Troende, varför tror ni?

Fortsätt skriv, jag tror jag är på väg dit.


Ibland kan man dock veta i drömmen att man sover.



Genom att titta på klockan?



Tänk om du inte vaknat än då?


Ah, inget slår lite härliga plattityder innan sängdags...

Ursäkta att jag läggar mig i, men här är mitt försök på att förklara det i en rationell terminologi:

Människan är mönstersökande i relationen till sin specifika omgivning. På köpet med detta mönstersökande utvecklar vi filtrer som sorterar mellan relevant och icke-relevant från mönstrets perspektiv.

Mönstret med tillhörande filtrer blir efterhand mentale rutiner, som 'låsar' individen i en statisk rigiditet således att perceptions- och verklighets-upplevelses verktyget "mönster" blir herre istället för att vara ett verktyg, så vi till slut upplevar det vi förväntar-oss/är-vana-vid att uppleva. Vi blir roboter eller zombies.

Varje individs mönster är mer eller mindre unikt, med avgränsade variationer inom samma kultur och större variationer mellan olika kulturer. Och det kan med en viss säkerhet antas, att det inte är det samma som filtreras bort i alla.

Från detta kan konkluderas att människan (allegorisk) gör sig själv till en existentiell dogmatiker (~robot), och att hela det stora perceptions- och verklighets-upplevelses området som passivt har 'dogmatiserats' (robotiserats) bort finns som ett outnyttjad potential i individen (dock inte samma del i varja individ). Det sägas t.ex., att vi endast användar 5-10% av vår hjärnkapacitet ..... vilket är en fasett av detta.

Av olika anledninger* kollapser mönster/filtrer-mekanismen iblant i ett individ, som så får tillgång till en större del av sitt mentala potential; detta kan kallas att "vakna". Det är dock sällan att ett individ får tillgång till hela sitt outnyttjade potential, och det är sällan att mönster/filter-mekanismens kollaps blir permanent (om inte man aktivt strävar efter att permanentisera den, vilket kan göras i viss omfattning).

Eftersom 'uppvaknaden' vanligen endast är partiell finns den vanliga risk för att täppa igen kunskapsgap med 'arguments from ignorance'. Uppvakning per se blir i sin tur dogmatiserat som 'metod' och för det mesta ledar detta till en återgång till ruta étts 'sömn' .... tyvärr med en ny mental rigiditet: Men har 'somnat' igen, men inbillar sig att man fortfarande är 'vaken'.

* Det blev lite långt och krångligt, så kanske fler detaljer i ett senare inlägg.

"I dreamed I was a butterfly, and then I awoke.

Now I don't know if I'm a man who dreamed he was a butterfly, or a butterfly which dreams it's a man."

Måste fråga om du läst dig till detta?
Har du en gång "vaknat" kan du aldrig bli densamme igen. Du kan inte "somna" om igen. Så fungerar det inte. Däremot kanske du vägrar jobba med din känslomässiga smärta vilket gör att du upplever att du står still i din utveckling. Annars tycker jag det första du skrev var bra.

Hmm... Blev du möjligen tillverkad under Woodstockfestivalen?

En del direkt-upplevd, en del från en bred konstellation av extern information.


Du är ju själv ett tydligt exempel på nån som har 'somnat' igen.


Jag klarar mig utan generaliserande pop-psykologi, tack.


Tackar.

Så vad du skriver är att jag var mer "vaken" förut. Utifrån vilka inlägg tolkar du den åsikten?
Jag har ändrat mig på en punkt vad jag vet sen jag hade mitt uppvaknande. Det är att allt som har med GFoL, kundalini, chakran, meditation bara är syntetiskt ljus. Vi står bortom all dualitet. Det är det som är tredje vägen.

Kan du möjligtvis förklara lite närmare för en som inte alls förstår vad du menar?

Din manifestation av ett gurukomplex och inflikandet av pop-psykologi.


Då kanske du eventuellt blir öppen för 'fjärde vägen', där även dom tre gunaers dualism (eller snarare trialism) blir transcenderat.

Jag har förklarat det i många trådar innan men jag gör ett nytt försök igen då. Det är svårt att förstå men försök att inte tänka så mycket utan känn istället.

Vi väljer att komma hit för att uppleva och erfara dualiteten eller separationen, gott ont, bra dåligt, himmel helvete, ljus mörker, manligt kvinnligt, yin och yang. Å ena sidan finns ljuset. Alla sätt för att nå detta ljus, dvs upplysning där vi blir ett med kärleken är syntetiskt ljus. Det finns nämligen inget att nå eller sträva efter. Vi behöver bara komma ihåg att vi redan är upplysning. Vi är redan fulländade allihopa. Det handlar bara om att minnas. Så länge vi strävar efter något eller vill uppnå ett mål är vi fast i illusionen. Den tredje vägen som Jesus beskriver är att integrera ljus och mörker. Först då förstår vi att allt är egentligen bara "bullshit", ursäkta uttrycket men det är sanningen. Min sanning iaf. Vi står bortom allt sånt. Vi är redan fulländade men vi har låtit oss dras med i dramat som utspelar sig här på jorden. Det är dags att fatta det nu. Som George Kavassilas säger är vi inte syntetiskt ljus, vi är organiskt ljus som har en dualistisk upplevelse.

Så vi kom hit från perfektionen, som uppenbarligen inte var perfekt eftersom vi på något odefinierat sätt motiverades till att prova något annat.

Du har läst för mycket Richard Bach e.dyl.

Mannen, kvinnan och barnet....och den elake svågern. Inte att förglömma :-).