Varför flirtar aldrig killar?

flirtar man så blir man väl anmäld för våldtäkt.

Jo, visst gör de det! Inte allihopa och jämt förstås, men inte är det så ovanligt. Funderar på om det kan vara så att du inte lägger märke till de lite subtilare signalerna på att någon visar intresse för dig, som ögonkontakt t.ex. För min del är jag evigt tacksam för att svenska killar inte är typen som visslar och hänger efter och tjatar etc men det betyder inte att de inte flirtar, det sker bara lite mer diskret, och får de inget gensvar så framhärdar de inte. Vilket jag tycker är väldigt skönt.

Sen tycker jag att tråden skiljer dåligt på flirt, komplimanger och raggning som jag ser som tre helt olika saker som i och för sig kan gå in i varandra men lika gärna inte. Många verkar se alltihop som raggning och dessutom oärlighet, smörande etc. Synd! Jag håller med de inlägg som tycker att livet blir lite trevligare när man lägger märke till positiva saker hos andra och inte bara tänker det tyst för sig själv utan berättar det för dem.

Riktigt fina komplimanger och speciella blickar man har mött, kan man ta fram under kalla vinterdagar och värma sig vid i resten av livet.

Blickar?

Sitter ni verkligen och lägger en blick på minnet? Hur vet ni att någon som tittar inte kunde låta bli att glo på spindeln som kröp i ert hår eller matbiten som satt fast mellan era tänder,eller något annat alldagligt?

Känns som att folk övertolkar blickar väldigt mycket.

Kille får blick: tror att han är ful.

Tjej får blick: tror att hon är snygg.

Killar är helt enkelt mer ödmjuka än tjejer, om du så råkar snubbla in i tjej på en konsert så tror hon att du försökte våldta henne.

Tro mig, skillnaden på en speciell blick som man inte glömmer och på "Är det en spindel som kryper där i håret?"- blickar är enorm. Det är kommunikation på kroppspråksnivå och båda parter vet precis vad det handlar om och delar samma känsla om så bara i en flyktig sekund eller två. Det är häftigt, hoppas att du får uppleva det!

Vi flirtar inte med svenska tjejer, speciellt inte vi som är attraktiva.

Kommer aldrig att hända eftersom att jag medvetet bibehåller ett återhållsamt kroppspråk och vad man i folkmun kallar "poker face".

Ingen kvinna har hittills kunnat lista ut vad jag tänker på baserat på min blick, eftersom att jag kan få den att se rätt "död" ut när jag vill.

Haha xD varför kan inte ni tjejer komma fram och ge komplimanger då? Måste det alltid vara mannen?

Du riskerar att missa något genom att vara sådan men å andra sidan händer det inte så ofta, då vore det ju inte speciellt. Någon dag kanske du glömmer bort att kontrollera dig och så pang! bara, har du också en blick att minnas, man vet aldrig!

Jag har fått många blickar. Lägger inte särskilt stor vikt vid det, eller minns dem särskilt tydligt.

Tror snarare att det är du som övertolkar det faktum att någons ögon bara råkade vara riktade åt ditt håll en stund. Det behöver inte betyda någonting alls.

Du är introvert helt enkelt, och får din styrka från eget tänkande i lugn och ro. Människor är olika. Jag är extrovert och vill ge något till alla. Blir de glada blir jag glad och får energi. Vad gäller sådant spelar det ingen roll ifall de är män eller kvinnor, för, som andra har sagt här, det är mest bara ett socialt samspel.

För mig är det otroligt att läsa vissa svar, för jag har i princip aldrig märkt att svenska tjejer skulle vara kalla, och eftersom jag är en svensk man kan jag inte heller se oss män som kalla.

Men visst kan det vara så att vi flörtar på ett annat sätt, men är det ett problem? Nej, jag tycker inte det. Jag tror också att kvinnor uppskattar detta avsevärt mer, även ifall det kan ta ett tag innan de förstår. Vad man vill åstadkomma är ju att de vaknar med en glädje till livet, och de måste inte i förstone förstå hur det har gått till. Ibland - som det är i min bekantskapskrets - kan det vara så att andra implicerar orsaken för dem. De säger då saker som, "vad DU ser nöjd ut", till en kvinna som just råkat ut för en bit svensk charm.

Fast det är inte vanliga blickar jag menade och det är det du inte förstår. Det är inte heller den vanligare flirtblicken jag menar, den som ställer en slags fråga och erkänner ett intresse och som kan göra en nog så glad den också. Blicken jag minns, är verkligen mycket speciell och det är antagligen så enkelt att den inte går att förklara utan måste upplevas för att förstås. Det känns nästan som ett igenkännande, och det hos en person man aldrig sett förut. Mycket märkligt, faktiskt.

Jaja, det spelar ingen roll vad du tror, jag önskar dig såna upplevelser i alla fall för de förgyller livet. Föreslår att du lämnar en liten lucka öppen någonstans för att möjligheten finns att sådant existerar.