Officiella GMU+KMU tråden

När du gjorde denna vecka, på en skala 1-10 hur ansträngande var det? Vart gjorde du GMU:n?

10. Det fanns ingen kraft kvar i mig när det var över. Kom ihåg att jag stod och kräktes mot en gran under sista milen. Det behövs egentligen inte några utstuderade metoder för att pressa någon till max, ge han bara 40 kg packning och tvinga honom att gå - riktigt riktigt riktigt långt och hans psyke och motivation kommer att prövas till bristningsgränsen. Dra ut på det flera dagar, ta bort mat och sömn etc...det är en prövning, tro inget annat

Vill inte outa mig men det var inom armén i ett stridsinriktat förband.

Min Aldrig Ge Upp-vecka.

Dag 1-3

Rutinen för vanlig fältvecka. Upprättande av förläggning, därefter tre dagar av stridsövningar. Mat och sömn enligt vanlig fältrutin, det vill säga frystorkat + sovsäck med olika postpass. Inte fullständigt utmattande men gjorde en sliten inför det som komma skulle.

Dag 4-8

Eldöverfall under natten, därefter uppställning för visitation utanför tälten. All mat, godis, cigg/snus, icke-militär materiell med mera konfiskerades. Därefter marsch mellan olika stationer resten av dagen. Natten spenderades ensam i egen bivack under mycket svåra väderförhållanden. Hårdaste natten under GMU utan tvekan. Följande dag, marsch under hela dagen mellan olika stationer som mäter soldatfärdigheter - skytte, handgranatskast, orientering, bårbyggande med med mera. Gemensam bivack och eldöverfall under natten. Samma sak nästa dag, marsch mellan olika utmanande stationer, nu med hårdare upplägg exempelvis skulle vi ner och kräla i en iskall bäck. Gemensam bivack och eldöverfall under natten. Resten av dagen blev enbart marsch tillbaka till kasern där vi avslutade med stridshinderbana. Från stridshinderbanan till ceremoni i skogen där vi fick medalj av bataljonschefen. Därefter vårdpass, sedan KLART.

Allt som allt:

- Ingen mat överhuvudtaget förutom vätskeersättning och en rå fisk
- Cirka 3-4 mils marsch om dagen
- Ingen sömn överhuvudtaget förutom ett par sporadiska timmar mellan postpass och eldöverfallen
- Vidrigt väder (genomfördes i Mars, var konstant våt i en vecka)

Uppskattningsvis 60-70 procent av plutonen klarade Aldrig Ge Upp av de som var kvar på GMU. Övriga bröt av olika skäl. Själv upplevde jag veckan som stenhård. Men den gemenskap och stolthet man upplevde när det var över gjorde det värt varje sekund.

Ok, jag har sökt till jägare nu i januari. Tycker om att marschträna men något säger att det kan komma att ändras på Har du tips till mönstringen?

Vad hade du för inriktning?

Min Aldrig Ge Upp-vecka...

Träna inför och fokusera under. Börja redan nu titta på befattningar så att du hamnar i rätt spår från början. Uppträd helt normalt under psykolog-intervjun, är du inte helt mongoliserad så blir du godkänd. Bli inte allt för knäckt om du inte blir antagen, de flesta söker flera gånger innan de kommer in.

Framåt genom natten!

Någon som har några psykiska och fysiska tips inför aldrig ge upp veckan? Ska man testa någon vecka innan att sova mindre på kasern o äta mindre? att man härdar lite?

Eller äre bättre att vila upp, äta upp sig och bara gå på vilja när veckan väl börjar?

Några allmänna tips/vad man ska tänka på ?

Måste ju ändå vara mänskligt, då dem flesta klarar! Dock på Flashback låter de ibland skitjobbigt, men blir ju lite av en kuklängdstävling mellan alla medlemmar
Thanks!

hur fungerade eldöverfallen? började befälen skjuta så att någon blev ''skadad'' och ni var tvugna att sätta ihop bår mm och förflytta honom?

Någon som har några psykiska och fysiska tips inför aldrig ge upp veckan? Ska man testa någon vecka innan att sova mindre på kasern o äta mindre? att man härdar lite?

Eller äre bättre att vila upp, äta upp sig och bara gå på vilja när veckan väl börjar?

Några allmänna tips/vad man ska tänka på ?

Måste ju ändå vara mänskligt, då dem flesta klarar! Dock på Flashback låter de ibland skitjobbigt, men blir ju lite av en kuklängdstävling mellan alla medlemmar
Thanks!

Varje kväll satt vi upp en ny bivack och runt den förberedde vi eldställningar (positioner du strider ifrån när det bryter ut) i 360-graders försvar. Runt bivackerna satte vi upp larmminor (snubbeltråd som utlöser en fyrverkeripjäs). Därefter lade vi oss och sov i omgångar (man kunde få en timmes sömn om man hade tur) samtidigt som vi körde spanande poster runt förläggningen. Om en post såg något, en larmmina gick av eller om någon besköt oss skrek vi ut "besätt eldställningar!" och alla lade sig i sina positioner och började strida. Första natten det blev strid tyckte jag att det var häftigt så in i helvete (särskilt när det kom en rökgranat flygandes), tredje natten och åttionde gånger man vaknar av att någon vrålar "besätt eldställningar" och skott som ekade efter att ha hunnit sova åtta minuter hatade man sitt liv. Glömmer aldrig när man pulsar genom snön fortfarande halvt sovandes och nedfrusen och försöker se vart fan fienden är. Till slut sov man med kängor och full stridsutrustning samt vapnet i handen. Många fick fotsvamp eftersom de aldrig uppstod ett läge att ta av sig kängorna.

Efter AGU hade vi faktiskt som återkommande tradition att väcka kollegor som somnade på logement, på tågresor etc med att skrika "besätt eldställningar" i örat på dem. Alltid lika roligt när vederbörande flyger upp och börjar veva runt omkring sig efter sitt vapen innan han fattar var han är någonstans

GMU är pissigt som fan mellan varven men ni kommer aldrig att ångra att ni har gjort det. Kriga på grabbar, ni har många minnen framför er.