Citat:
Herregud vilka bristande kunskaper i människans psyke ni visar på!!
Hört talas om trauma i tidig barndom - spädbarnsålder - som påverkar människan resten av livet?
Hört talas om sexuella övergrepp på barn före 4 år, chockartade upplevelser, eller misshandel mm ,
som sätter djupa känslomässiga spår i personen och som kan visa sig senare i livet som ex fobier, posttraumatisk stress, och diverse symptom. Ett barn i spädbarnsålder som bevittnat genom ljud, fysisk beröring, syn, lukt , dvs genom sina sinnen, en dylik händelse som detta som utspelade sig i I*as lägenhet, torde behöva behandling för att överkomma den otrygghet som det skapat hos barnet.
Om barnet har sovit och inte uppfattat något är en annan sak, men det kommer ändå att känna av förlusten av mamman och ta in omgivningens oro, sorg och vrede. Om detta inte blir kompenserat av någon annan vuxen som kan ersätta förlusten av mamman med ny trygghet kommer det självklart påverka barnet på ett eller annat sätt. Minnet av händelsen finns i barnets system, oavsett.
Definitionen av MINNET är naturligtvis inte endast en definition av vad man kan REDOGÖRA VERBALT FÖR, utan utgör även former av KÄNSLOMINNEN.
Men snälla du, vi har inte pratat om hur traumatiska händelser som vi utsätts för i tidiga barnaår påverkar oss. Självklart gör de det! Nu handlade diskussionen om huruvida ett såpass litet barn har minnesbilder som de senare tydligt kan minnas och redogöra för och det kan de inte. Dvs. att en enstaka händelse som detta tragiska fall utgör, kommer inte det aktuella barnet att kunna redogöra för. Nu räcker det med förklaringar i detta.
Herregud vilka bristande kunskaper i människans psyke ni visar på!! Hört talas om trauma i tidig barndom - spädbarnsålder - som påverkar människan resten av livet?
Hört talas om sexuella övergrepp på barn före 4 år, chockartade upplevelser, eller misshandel mm ,
som sätter djupa känslomässiga spår i personen och som kan visa sig senare i livet som ex fobier, posttraumatisk stress, och diverse symptom. Ett barn i spädbarnsålder som bevittnat genom ljud, fysisk beröring, syn, lukt , dvs genom sina sinnen, en dylik händelse som detta som utspelade sig i I*as lägenhet, torde behöva behandling för att överkomma den otrygghet som det skapat hos barnet.
Om barnet har sovit och inte uppfattat något är en annan sak, men det kommer ändå att känna av förlusten av mamman och ta in omgivningens oro, sorg och vrede. Om detta inte blir kompenserat av någon annan vuxen som kan ersätta förlusten av mamman med ny trygghet kommer det självklart påverka barnet på ett eller annat sätt. Minnet av händelsen finns i barnets system, oavsett.
Definitionen av MINNET är naturligtvis inte endast en definition av vad man kan REDOGÖRA VERBALT FÖR, utan utgör även former av KÄNSLOMINNEN.
Citat:
Men snälla du, vi har inte pratat om hur traumatiska händelser som vi utsätts för i tidiga barnaår påverkar oss. Självklart gör de det! Nu handlade diskussionen om huruvida ett såpass litet barn har minnesbilder som de senare tydligt kan minnas och redogöra för och det kan de inte. Dvs. att en enstaka händelse som detta tragiska fall utgör, kommer inte det aktuella barnet att kunna redogöra för. Nu räcker det med förklaringar i detta.
Uppenbarligen har du inte tagit till dig mitt resonemang, men det gör inget, då jag är nöjd med att andra i tråden gör det och att jag själv vet vad jag pratar om.
Hur du tänker vill jag inte ens föreställa mig, konstaterar bara att din utgångspunkt är svart-vit och ytlig att man inte kan minnas något före 3-4 års ålder punkt
, och resonerar som om denna händelse, mordet i BO.s lägenhet vilket hennes barn var i närheten av inte kommer påverka det. Jag argumenterar för att minnen planteras på flera plan, omedvetet och medvetet i människan, och att barnet kommer att minnas händelsen på ett eller annat sätt för resten av livet.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera