Officiella GMU+KMU tråden

Nu gör du mig ju orolig Vad var det som var knepigt med psykologen? Var det att du fick svåra frågor (ge gärna exempel) eller att psykologen inte trodde på det du sa, eller något annat?

Någon som fått en trea hos psykologen?

Jag. Bröt ihop, bet ihop, mönstrade igen och lyckades höja till en 5a ett år senare. Räckte för att bli antagen som markstridssoldat för mig.

Är det någon som vet om man kan bli antsälld som jägare med anställningsformen GSS/T? Har försökt att söka på internet men hittar inget vettigt svar.
Inleder också Flashback karriären i och med detta inlägg

Bra För mig var det likadant, bara att första gången jag mönstrade fick jag en 5a.

Försök inte förbereda dig för mycket inför psykologen, om du rabblar upp svar som du tänkt ut på förhand som du tror låter bra kan mycket väl allt raseras av en följdfråga eller en tvist som du inte tänkt på och du blir helt ställd. De är duktiga på att vrida på saker och ställa frågor som man aldrig reflekterat över. Det enda jag skulle säga att du kan lägga lite tanke åt i förväg är vad du har för svagheter och styrkor, några personlighetsdrag samt hur du tror andra uppfattar dig (både positivt och negativt).

Jag hade självklart turen att få en bitter tant som var mycket svår att prata med, även innan vi ens nått hennes rum (väldigt kort och gnällig i sitt sätt). Under samtalet kändes det som att hon utgick från att ljög vad jag än sade.
Jag har tidigare erfarenheter av att snacka med psykologer som skall bedöma ens lämplighet och de har inte varit så svåra att kommunicera med och inte heller haft en så suspekt inställning som den hos RM.
Om jag skulle betygsätta psykologen (relativt mina andra erfarenheter) så skulle hon få ganska mycket sämre "betyg" än vad hon gav mig.

Hur svårt är det att minst få en 7:a hos psykologen?

Tack så mycket för insikten
Hur stor är risken att få en psykolog som är knepig och vrång? Hur många av psykologerna är så? Eller är det samma vrånga tanter som reser landet runt och intervjuar?

Ingen aning, men jag såg flertalet psykologer som hämtade folk med ett leende och ett glatt bemötande, så långt ifrån alla. Dock har jag ju ingen aning om hur de är under samtalet. Grejen är ju att det är deras jobb att ställa jobbiga frågor och ställa en mot väggen, och de brukar ha ett sätt som är ganska rakt på vilket nog kan uppfattas som lite otrevligt.

Men gröta inte ner dig i det nu, när du väl är där är det bara ta det som det kommer. Det finns ju ändå inget att göra åt det.

Inte svårt alls. De flesta i min GMU-pluton verkade få minst en 7:a eller 8:a hos psykologen och vi tillhör ett logistikförband. Var dig själv och svara ärligt på de frågor som ställs. Tänk före du svarar, undvik uttryck som t.ex. "amen liksom", "asså" eller "fett nice" och formulera dig ordentligt för att undvika missförstånd

Min Aldrig Ge Upp-vecka.

Dag 1-3

Rutinen för vanlig fältvecka. Upprättande av förläggning, därefter tre dagar av stridsövningar. Mat och sömn enligt vanlig fältrutin, det vill säga frystorkat + sovsäck med olika postpass. Inte fullständigt utmattande men gjorde en sliten inför det som komma skulle.

Dag 4-8

Eldöverfall under natten, därefter uppställning för visitation utanför tälten. All mat, godis, cigg/snus, icke-militär materiell med mera konfiskerades. Därefter marsch mellan olika stationer resten av dagen. Natten spenderades ensam i egen bivack under mycket svåra väderförhållanden. Hårdaste natten under GMU utan tvekan. Följande dag, marsch under hela dagen mellan olika stationer som mäter soldatfärdigheter - skytte, handgranatskast, orientering, bårbyggande med med mera. Gemensam bivack och eldöverfall under natten. Samma sak nästa dag, marsch mellan olika utmanande stationer, nu med hårdare upplägg exempelvis skulle vi ner och kräla i en iskall bäck. Gemensam bivack och eldöverfall under natten. Resten av dagen blev enbart marsch tillbaka till kasern där vi avslutade med stridshinderbana. Från stridshinderbanan till ceremoni i skogen där vi fick medalj av bataljonschefen. Därefter vårdpass, sedan KLART.

Allt som allt:

- Ingen mat överhuvudtaget förutom vätskeersättning och en rå fisk
- Cirka 3-4 mils marsch om dagen
- Ingen sömn överhuvudtaget förutom ett par sporadiska timmar mellan postpass och eldöverfallen
- Vidrigt väder (genomfördes i Mars, var konstant våt i en vecka)

Uppskattningsvis 60-70 procent av plutonen klarade Aldrig Ge Upp av de som var kvar på GMU. Övriga bröt av olika skäl. Själv upplevde jag veckan som stenhård. Men den gemenskap och stolthet man upplevde när det var över gjorde det värt varje sekund.

När du gjorde denna vecka, på en skala 1-10 hur ansträngande var det? Vart gjorde du GMU:n?