Troende, varför tror ni?

Vad får man ut av att bara tro på något metafysiskt? Vad exakt i tron på vad det nu är finner du som så viktigt? Tror gör man bara för att man gör det. Det är svårt att tro för att man vill om man inte har någon tro alls. Likaså är man icke-troende utan att ha valt det. Man bara icke-tror. Jag kan inte välja vem jag blir kär i. Vissa människor gör mig bara alldeles varm i hjärtat. Andra människor undviker jag helst. Allt utan eget val eller med resonering. Då hade jag inte kärat ned mig i kvinnan jag råkat ha gjort det med. Logiskt sett borde jag undvika henne. Fri vilja hit och dit, nej ibland väljer jag inte fritt.

Om du vill sitta hemma i din stillhet och tro på tekannan så är det givetvis upp till dig, men om du samtidigt hävdar att tekannan ställer krav på dig, den kräver att du skall; bygga stora bygnader där tekannan tillbes, kräver att du skall klä dig på ett visst sätt, kräver att du skall dricka enbart te till maten och undvika all annan ondskefull dryck som råkar serveras i koppar, kräver att du skall donera 10% av din lön till valfritt tehus, kräver att du skall gifta och fortplanta dig med andra människor som dyrkar kannan, kräver att du skall ut i världen och sprida tekannans vishet och förträfflighet, kannan lovar dig ett evigt liv fyllt med belöningar och fritt från tesump om du bara ber och anpassar dig tillräckligt hårt men om du inte sköter ditt dyrkande föreskriftsenligt så förpassas du till den eviga slasksumpen, ett horribelt ställe som nästintill samtliga tedyrkare fruktar och fasar för! Och så vidare....

Du frågar varför man inte skall tro? Jag frågar dig varför man SKALL tro på något som det inte finns en tillstymmelse till bevis för?

Nu ändrar du frågan från "Varför SKA man inte tro?" till "Varför ska man inte tro om man VILL tro?"

VILL du tro på något så är det fritt fram, jag bryr mig inte.

Den mer generella frågan varför man inte SKA tro är ju dock så enkel som att ingen kan visa att deras ofalsifierbara gudspåstående är sant. Då känns det lika givande att tro på gud som på stålmannen.

Så kontentan på varför man tror är för att man vill?

den mänskliga hjärnan är ett resultat av miljontals år av evoulution.
att tro på myter verkar vara en inbyggd förmåga hos en stor del av mänskligheten. 50% eller mer?
i ett sekulariserat samhälle kan detta ta sig uttryck i att man t ex tror på det som står i tidningarna.
denna förmåga att kunna åsidosätta förnuftet är sannolikt helt avgörande för samhällsbygge.

Så är det nog för många, är det något fel med det?

Om det är givande att tro på stålmannen, varför ska man inte göra det då?

Naturligtvis väljer du vem du blir kär i. Om du tror något annat så är du ju totalt verklighetsfrämmande.

Man kan inte jämföra Russels tekanna med en metafysisk existens. Vi kan aldrig veta om en metafysisk existens existerar eller inte. Vi kan bara komma med argument. Det finns goda skäl till att en tekanna inte existerar i rymden, med det finns goda skäl till att en metafysisk existens existerar. Förnekar du möjligheten för en metafysisk existens, eller anser du dig inte veta?

Alla har en tro på något och tro betyder tillit. För att det inte ska bli blind tro, så bör man ifrågasätta allt här i livet. När man väl har tillit över någon/något, så behöver man inte längre ifrågasätta denne.

För att grannarna får ett lugnare liv, det är väl positivt om jag slutar slå sönder dörrar varje helg, eller?

Uhh ok vi säger så. Mina känslor för någon dyker upp helt utan mitt medgivande och helt utan orsak ibland. Hade jag kontroll hade jag sluppit en hel del hjärtesorg och bekymmer i livet. Men nej, jag väljer inte vem jag blir kär i. Lika lite som jag valt att älska färgen lila framför färgen orange. Jag bara gör det.