Citat:
Ursprungligen postat av
Pajnispung
Detta håller jag faktiskt med om. Det ÄR självdestruktivitet med de bilderna men det påvisar ju tydligt att detta är en människa som slår sig själv blodig mentalt. Är det då rätt att ni också slår? Man sparkar inte på en liggande. Jag förstår inställningen med "tough love" eftersom det inte gett resultat att stryka henne medhårs men är detta mer okej då? Allt från att påpeka hennes brun utan sol till fötterna på bilderna.. Det känns tramsigt och lågt. Varför gör ni så?
Jag hindrar mig själv många ggr från att skriva här då jag inser att mina kommentarer inte är annat än onödigt trams men min fråga till dig är: hur länge är det tillåtet att ligga ner och vara "stackars liten" då? Hur många ggr kan man självmant lägga sig ned och fortfarande få enthusiastisk empati?
Bernys nuvarande och tidigare, många av oss i tråden, fans är lojala, de följer henne slaviskt och hon kommer alltid ha folk som plockar upp henne när hon faller. Vi som har sett henne under en längre tid börjar nog bara bli lite trötta och mätta på resonemanget "men det är ju SYND om flickstackarn'".
Berny har fått fler och bättre chanser än vad många av oss här har kunnat drömma om och hon har sumpat dom, gång på annan. Detta funkar bara så många gånger, likväl att ropar du varg en gång för mkt så kommer ingen tro dig.
Berny har skrikit VARG ändå sen skunktiden och många av oss har nog tröttnat på att ösa sympatier och medlidanden och goda råd över någon som inte vill ha dom.
Hon gav verkligen sken av att vara "on the right track" när hon flyttade till LSS-boendet vilket de flesta av oss ivrigt hejade på men så gjorde hon en Bjärny och började dricka ofta, ta lättklädda bilder och må allt sämre igen. Hon skriver att hon antingen inte sover alls eller sover hela tiden, hon klarar inte av att gå till Ica men tar limon till festival.
Hon är såpass gammal nu att många av hennes tidiga läsare har växt ikapp och om henne vilket gör att vi kanske ställer andra krav annat än "du är så dutti som inte tar heroin änglaberny" för att vi själva nu VET vad man måste göra för att "besegra" sin ångest. Visst, det kanske är ett visst mån av avundsjuka, inte hennes liv men inför hennes resignation inför sig själv. Jag önskar också ibland jag bara kunde äta mediciner, dricka rosé och ha pengar över till en helt ny inredning men samtidigt vet jag att det är att välja bort livet till förmån för latheten och ångesten.
Berny har hittat sin gimmick i att vara "överlevaren" dock har hon aldrig haft mod nog att leva, på riktigt varje dag, vilket många unga tjejer missar och den här tråden försöker påpeka, att man inte kan ha en orealistisk förväntan om att DEN STORA LYCKAN en dag ska skölja över en som en tidvåg utan att den stora lyckan är att vakna en grå måndag, utan pengar och ÄNDÅ känna "det här blir en bra dag". Detta kräver dock arbete, disciplin och sjuhelvetes ansträngning, något jag tyvärr inte sett från Berny än...