Gammelmedias annalkande död

Men herregud människa, det är väl NU du ska hyra in alla dom mångfaldskonsulenter och genusvetare ni journalister så ivrigt har hyllat genom åren! Låt Megafonen få höras! Låt Fittstrumporna styra! Led oss in i det nya tidevarvet!
Men börja med er egen tidning.

Så här (som fru Krönlein på GP) kan man ju också formulera det:
Det innebär att frilansarna får den stora "tryggheten" att jobba åt GP för en femtiolapp i timmen...

Nej, det hon säger är att man inte längre har råd att avlöna journalister som följer upp ledtrådar som kanske inte leder någonstans, eller åker ut till platser utan att få med sig något värdefullt därifrån, eller producerar reportage som av någon orsak inte funkar i tidningen (exempelvis blir ju ett avslöjande värdelöst ifall den utpekade dagen innan går ut med ett erkännande, eller annan tidning hinner före).

GP vill helt enkelt inte betala för vad 99 procent av ett journalistiskt arbete egentligen handlar om. Följa upp misstankar och luska i något där det ibland finns skandaler gömda, men allt som oftast inte. Då har jobbet varit "för jäves". Det går i vart fall inte att göra reportage om det. Men ändå ska ju journalisten ha sin lön.

Lite som telefonförsäljarföretagen. De vill bara betala säljare för ordrar. Inte för alla timmar, och samtal som säljaren måste ringa innan han hittar en köpare.

GP vill nu bara betala för artiklar som de kan trycka. Risken att följa upp något som kanske inte ger utdelning, vill de bolla över på sina anställda. Det är de som får riskera att jobba gratis.

Av någon orsak tycker jag dock inte synd om Sveriges journalister. Herren som de har tjänat behöver dem inte längre, och suger nu ut det sista.

Ängsligt blir journalisterna allt mer PK, allt mer inställsamma, allt mer noga att passa in, rycka rätt. Oavsett det handlar om Assange, Ryssland, Lybien, Syrien, Femen, invandring, Obama.

De är så ängsliga att de börjar gnaga på varandra. Anklagar varandra för att inte vara lika PK som de själva.

Det huggs friskt med dolkar i ryggen nu när ankdammen börjar torka ut, och det enda jag känner är egentligen en jävla lättnad. Tur att man inte hoppade på deras tåg.

Nu blir till exempel "Interasistmen" angripna. De sa fel ord, och var tydligen vita. En var visst hetrosexuell man också. Stackarn.

Nu försöker han desperat få komma in i värmen igen. Hundra twitterinlägg om dagen om "svensk rasism".

Före honom var det Jonas Gardell, som fick gå från värme till kyla.

Fy fan att behöva leva så... Ständig ängslan, alltid vakta sin tunga. Minsta stavelse fel, och ens "vänner" utnyttjar tillfället att hugga dig i ryggen så att de själva kan framstå som ännu godare. Öka chanserna att överleva nästa gallring på redaktionen.

Alltid fundera vad man inte får säga, vad som är lämpligt. Hur fakta kan bortförklaras. Hysteriskt twitttra skämt om järnrör. Hålla ordning på vem som för dagen ska retweetas och vem som ska "av-följas". Vad som får "likas".

Det är så ängsligt, sjukligt. Men de är så uppe i det, att de blockerar bort det. En sjuklig, och accellererande gruppdynamik. Som en sekt där man dras in i bissarare och knäppare beteende. Med bestraffningar, och "reningsritualer" och mäniskor som efteråt vittnar om att de inte kände igen sig själva. Att de till slut bara var skal som bara följde och gjorde som de blev tillsagda.

Det helt är fantastiskt roligt att läsa hur dessa "chefredaktörer" verkligen försöker hålla hoppet levande!
"När krubban är tom så börjar hästarna att bitas".

Jag kan riktigt tänka mig vilken sketen stämning som råder på dessa redaktioner idag.

Det kan kanske vara en ögonöppnare för vissa att även vår kung har tröttnat på lögnerna inom svensk press.

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=193650717459462&set=a.1850814316497 24.1073741828.172054009619133&type=1&theater

Kul att se att kungen verka välkomna utvecklingen

Även nystartade papperstidningar har det svårt.

Ekonomiska problem tvingar Dispatch International att upphöra med pappersutgivningen för att istället bara komma ut på internet. ”Vi tänker återuppta utgivningen så fort det finns ekonomiska möjligheter för det”, skriver redaktionen i ett meddelande till prenumeranterna.

Jag fattar inte varför journalisterna får en lönesänkning med 40 %. Med tanke på att det finns många journalister som är arbetslösa samt överproduktion av journalister på universitet och folkhögskolor. Jag är tämligen övertygad om, skulle det bli en lönesänkning så skulle det inte bli kvalitetsförsämring på nyheterna. Med denna enkla åtgärd så torde tidningarna överleva några år extra.

Intressant trend när man tittar på de svenska mediehusen på allabolag är två saker:

1: Omsättningen minskar
2: Vinster ökar

Alltså... Mer cash på allt färre läsare.

Det säger lite om vad storägarna har för planer. För det är ju inte så att alla helt plötsligt hittat ett koncept att enkelt tjäna mer pengar per läsare. Då hade de gjort så hela tiden.

Jag menar, om det inte fanns någon konsekvens av att ta in fler annonser, minska antalet journalister, höja priset. Då hade man gjort så för länge sen.

Men de stora aktieägarna har ett enda mål nu. Att få ut maximal avkastning på sina aktier. Därför är det bara ren nettovinst vid bokslutet som spelar roll. Inget annat.

De tror inte på tidningarnas framtid. Då hade de gjort tvärtom.

Ett bolag som mår bra satsar på investeringar. I tidningarnas fall att satsa på kvalité, bra journalistik, inte så mycket annonser. Sådant som gör att läsaren blir nöjd, och fortsätter köpa. De skulle också sänka priset, så att fler upptäckte deras produkt. Allt detta som innebär lägre vinstmarginal, men som ökar tidningen varumärke, kundkrets och vinst i framtiden, så aktierna blir ännu mer värda.

Men nu satsar man inget för framtiden. Bara maximera aktieutdelningen de närmaste åren.

De vet att de sitter med aktier vars värde på längre sikt ohjälpligt kommer gå mot noll. De ser ingen chans att vända, och därför heller ingen mening att låta vinstsiffror gå till spillo för att satsa på kvalité som i förlägningen ändå inte kommer göra mer än att förlänga överlevnaden.

För dem handlar det om att få ut max i några år till, och därefter sälja av för vad de nu kan få, och sedan låta skiten braka åt skogen.

Jag tror Helin har fått direktiv av styrelsen att hans uppgift är att leverera en viss vinst i ett visst antal år. Om det därefter bara finns kvar en hemsida med blinkade banners, pop-up:er, löjligt överdrivna rubriker och ett gäng tanter som sitter och tycker i krönikor. Då är det sekundärt.

Tidningarna är helt enkelt inga investeringsobjekt. De är kassakor, som det är bäst att mjölka så mycket det bara går ur innan de sinar får gott.

Skulle exakt skriva i stort sett samma sak, Jag är övertygad om att exp AB skulle förlora stort på att ta betalt för antal klick skulle minska nåt så stort!

Kan tänka mig att en reklam plats på en av era mest besökta sidor (AB) är enormt inkomstbringande. Och som du säger alla är så inkörda på gratis. Så de skulle tappa rejält, De lär knappast i alla fall göra det förns folk vant sig att betala för nät tidingar och beetendet helt ändrat sig, om det någonsiin gör det =)

När krubban är tom så bits hästarna.. Liknar Sovjet när det var som värst. En ständig ångest eftersom fel ordval, eller tonläge, eller att associeras med fel grupp kan få katastrofala konsekvenser för en själv. "Straffet" kommer som ett brev på posten är även om man inte blir skjuten eller skickad till Sibirien så är ångesten den samma. Vem kommer anställa en svensk avdankad fd. multikulti politruk som har tappat fotfästet och blivit utfryst ur PK-gemenskapen? Ingen verklighet att avundas dom som lever i den.

Det var en vältalig bild av dagens DN. Det har snabbt gått utför. Jag trodde nämligen att DN, i ljuset av att den alltid varit större än SvD, skulle klara sig bra medan SvD gick under. Men nu pekar alla kurvor neråt vad det verkar.

MSM är en dinosaurie. Print är dött. Snart en sällsynt art: Printosaurus Rex.

Det var väl ett antal år sedan man började märka att ägarna kanske inte längre trodde på produkten. Inte för att det är lätt att hitta bevis, men ta saker som att de - om jag minns rätt - bytte till sämre papper, och så vidare.

De anställda märker förstås sådant snabbt, och de subtilaste signaler kan få stora effekter på varans kvalitet.