Citat:
Jag tror tvärtom. Att successivt byta politik är lättare att motivera och behålla trovärdigheten. Och både M och S har ju redan skickat upp testballonger (Löfvén och Ulvskog har gnällt över arbetskraftsinvandringen, Billström har använt en del spetsiga formuleringar och tillsatt en arbetsgrupp som ska se över migrationspolitiken).Jag tror i sig inte att det är något större bekymmer för övriga partier att börja samarbeta med SD om verkligheten så begär. Man kan säga att SD nu har städat bort de nazistiska inslagen och har blivit rumsrent. (Dvs skälet till avståndstagandet är borta).
Och massorna kommer att säga jaha.
En del murvlar kommer att skrika. Men efter en tid så vill man inte publicera deras gnäll längre. Och då är SD etablerat.
Men visst kan det krävas att en del personer byts ut först.
Att ändra politiken till att bli mer SD-lik kan dock bli svårare då man inte kan skylla på något lika lätt. Ändrar man politik så har man fört fel politik tidigare.
Och massorna kommer att säga jaha.
En del murvlar kommer att skrika. Men efter en tid så vill man inte publicera deras gnäll längre. Och då är SD etablerat.
Men visst kan det krävas att en del personer byts ut först.
Att ändra politiken till att bli mer SD-lik kan dock bli svårare då man inte kan skylla på något lika lätt. Ändrar man politik så har man fört fel politik tidigare.
Men att börja samarbeta med SD efter att man satsat allt på kortet "aldrig någonsin samarbeta" är snudd på politiskt omöjligt. Både Reinfeldt och Kent Persson har lovat och svurit gång på gång att det inte är aktuellt vare sig nu eller i framtiden. Man kan invända "äsch, politiker är vindflöjlar som bryter löften hela tiden", men att göra en 180-gradersvändning från något man skrivit i sten, är ytterst sällsynt. Det skulle minst kräva partiledarbyte innan man ens vågar försöka.