har fått några vaga förklaringar om att de inte har valts bort, utan att DN valt andra då redaktionen ska bantas och endast ha 189 anställda. Några fick förklarat för sig att i framtiden måste journalister jobba snabbare, men utan att det sades att medarbetaren arbetade långsamt eller att ledningen var missnöjd med vad de gjort. Det tydligaste svaret de fått är att ledningen aldrig kommer att förklara varför just de blev utvalda.
Att arbetet med projektet ska ske i en lokal utanför redaktionen gör att de tolv känner sig utsorterade, avstängda från redaktionen. De uppfattar det som om hela konstruktionen med projektet går ut på att bli av med dem, att de frivilligt ska säga upp sig eftersom arbetet känns meningslöst. Ledningens motivering till att hyra en lokal är att det inte finns plats för dem på redaktionen. Den inofficiella är att DN vill bygga upp ett nytt team och att det skulle sänka moralen att ha de tvångsförflyttade i samma lokaler. Få vågar gå ut och offentligt berätta om hur de blivit behandlade. De Journalisten varit i kontakt med säger att det kändes som att vara med i ett avsnitt av Expedition Robinson och bli utröstad till en öde ö. Andra talar om att det var en kafkaistisk upplevelse att bli omplacerad utan att få en motivering. Vissa anser att ledningen sysslar med vuxenmobbning, att peka ut några som de ogillar och sedan förflytta dem.
De säger att de aldrig i sitt liv har blivit så illa behandlade och att ”redaktionsledningen har fått oss att skämmas när det är de som borde skämmas”.
Tidningens skyddsombud har varnat för att separera de medarbetare som ska jobba med projektet från redaktionen, eftersom det kan leda till både psykisk och fysisk ohälsa. Och det är vad som redan skett. Oron inför framtiden, över att eventuellt förlora jobbet efter flera decennier på DN, har tagit på hälsan. Några känner sig sönderstressade och har blivit sjuka.
Även medarbetare som är kvar på redaktionen har påverkats av att kolleger fått lämna redaktionen. Det vill inte uttala sig offentligt eftersom de är oroliga för att få problem i framtiden. Nästa gång kanske det blir deras tur att hamna i ett ”projekt”.
Peter Wolodarski, DNs chefredaktör och ansvarig utgivare, säger att det är illa om medarbetare känner rädsla att framföra sin mening.
En av de få som vågar ställa upp med sitt namn är Anita Bengtsson. Hon har fått ett stipendium att studera litteratur så hon kommer inte att jobba med projektet under hösten.
– Det är för jävligt att bli behandlad på det här sättet av sin arbetsgivare efter att ha jobbat på tidningen i 33 år, säger Anita Bengtsson.
Hon känner sig förödmjukad av det sätt hon fick beskedet att hon skulle jobba med projektet. Under ett arbetspass kallades hon till personalchefen. Ett dokument lades framför henne där det stod att hon erbjöds en omplacering och att hennes nuvarande jobb upphört på grund av arbetsbrist. Tre dagar fick hon på sig att skriva under, vägrade hon skulle hon bli uppsagd. Därefter fördes hon till ett angränsande rum där några andra som fått ett liknande dokument att skriva under satt.
– Det kändes som vi var offerlamm som var på väg till slaktbänken. DN har inte uppfört sig anständigt mot oss. Vi har förtjänat ett bättre öde efter så många års hårt jobb, tycker Anita Bengtsson.
Medarbetarnas kritik riktas även mot den gamla ledningen och Gunilla Herlitz som i dag är VD. Under hennes period gjordes inga offensiva satsningar. Ledningen tar inte ansvar för felaktiga beslut, utan det blir medarbetarna som får ta smällen, menar medarbetare på DN.
Kommer bli många liknande artiklar framöver..
Intressant att Wolodarski har skapat rädda medarbetare på DN i bästa DDR-anda. Han menar att det är illa om personalen är rädda men det är enbart en som vågar framföra kritik i eget namn.. pga rädsla..

Så behandlar Wolodarski medarbetare efter 33 års lojalt arbete på tidningen..