Citat:
Ursprungligen postat av
Kanel-Kalle
En mtgm kan ofta tänka att hen klarar sig, även fast denne sitter i förvar.
Så efter allt är klart, alltså transport och bränning, så kan hen ha det klart för sig i huvudet och själv tro att dennes historia kommer att gå till precis som denne räknat ut, men så blir ofta inte utgången.
Om vi nu ponerar att det är AJ som tagit id@s liv, så tror han att polisen/åklagare kommer att gå på hans lögner, men oftast inte då det finns saker som bevisar annat.
Det kan jag tänka mig. Generellt har väl människan ofta en övertro på sina egna planer eller (i vårt fall) teorier. Man tycker de är smarta och missar sådant som talar emot.
Angående det moraliska så föreställer jag mig att GM ser dådet som något dåligt - inget han är stolt över utan att "det gick lite snett". Med facit i hand vill han förstås ha det ogjort (inte minst för sin egen skull) men han har sannolikt också intalat sig själv att offret har en stor del i skulden och kanske exet som ringde och "ställde till med bråk". Han tycker kanske att han gjort ett misstag men framför allt har han haft otur. Nu gäller det att rädda sitt eget skinn och "inte gråta över spilld mjölk".
Han kanske rationaliserat för sig själv att Ida går inte att få tillbaka och att han minimerar förlusten genom att rädda sig själv. "Hon kommer inte tillbaka för att jag sitter i fängelse"' typ.
Om han är den psykopat han beskrivs som så finns ju inte empatin med de anhöriga - att deras lidande förvärras och förlängs av ovissheten. En "vanlig" människa skulle kanske slitas mellan bördan av hemligheten och samvetet och rädslan för straffet (och skammen t ex inför sin familj av att erkänna).
GM kanske tänker "gjort är gjort -räddas vad som räddas kan" (=sig själv). Även nära anhöriga och vänner som ev vet något kan resonera så. "Ida kommer inte tillbaka för att min gulleplutt/min kompis sitter i fängelse".