Bostadsbubbla i Sverige?

Förhållandet mellan framgångsrika 30-åringar och eskalerande priser på bostadsmarknaden är säkert inte linjärt, men det var väl inte heller det vi diskuterade? Det började väl med att någon här berättade för dig att det inte är Svensson som köper bostadsrätter utan framgångsrika innerstadsbor med arbete i Stockholm och högbetalda jobb (annars skulle de inte få lån, vilket vi också redan gjort klart). Svensson sitter i småstäder och tror på 50% prisfall. Då svarade du retoriskt med att det inte finns något som säger att det idag finns fler framgångsrika människor än för 30 år sedan, varpå jag svarade att jo, så är det faktiskt.

La till lite mer text i mitt ursrpungsinlägg. Dvs jag tycker ni tittar för mkt på marknaden och för lite på vad ni får tillbaka jämfört med alternativen. Skulle inte kunna tänka mig betala mångdubbelt så mkt mer i boendekostnader per månad (givet lån och kontra hyresmöjligheter annorstädes) bara för att bo i innerstaden i Sthlm... Buffet skulle nog inte köpa i innerstaden om jag säger så, finns igen substans där som motsvarar kostnaden.

Ok, men då är vi inne på en helt annan gren av ämnet. Att du inte skulle vara beredd att betala mångdubbelt mer för att bo inne i stan betyder inte att någon annan inte skulle vara beredd att göra det. Som det ser ut nu är det väldigt många som hellre betalar 2 miljoner för 35 kvm vid Medborgarplatsen än 1,5 miljoner för motsvarande i Bagarmossen.

I länken du hänvisar till så är reella tillgångar inräknade. Exklusive reella tillgångar så fanns det 2007: 417 384 personer som hade en finansiell bruttoförmögenhet överstigande 1 miljon kronor.

Det är Sverige vi talar om, landet som (åtminstone 2003) hade västvärldens fattigaste befolkning, inte Italien. Självfallet är inte var femte person finansiell nettomiljonär, långt långt ifrån. Närmare sanningen är nog närmare 1-2 på 100.

För att hoppa ytterligare men kontra på att antalet 30-åringar som är framgångsrika öka så har också konsumtionsmönstret defintivt förändrats och folk är mindre försiktiga med sina pengar idag. De förstår inte värdet av pengar i lika hög utsträckning utan fokuserar mer på objekten de begär här och nu. Kortsiktigthet.

Hur kommenterar du Economists statistik på att priserna är 20-30 % övervärderade just nu i Sverige?

Bostadsbubblor hade aldrig uppstått om vanligt folk hade sunt förnuft.
Då hade marknaden reglerats med naturliga upp och nergångar.

Nu är det bra och invänta smällen.
Lång väntan stor smäll.

Det gör däremot jag och många med mig. För mig känns i princip allt annat dyrt, då jag inte tycker jag får något alls om jag bor utanför stan. Skulle jag flytta från Stockholm så skulle det inte bli inom Sverige om man säger så.


Skillnaden är större än så. Dock mindre än vad jag trodde, fasen vad folk betalar för att bo en bra bit ut i förorten.


Håller med dig. Många ser inte vilka bisarra summor det rör sig om utan tittar bara på månadskostnaden det närmaste året, dvs inte längre än näsan räcker.

Känns som det i stor utsträckning är två väldigt distinkta läger i tråden. Ett som menar att det är billigt för att det inte kostar så mycket i månaden och alla därmed klarar av att betala sina lån och ett som menar att det smäller när som helst.

Själv är jag lite mitt emellan. Så länge inte fundamenta (räntor, skatteregler osv) ändras så tror jag inte heller att det kommer att smälla drastiskt. Frågan är därmed om man kan kalla det för en bubbla eller ej. Om något så är det snarare en kreditbubbla än en bostadsbubbla. Jag tillhör den skara som höjer ett varningens finger för att fundamenta (i många fall politik) kan ändras snabbare än man tror.

Visst är det så, men med dagens nettoinflyttning samt den tillväxten Stockholm i övrigt visar så kommer det finnas en annan (framgångsrik) person som direkt kan köpa den bostaden om det blir för tight för en viss ägare av den bostadsrätten. Detta talar även för att ett eventuellt ras aldrig skulle hinna ske eftersom det täcks upp direkt av köpare som är beredda och kan betala priset.

Det är många som vill bo mitt i Stockholm. Det kommer man inte undan.

Dagen då företagen i Stockholm slutar bli fler och slutar växa, samt att människor av någon anledning kommer på att man inte vill bo centralt längre, då lär vi få se ras. Men hur rimligt är det?

Hur se folk på företagens köp/hyrande av bostäder i centrala Stockholm. Råder samma sak där? Jag är inte lika säker, det känns som att det är större sannolikhet att företagen en dag börjar flytta ut från Stockholm då kontoren är för dyra?

Så antingen köper man en lägenhet innanför tullarna där en dubbelsäng täcker upp halva rummet eller så köper man, för samma summa pengar, ett stort hus i ett etablerat villaområde på en medelstor svensk ort med egen stor tomt, altan med kvällssol och en egen spaanläggning...

Ser man till vilken livskvalitet man får ut av pengarna så är det inte konstigt att Stockholmare (och storstadsbor i helhet) är det folket i landet som mår sämst psykiskt i form av stress, oro och ångest.

Är det där verkligen korret? Den andelen av människor i Stockholm som har råd att köpa bostad innanför tullarna, är dem representativa för den mängden som inte mår bra? Hur har man mätt det? Och är det fastställt att folk innanför tullarna mår sämre än andra människor i landet? Jag är skeptisk.

Tycker de människor som bor i fina områden oftast verkar må rätt bra, dom har det gott ställt.

De undersökningar som gjorts säger bara storstadsbor i allmänhet och stockholmare i synnerhet. Men ur bostadssynpunkt (alla måste ju trots allt bo någonstans) tyder det ändå på ett hårdare jobb för samma livskvalitet vilket såklart blir en större påfrestning i det långa loppet.

Skit ner dig, oro och ångest och avundsjuka är ditt problem, det sitter inte i plats utan person.