Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Nä där är det ju en som kanske inte behöver "Fjärrannalysera", men som du säger. Det är ju liksom hans klient...

Att det är en rättsskandal i stort är det väl ingen som ifrågasätter?

Kanske ingen som är aktiv på denna tråden möjligen, men bara ett konstaterande av att det är en rättsskandal är ju inte det intressanta utan snarare vad det var som gick så fel.

Det är juframför allt åklagare psykiatrioch polis som får bära hundhuvudet, och vist finns det anledning till kritik här - minst sagt, men åklagaren skall ju driva åtal där man misstänker att brott begåtts, men åklagaren skall balanseras av försvar och rätt, och det är ju här det verkligen har klickat! Försvarsadvokaten Borgström verkade ju närmast som en andra åklagareunder rättegångarna och spelade inte på något sätt rollen som motkraft till åklagaren som han skulle gjort. Till hans försvar kan sägas att han gjorde som hans klient ville. Riktigt fult har inte Borgströms agerande blivit förrän under de senaste åren, när han allierat sig med Kwasten och hans gäng och går emot sin tidigare klients (TQ) intressen. Detta är mycket fult, och han borde fråntas sin advokattillel.

Några som nästan helt klarat sig undan kritik är rätten - domarna och nämndemännen. När de såg att åklagare och försvar drog åt samma håll så skulle det ha varit de som ställde de kritiska frågorna. Viss t är det mycket ovanligt, men detta var ett ovanligt fall. Skugga faller även på dessa. Orimligheten som medgärningsmän som inte åtalades borde ha varit en varningsklocka förcerfarna jurister och nämndemän med gott förnuft.

Massmedia har fått kritik. Kanske lite orättvist. Det förekom tidigt kritiska röster som Jan Guilou och andra. Tvärt om spelade media en viktig roll för att uppdaga skandalen.

Till sist Quick själv. Han medverkade till rättskandalen, men kan inte ställas till ansvar. Detta är orimligt och jag anser att man måste överväga lagändring. Jag hade velat se honom skadeståndsskyldig, eller t.o.m. I fängelse för sitt vilseförande av rättsystemet.

Jag håller med om allt du säger, utom sista stycket.

Jag kan inte se hur man rent logiskt skulle kunna motivera att ställa någon som är inlåst på en psykiatrisk anstalt till ansvar. Oavsett vad han/hon har hittat på.

Det skulle väl stå i direkt motsats till anledningen varför personen till att börja med blev inlåst?

Men då blir väl samtidigt konsekvensen av det du säger att den intagne alltid är mentalt störd så länge personen är inlåst och då går det ju aldrig att släppa ut någon. Borde man inte göra en prövning om patientens tillstånd i det enskilda fallet istället, patienten kan ju mycket väl tänkas pendla mellan normala tillstånd och tillstånd av sjukdom.

Såvitt jag vet förekommer inte i svensk rätt några positiva konstateranden av att någon "inte har mördat". Det som hänt är väl att resning sökts och att åklagaren då inte funnit utredningen tillräcklig stark för att påräkna fällande dom, varför åtalet har lagts ned. Och då tar oskuldspresumtionen vid.

Sen är det väl i och för sig så att i de fall utredningarna visat att SB haft alibi, befunnit sig på annan plats - eller att BO i själva verket omkommit utan att någon annan människa haft del processen, då kan väl utredningen anses peka mot en objektiv oskuld. Eller att var och en som läser utredningen kan dra den slutsatsen.

Men jag tycker det är fel att prata om att det bevisat eller konstaterat att SB är oskyldig.

1. Det verkar som att de varit väldigt okritiska jämfört domstolar i andra länder. Däremot så har ju domstolarna faktiskt korrigerat sina kollegors tolkningar av förloppen. Vidare måste man påpeka att det är rätter som verkar ha haft stor övervikt av lågutbildade i ett samhällsklimat som beskrivits som DDR light. Det kan alltså varit som så att nämndemännen uppfattat sin roll i ett perspektiv att ge domstolarna legitimitet snarare än deras roll som domare. Juristdomaren kan sannolikt ha varit väldigt kollegial och förstås finns funktionen att det ger bättre statistik att få "lite personer dömda", vad är då bättre än ett psykfall på dårhuset som tar på sig allt skit som åstadkommits i länet?

2. Det där handlade nog mest om att skrämma och hota de mindre inrättade i leden av fotfolket, allt enligt DDRs instruktionsbok.

3. Media har ägnat sig åt ett dubbelspel beroende på maktförhållanden. Att skandalen briserar beror helt på att de ansvarigas makt upphört att existera. Men dagens rapportering är förstås förhållandevis korrekt i sammanhanget och det är något som höjer massmedias status, en smula.

4. Det är lagen, att psykiskt sjuka visserligen som grundinställning skulle kunna bli skadeståndsskyldiga, men eftersom de är satta "under förvaltning" och inte anses tillräkneliga så kan de bara yttersta undantag anses delvis skyldiga, tex. ifall de ansågs temporärt friska vid tidpunkten för skadan etc. Men att lagen borde ändras är förstås solklart, trots allt borde brottsofferfonden betala skadestånd som grundtes när sådant inträffar som ett resultat av tex. att vården inte låst in sina klienter ordentligt eller liknande. Personligen avskyr jag psykfall.

Min åsikt är trots detta, att en person som är intagen för psykiatrisk vård, inte kan anses ansvarig för sina handlingar. Det är vårdinrättningen som ansvarar för honom. Därför inlåsningen. (OBS. Vårdinrättningens ansvar gäller fullt ut även vid permissioner, etc.) Punkt.

Anser man att vederbörande inte är sjuk längre, så skall han förstås skrivas ut omgående. Ända tills han skrivs ut, är han intagen för vård. Enkelt.

Ja och trots att SB/TQ av allt att döma inte är skyldig till dom 8 mord han blev dömd för( och som han nu fått resning för) så skulle nog iaf jag ifrågasätta han psykiska hälsa, och huruvida det verkligen är lämpligt att släppa ut honom i samhället bör ju iaf prövas på något vis. Men helt klart en bedömning läkaren skall göra. Låter ju lite motsägelsefullt att han skulle vara sådär jättefarlig dock, redan innan han började erkänna morden så var han ju på väg att slussas ut och obevakade permisar hade han ju.

Vad gäller skuldfrågan i detta så tror jag det blir svårt att kunna sätta någon skuld till Quick själv, då denne har en dokumenterad psykisk störning och anledningen till varför han sitter på säters sjukhus är ju inte för morden han erkände som han inte begick, där hamnade han innan. Även för dom brott han begick i slutet på 60 och början på 70 talet, dvs dom brott som han uppenbarligen begick( sexuellt ofredande på småpojkar samt att han knivskar en person) fick han ju sluten psykiatrisk vård för. Lägg därtill att han i princip proppades full med div narkotikaklassade preparat under tiden han höll på att " bekänna".

Inte heller anser jag att man kan anklaga Polis, åklagarmyndighet, psykiatrin, samt media för spektaklet heller, bara vissa personer inom dessa instanser. Sant är ju att somliga gjort sig karriär på Quicks påhitt inom samtliga ovanstående instanser. Men det är ju i stort bara en åklagare, en polisman som haft hand om ärendena och som förvisso borda åka dit på grov tjänstefel, men många poliser och inte minst andra journalister har ju bla bidragit till att denna cirkus nu blivit offentliggjord.

Även om Kwasten haft det slutgiltiga ansvaret för utredningarna så hade han aldrig, inte ens med dom rättsliga krav som rådde då, kunnat åtala Quick om det inte varit för det samspel som skett med media och psykiatrin. Mycket info om morden har ju publicerats i tidningar och artiklar där Gubb-Jan Stigsson för Dala-Demokraten varit ledande skribent som gjort att Quick kunnat berätta. Konstigt nog har man inte ansett att Quick skulle ha några som helst restriktioner, och läsa sig till dessa saker har han ju nu berättat att han gjort.

Mycket falska erkännande och rena fantasier har ju framkallats av alla " terapeuter" och " minnesexperter" som dessvärre också haft en tilltro hos domstolarna för sina teorier om " förträngda minnen", något som idag med rätta betraktas som fnosk i den vetenskapliga världen( och som mångt och mycket även gjorde det då).

Kort sagt verkar det som att samtliga inblandade nästan drabbats av någon slags masspsykos där man bara haft en sak i sikte, att få Quick fälld för morden. Detta har gjort att sådana regler man normalt tillämpar under en FU inte gällt i dessa fall( för att citera en av dom poliser som var kritisk till Quicks påhitt från början.)

För er som inte gjort det så rekommenderas starkt att ni läser Hannes Råstams bok om detta. Det är en komplicerad och invecklad historia som ligger bakom i hur det kunde bli som det blev. Man kan lugnt säga att han gjort ett hästjobb iaf.

HR utgjorde peripetien i detta mättade drama, HR is the King!
Och den gode SB är dömd att sitta fast i sitt alldeles egna Moment 22 intill dess att helvetet fryser.
Ty man lever inte ostraffat gulingen med det svenska vård- och juridikindustriella Komplexet...

Är det så konstigt att SB inte hade några restriktioner tycker du? Det tycker inte jag om man beaktar att det är åklagaren som hanterar den frågan och åklagaren hette i det aktuella fallet Kwast. Det finns väl ingenting som tyder på att Kwast hade något intresse av att undanhålla SB detaljer om morden.

Men vad är då svensk rätt?

Resningarna betyder att det var inte styrkt att Qvick hade mördat och att det dömdes fel 8 gånger. Jag ser det som att de domar som dömde Qvick till rättspsykiatriskt vård upphör att existera, vara laga kraft, och därmed inte verkställbara längre.

Det borde bli i praktiken som om det inte hade varit rättegångar, men utan hinder för nya åtal, med nya rättegångar, om det finns bevis som styrker att SB mördat någon av de personer man påstår han mördat.

Nu är det ingen åklagare som väcker nya åtal, och för att anses skyldig till mord måste det vara en rättegång där det döms till mord, efter att rätten kommit fram att det är styrkt genom bevis att den åtalade begått mord.

Det som är märkligt är att några "höga" och "låga" inom psykiatrin och rättsväsendet påstår att de har rätt, hade rätt, men utan att det blir avgjort i domstol på nytt.

Detta kan inte vara något lands rättsordning och det gör mig häpen att dessa personer kommer undan med denna otäcka debatt i en rättsstat. Det pågår en process utanför domstolarna där dessa personer duperar folk med sin trovärdighet och vänskapskorruption. Det värdiga hade att de hade accepterat det domstolsväsende som gav resningar och inte väcker nya åtal. Särskilt när resningarna handlar om 8 processer där samtliga inom rättsväsendet, i denna sak inte skött sina jobb, när de fick till en svensk seriemördare.

Med resonemanget "inte har mördat" så ingår vi alla som oskyldiga, vi som inte har dömts för dessa mord. Det blir konstigt att resonera att alla som inte är dömda för något kan vara skyldiga i lagens mening. Eller inte anses oskyldiga om ett justitieråd påstår att så är fallet.

I detta fall ser jag endast en subkultur inom juridiken med folk som lever på egna villkor trots att valt yrken där det är lagar och regler som borde styra arbetet. Jag ser endast förakt för rättsordningen och surt sa räven. Det är personer som inte behöver någonsin ta ansvarar för sina gärningar. Därför fortsätter de med smutskastning utanför domstolarna och kommer undan genom att fortsätta bedriva orätt genom en sunkig debatt.