Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Visst kunde de tänka, men inte på de anhöriga. Att däremot bli erkända i sina rykten, vara med och döma en "seriemördare" och på det viset efteråt få mer högavlönade jobb, det tänkte de på.

Och på tal om dålig vård, när Sture tog tillbaka sina erkännanden så drogs väl hans rätt att inneha böcker, skivor och t.o.m. gardiner in?

Jo så är det ju de rensade hans cell någon mucik kunde han inte lyssna till längre och inget att läsa-och jag tror efter resning nr 3 tog de också bort de enda skydd emot solen han hade persiennerna.Och i hans cell/rum skrev han lyser solen in så att det blir stekhett och det går knappt att vara där.men han får stå ut

Han fick senare en datorn in beroende på att hans advokat måste ha möjlighet till kontakt med honom så har jag förstått det.

Jag blev chockad av Råstams bok, att vården och rättssystemet är så här dåligt i Sverige. Nu skall ni inte tro att jag känner sympati för Sture, men fel är fel.

Finns inga bevis för att hans tillhörigheter konfiskerades.
Men är det så är det inte mer än rätt

Jag har för mig att det stod någonting om att det fanns bevis, men jag kan minnas fel. Jag får nog läsa boken igen.

Jag tycker inte att det är rätt att de gjorde så på grund av att han tog tillbaka sina erkännanden. Att jag inte tycker att han förtjänar att ha böcker, skivor o.s.v. för att han är pedofil är en annan sak.

För mig är de ganska ointressanta, men såklart inte för de som drabbats av dem. Kwast och Penttinen är nog inga man behövt oroa sig för dock. Med Kwast är det väl så att den enda han lyckats få fälld under hela sin gärning som åklagare är Quick - en neddrogad dåre på Säter.

Ja, snacka om Pyrrhusseger. Det är säkert riktigt att Kwast och Penttinen inte utgör/utgjort någon fara. Det är sällan ren obegåvning i de här kretsarna drabbar någon annan än en själv och fallet SB måste betraktas som ett extremt undantag. I ett rättssamhälleligt perspektiv är det Lambertz som utgjort den stora faran. Hur han underlåtit att genomföra den självklara granskningen när han fick underlaget serverat på silverfat är en gåta och en skandal som inte går att förstå än så länge. Man hoppas verkligen att saken får en i vart fall trolig förklaring någon gång.

Helt logiskt, ty genom att han tagit tillbaka sina erkännanden så har han visat att han inte är ärlig och därigenom farligare än som dömd bestialisk seriemördare - Säters logik enligt deras ansvarige chef, vad hon nu hette.

Min tro är att det är ett "lika söker lika" fenomen. För vilken normal person skulle vilja arbeta på ett ställe som Säter? Såg en artikel för länge sedan när den här historien började nystas upp om läkarna som varit inblandade, riktigt ruskiga typer, rena skräckkabinettet.

Min syn på det hela också.

Nu hade väl van der Kwast ändå sin beskärda del av rattfyllor, snatterier och lägenhetsinbrott, så helt utan segrar är han inte. Angående Lambertz så tror jag att han hade sin inställning klar redan innan han granskade fallet. Eller snarare lät granska då han hade underhuggare som läste.

Vi har väl alla lite olika åsikter om vem som är den värsta busen, men att Lambertz sätter igång nu när vi har facit är extra vidrigt. Vad det i alla fall enligt mig i grunden handlar om, är att en tvångsintagen mentalpatients lögner och perversa fantasier inte får påverka vare sig rättsväsendet eller sjukvården på det här sättet.

Tror inte att jag påstått det heller.

Menar du att han har granskat saken? Min kritik går ut på att han inte granskade (enligt ordets definition) saken trots att han fick en färdig utredning i viss del. Det är väl dessutom snarare så att han säger att han var mer skeptisk till SBs skuld innan han "granskade" saken. Det kan ju i.o.f.s. naturligtvis vara en lögn. Underhuggarnas granskning vet jag ganska litet men det skulle vara intressant att veta hur deras slutsatser presenterades för Lambertz.


Vidrigt vet jag inte, snarare förödande för honom själv. Lambertz haveri har ju egentligen inte skadat SB i någon vidare bemärkelse (inte i ett perspektiv i alla fall) utan haveriet består ju i att han inte fullgjort sitt uppdrag på ett korrekt sätt. En del av JKs uppdrag är för all del att bestrida skadeståndsanspråk som riktas mot staten och frågan är om det är den uppgiften han haft för ögonen när han gick ut och försvarade Kwast m.fl. Precis som en åklagare ska han dock i denna roll inta en "pseudoobjektiv" ställning och det kan man knappast påstå att han gjort. Som jag sagt tidigare, Lambertz agerande är outgrundligt.

Ja, det är märkligt att man bara kan debattera "utefter en axel" här, ibland. Annars hade du inte behövt lägga till brasklappen.

Fakta:

A) Sture Bergwall har gjort sig skyldig till ganska märkliga och för offren, ödesdigra brott. Inte tu tal om den saken.

Dessa brott gör honom däremot inte till nån sorts rekordhållare i sin gengre (vilken den nu är). Inte ens i gruppen psykiskt störda brottslingar intar han någon tätposition. (Det kunde man däremot få för sig, när man läste kvällspressen när det begav sig).

Den gren han vinner är nog just mediauppmärksamhet.

B) Att däremot rättsväsende och psykiatri begår sådana uppenbara klantigheter är uppenbart och en fruktansvärt uppseendeväckande omständighet som får en att kippa efter andan.

Att man framhåller detta faktum att B är mycket större än A, gör inte att man vill förringa de brott Bergwall verkligen begått!