Varför flirtar aldrig killar?

Flirtar gör man först när man har checkat av ett intresse via några få snabba blickar och leenden. Om man nu talar om att sedan skrida till handling och börja prata i fysisk närhet. Hålla på och flirta i något vardagsaktigt spel är för fåniga självbespeglare som har hamnat i ett stereotypt beroendeträsk för bekräftelse.

Men flirtar ÄR ju inte minst snabba blickar och leenden - och det är det många svenska killar inte tycks fatta! De fixar inte "snabba blickar och leenden". Och det beror inte på att jag är ful, för i de flesta andra länder flirtar killar/män med mig otroligt mycket mer än i Sverige. Men svenskar (och finländare) är otroligt dåliga på ögonkontakt, så det är kanske där problemet ligger.

En svenskas gensvar på ett leende, en kvarhållen blick eller en direkt uppskattande kommentar är väsenskild när man möts utomlands mot uppe i Sverige.

Jag har tillskrivit det att det inte är samma typ av tjejer, de som spelar näbbgädda i Sverige åker inte utomlands på semester, eftersom de kommer känna sig objektifierade...

Här i södra Spanien är det istället ohyfs att inte uppskattande bemöta en kvinna, en flört skall ingå och inga förväntningar ställs. Gör man inte det, blir man sedd som en skum introvert typ. Hennes utseende har ingen betydelse - hon är kvinna, det räcker.

Men fortsätt knulla med negrerna och det andra lösa packet då så slipper du problemet.

Det är häpnadsväckande, för vardagsflirt är den bästa skolan för att inte bli nån jävla SamMelo och stå och stamma/titta i marken när man vill söka kontakt på riktigt s a s. Mycket märkligt.

Dessutom är det den bästa vardagskryddan som finns.

Vad är det för fel att säga till främmande med ögonen att man gillar det man upplever?

Det är ju en oskyldig komplimang, typ jag gillar dig - jag gillar dig tillbaka. Sedan går man vidare i livet.

Svenskar är så djävla snåla. Det går väldigt bra att tala om allt man inte gillar hos varandra, men att ge, bara så lite som att någon får en att le, eller kommentera deras rock som man gillar, eller deras deo, eller småflirta lite för att förgylla sin egan och andras dag.

Näe då handlar det om bekräftelse.

Tänk om tänk rätt - flirta handlar om att GE, inte att få

Och det handlar om att ge energi, och vaddå stereotypt, det är Crea diem som gäller.

Exakt, man övar på stackars oskyldiga offer som inte är så viktiga, så är man mer varm i kläderna vid the real deal sedan.

Och dom också

Jag skulle inte vara så frimodig om jag inte blivit rasande flirtad med genom åren.

Jag brukar akta mig för att säga att "svenskar är si, svenskar är så".

Men i det här fallet stämmer det verkligen, rädslan för att bjuda på sig själv, vara socialt generös och ge någon något som förgyller deras annorstädes mondäna dag är något man finner i den kalla norden uteslutande. WTF liksom?

Fördelen eller vad man ska kalla det, är att det blir otroligt lätt att ingå i den goda delen av Pareto-principen, dvs det blir enkelt att bli en av de 20% som intresserar 80%.

Jag tror att du missförstår vad karamazow försöker komma fram till: Han menar att, tror jag, han inte raggar på ett fruntimmer förens fruntimret ifråga har visat något intresse för honom iform av snabba blickar eller leenden.

Rhesus-Minus: https://www.flashback.org/sp44276521

Så vi kan alltså utröna av detta att det är praxis i Spanien att träna kvinnor till att bli lättstötta bekräfteseluder? Det låter ju... "Bra".

Du har inte tänkt på att det finns en avsevärd risk för att det kan tolkas på fel sätt och att det är ett stort skäl till varför man låter bli?

Flirtar jag med en brud som jag egentligen inte är särskilt intresserad av eller tycker ser bra ut så kan jag ju för fan aldrig veta om hon bara kommer ta det för vad det är, eller om hon kommer tro att jag är helt seriös, anta att jag vill ha henne, bli efterhängsen och vilja ha vidare kontakt och sen i slutändan bli sårad/nedslagen, tycka att jag gav ett oärligt intryck, "män är svin" etc.

Men så långt verkar ju inte ni naiva idioter tänka. Nej för ni bryr er egentligen inte om andras känslor eller riskerna i att leka med dem som ni gör och anser att ändra bör göra. Det är ett skenheligt snack ni för om att "det handlar om att sprida positiv energi och att ge andra komplimanger som förgyller deras vardag och blablabla".

Kort och gott för er är det det viktigare att uppfylla den här korkade idealbilden av er själva som sociala helgontyper, soö ni dock i realiteten inte lever upp till eftersom att ni skiter i både människorna ni flirtar med, deras känslor och riskerna kring att såra dessa genom ert beteende.

Detta är varför jag vägrar ägna mig åt dylikt vardagaflirtande, och visar endast sådant intresse av folk jag åtminstone kan tänka mig att vilja lära känna djupare och eventuellt ha sex med, men agerar kyligt och likgiltigt inför de som jag inte kan tänka mig göra det med.

Jag litar inte på att den generella omgivningen skulle kunna ta vardagaflirtande för vad det är, och detta med god anledning för när det har med främlingar att göra kan man aldrig veta säkert.

Vad ni klagar på allt som har med män att göra.
Jag känner att många män flirtar lite obemärkt och ler samt stirrar lite försiktigt.
Måste dessa män bete sig som apor för att ni ska förstå att dom flirtar?
Jag tycker att det är ganska avslappnande att vissa män inte är alltför på.
Inte alla kvinnor är singlar och uppskattar bekräftelsebehov. Jag skulle bara känna att männen slösade sin tid och min tid för jag är ju inte singel så i slutändan så leder det till ingenting förutom att det blir en sorglig stund.