Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

'

1, nej, absolut inte, det är ju jag som väljer vem som vet det. Varför får så många för sig att diagnoser står stämplade i pannan på dig?

2, aldrig

3, beror på vilka jag umgås med. Vissa verkar bara köra på repliker. Det är meningslöst, försöker att undvika sådant.

4, just idag mår jag bra men jag mår ganska bra i största allmänhet så det är inte något kostigt

5, nej, det har jag inte. Jag har väl en del problem med det, jag kan inte ragga, att snacka ed någon utan att informera om något konkret eller fråga något vettigt är ganska jobbigt om jag inte känner personen. Då blir det problem att lära känna någon tillräckligt väl för att veta om man vill lära känna personen närmare. Har dock fått ligga lite då och då, men jag vet inte riktigt vad jag gjorde för att få göra det då.

6, Finns inte mycket som hindrar mig. Kan nog klara av det allra mesta. Jag pluggar just nu andra året på biologi.

När jag fick reda på att jag hade en diagnos så trodde jag att mitt liv var över. Var ett tag där jag tänkte hoppa framför ett tåg eller göra en ''suicide by cop''. Men det gick över tillslut och jag accepterade min diagnos.

Unik är väl alla människor?

Så länge man inte tillåter sig själv bli överkörd och daltad pga sin diagnos så är inte livet ''över'' precis.


Av samhället och myndigheter så har man blivit stigmatiserad ja, har lackat ut ett antal gånger när dom behandlar en som en jävla idiot och tror man är korkad eller nå. Men då är jag en hyfsat princip människa och vågar säga vad fan jag tycker.


Lärt mig den hårda vägen genom att studera andra människor och lärt mig av mina sociala snesteg.


Kunde ha varit bättre men kunde ha varit sämre. Klagar inte precis!


Nej, har haft otur med tjejer och det pga dom såg en som den ''skumma snubben''.


Har haft anställning tidigare på ett ställe och nu har jag pratik på ett kommunalt jobb, Är ändå helt okej fast inget jag vill jobba med hela livet. Går 40 timmar i veckan!

folk säger ofta att aspergers barn har svårt att" svårigheter med att tolka ansiktsuttryck och andra sociala signaler."

men vad händer i ett läge om ett aspergers får för sig att bli väldigt insatt i just detta och får det som "special ämne"?

I´m back med frågor...!

Som jag tidigare skrivit är det synd att aspies ses som djur i bur, men hur ser ni själva på det ? Märker ni av det?

Av moraliska själ tycker jag det är fel, men det ses ändå som humor.Att titta på annorlunda människor, det drar tittarsiffror på tven t.ex.

På mitt jobb fick jag precis gå en utbildning om aspies, det kändes förnedrande...
Handlade kort och gott om hur jag ska hantera återkommande aspies-kunder som (ursäkta uttrycket) inte kan låta ett företag vara."Tänk på att inte skämta,använda sarkasm eller ironi när du pratar med en människa som lider av asperger". Det hela var så...nedsättande.Jag fick lära mig att jag ska vara kort i tonen,inte skämta eller vara trevlig för den delen heller när jag får kontakt med en aspie-kund.

"Var noga med att skriva "som vi sagt tidigare till dig",detta för att utanstående kunder skall förstå att denna kund varit i kontakt med oss många gånger tidigare och därmed förstå varför vi är så korta i tonen med just denna kund".

Handlar alltså om hur jag ska behandla asperger-kunder som vänder sig till mitt företag via sociala medier.

En person som kommit in i min familjs krets lider av Aspergers syndrom.
En sak har jag funderat på som jag inte vågar fråga personen i fråga och heller inte hittat något om vi sökning på nätet.
Han har väldigt lätt för att bli irriterad och sur, när han blir sur så brukar det ofta relatera i ordentliga utbrott med skrik och en oförmåga att lyssna på andra. Ofta går detta över ganska snabbt och man skulle kunna likna det vid humörsvängningar.
Ofta handlar det om missförstånd och bristande social förståelse, något som jag vet är sammankopplat med Asperger.
Men min fråga är, har humöret och irritationen något med Asperger att göra också?
Finns det någonstans man kan vända sig med frågor eller om man behöver prata med någon i framtiden?

Att tolka det är väl inte så svårt som det kan bli överväldigande med intryck om man är bland mycket folk. Det beror så klart på vilken grad av svårigheter man har. Jag har ju läst på lite om ansiktsuttryck och kroppsspråk, mest för att veta vad personen tycker om situationen. Ganska bra att veta det.

Jag själv har utvecklat en i alla fall normal nivå för social kompetens. På vissa plan är den högre än andras. Jag har jobbat på det de senaste två åren. Nu ser jag mönster, men ju mer jag lär mig ju mer fattar jag att jag inte alltid fattar ett piss. Jag förstår tankekedjan bakom saker men jag fattar inte varför de valde den tankekedjan. Nu har jag kunskaper att hantera de allra flesta situationer smärtfritt. Har fortfarande inte lyckats få en tjej dock, men kanske har något på gång. Hoppas lite på det.

Jag är ganska nördig på psykologi och ser på det ur ett logiskt perspektiv, det fungerar ganska bra att förklara irrationella saker med logik när systemet är irrationellt. Inte säker på om jag får fram min tanke på ett bra sätt, på det sättet jag tänker den.

När jag var liten fick jag helt jävla sjuka utbrott, om någon av mina föräldrar inte höll fast mig i sin famn så kastade jag mig bakåt så att jag slog i huvudet och gallskrek och var allmänt jävla arg och omedgörlig. Kunde ju matvägra och annat också. Fick helt enkelt utbrott när saker var "fel", typ att det inte var nog med röda duploklossar i rätt färg eller om någon lade upp maten på fel sätt.

Jag tror att många av oss med asperger kan vara ganska lättretade, det är något man förhoppningsvis lär sig hantera med åldern. Det bästa är att förklara vad andra menar, vad det betyder och varför det är viktigt för honom att följa vissa regler. Förklara på vilket sätt det går ut över honom om han inte gör det. Förklara hur folk tänker och kommer fram till vad de gör. Det är det bästa sättet att förbättra hans förståelse för andra.

Denna tråden är ju ganska så bra. Det finns ju neuropsyk, även BUP. Vet inte så noga vilka du ska snacka med.

Wtf. Det där är de problem de allra flesta hade när de var barn. "Vi" är inte dumma, det är bara så att vi inte alltid bryr oss eller orkar. Mig skulle nog ingen misstänka att jag har AS om de inte bor med mig. Jag vet ju hur folk brukar vara. Om man orkar, vilket man inte alltid gör kan man vara ganska normal, det beror helt enkelt på hur man mår.

Vad jobbar du med?

Så de finns alltså ingen direkt koppling mellan Asperger och humörsvängningar och hett temperament utan det är mer på individuell basis som det är, personen kanske hade haft samma humör även utan Asperger.

Personligen anser jag att avsaknad av kärlek och drama var det absolut skönaste som kom med diagnosen, i synnerhet i dagens dekadenta samhälle där allting handlar om "bad boys" mm och otrohet samt separationer är något till och med fan och hans moster sysslar med.

För kvinnor är jag en totalt socialt handikappad "snäll kille" och om du tror att det är en förolämpning så svarar jag med att det var det snällaste någon har sagt till mig. Utseendemässigt är jag något slags mellanting bland Dolph Lundgren och David Boreanaz. Det var konstigt att jag fick detta utseende då jag ju har absolut noll användning för det. Men men, det var väl naturens sätt att jävlas med kvinnorna. De är inte alltid bögar, de kan tydligen ha Asperger också.

Alltså, jag tror att många med asperger kan bli väldigt frustrerade över saker som inte stör andra. För den med asperger kan andra verka jobbiga och bara i vägen. Detta gäller väl främst yngre personer med asperger enligt den uppfattning jag fått. De flesta mognar med tiden och lär sig hantera sina känslor.

Blir det så att jag får ett förhållande så tänker jag se till att det blir vettigt, tänker inte slösa tid på något annat.

Haha, din sista mening fick mig att le. Jag ser också bra ut, om jag tränar lite till så finns det inte något att klaga på. Jag är ju rätt bra på att friend zona mig själv, och det fort. Svårt att veta hur man ska visa ett mer personligt intresse. Jag tror man ska ta lite risker, bättre att kanske rent av säga det eller något än att låta chansen passera. Hittar man inte någon vettig få man söka på andra platser.