Ställ era random astronomifrågor

Nej, men näst intill.

> När universum var ungt så var det mindre och då också varmare.

> När universum var yngre än ~300 000 år så var hela universum bestående av joniserad gas.

> När universum expanderat och svalnat så kunde fotonerna propagera fritt och det är just det ljuset vi ser idag. Men då inte som optiskt ljus utan mikrovågor, eftersom expansionen sett till att rödförskjuta dess våglängd.

> Det visar sig att strålningen motsvarar en svartkroppsstrålning på 2.725° K. Man hade en hypotes att den skulle ligga någonstans mellan 5-10°.

> När man upptäckte CMB så var det så klart bra för Big Bangmodellen. Men det fanns ett problem, den var identisk åt alla håll man observerade. Man behövde hitta variationer i strålningen, dvs skillnader i densitet och då även temperatur. Det är nämligen dessa skillnader som gör att universum ser ut som det gör idag. Det är dessa varmare platser som senare bildar galaxer i de stora klustren.

> När COBE 1989 upptäcker en variation så var den liten, förvånansvärt liten. Bara 1/100 000.

Här ser du variationerna som idag har vuxit fram till galaxer.
http://4.bp.blogspot.com/-V6QjK70X8j4/UVn_4be__HI/AAAAAAAAAV8/EGpqLxS-JBA/s400/486442_614981685182823_209542553_n.jpg
Snittet till höger är de bästa mätningarna vi har, från i år.

Några korta fakta om CMB:

• ~3° över den absoluta nollpunkten.
• Rödförskjutet och polariserat ljus.
• Mikrovågor i storleksordningen mm-cm.
• 400 fotoner per cm³.
• Dessa 400 motsvarar några % av "myrornas krig" du ser på TV.
• Temperaturskillnader på 1/100000.
• Formades när universum var ~360 000 år.
• Galaxer bildades senare, ~500 000 000 år.

Mycket bra förklarat. Ett stort tack för din tid.

Jag lyssnade på en vetenskapsman som sade på en föreläsning att, om man skulle beskåda Big Bang utifrån själva händelsen, dvs utanpå horisonten så skulle det se ut som om allt blir mindre, men inifrån som om det expanderar........huh?



https://www.youtube.com/watch?v=kH1s9NQPnUI

Jo det vet jag.
Men dessa är ju rester av det tidigare universum.
Idag kommer vi ju aldrig att kunna se mer än där gränsen för utvidgningen är < c.
Det blir ju att betrakta som vår "händelsehorisont" eller hur?
Resten av universum skulle vad det anbelangar kunna betraktas som ett annat universum.

I den bemärkelsen blir ju universum att betrakta som statiskt för oss.
Det vi ser idag är det mesta vi någonsin kommer att se.
I framtiden blir det ju allt mindre.

Jag har en fråga om klotformiga stjärnhopar. De ska ligga utanför "the galactic disc" (ovanför eller under galaxen så att säga). Ligger de i stora omloppsbanor centrerade på galaxens mittpunkt? Och om de gör det betyder det att de då och då måste korsa "the galactic disc"? Kan det alltså finnas en klotformig stjärnhop som för tillfället ligger mitt bland de vanliga stjärnorna i galaxen? Om inte, hur funkar det?

Fetmarkerade är en motsägelse...

Och nej, det kan inte betraktas som ett annat universum. Vi är inte i samma lokala referensram, men vi är i samma globala.

Nej det är det inte.
Vårt universums storlek för oss står i direkt proportion till den kosmiska utvidgningen.
Att objekts efterdyningar fortfarande når oss beror ju på tidigare faktorer, idag har universums utbredning från vårt perspektiv ett statiskt format. Det blir inte större och inte mindre.
Att objekt försvinner ur det har ju inget med dess utbredning att göra...
Talar om det observerbara om det kan föreligga ett missförstånd.

Referensramen, är ju bara en fråga om perspektiv.
Det är ju inget vi reellt kan uttala oss ett smack om.
Allt utanför vår "händelsehorisont" är ju bara hypoteser hur man än vrider och vänder på det.

Vet du vad statiskt betyder? Det är alltså saker som slutar interagera med oss, och du påstår att Universum är statiskt...? Hur får du det att gå ihop? Och nej det är inte ett annat Universum, får vi kan observera punkter som är kasuellt bundna till punkter utanför händelsehorisonten.

Vaknat på fel sida idag?

Är vår händelsehorisont ett faktum eller inte?
Det är den.

Kommer den expandera eller kontrahera?
Inte under människans existens i universum.

Kommer en människa någonsin utom i SF böcker se mer av universum än vad vi gör nu eller fara utanför vår händelsehorisont?
Nej aldrig.

Är våra begränsningar då att betrakta som statiska?
Ja.

Och om du besvärade dig och läste vad jag skrev så sa jag inte att det var ett annat universum.
Utan att det kunde lika gärna beaktas som ett sådant då vi aldrig sett det eller än mindre någonsin kommer att få se det, jävla skillnad det. Om inflationsteorin är korrekt ger ju tex Susskind att universum är minst 100.000 ggr större än vårat observerbara dito och det är likgilltigt hurvida man beaktar de delarna som del i vårt universum eller något annat om de inte interagerar med vårat på ett sätt som vi kan registrera. Empiriskt kommer vi ju aldrig att ens kunna påvisa att de delarna existerar.

Nej, det är inte en händelsehorisont. Saker utanför den kan påverka saker innanför.


Wait, what? Det är klart den kommer. Saker kommer försvinna bakom den.



Säg aldrig aldrig, om mänskligheten fortfarande existerar miljoner år in i framtiden, hur kan vi då veta att saker som idag är hypotetiska inte kan förverkligas?


I dagsläget nej, men om 30 miljarder år, ja.


Du gör allt för strikta uttalanden, om vad vetenskapen kommer eller inte kommer att kunna göra.

.

Jag har läst på flera olika ställen att universums utseende och struktur, påminner mycket om en däggdjurshjärna.

Är det sant eller är det påhittat som allt annat man läser?