Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Svaret är att du inte vet om uppgiften jag har från min grekiska källa är falsk, men du misstänker det ? Vill tro det ? Lika väl underbyggd misstanke som motivet att mörda Olof Palme på, nämligen enbart på misstanke ? Är inte sanningen den att du nästan aldrig har torrt på fötterna när du uttalar dig i den här tråden ?
Edit: "mindre än en tiondels promille" .. Försöker att med statistik bevisa att LP knappast kan ha en son med AP ?

Det här blir ju allt bättre...bra bäste mackeeee, det finns hopp om dig.

Jo, jag vill nog mena att händelseförloppet i stora drag är som det är beskrivet av våra
lagens män.
Nu vet jag ju att det tas illa upp i tråden när man snackar CP i samband med statsministermord
men vill ju svara på dina frågor så jag dristar mig att fortsätta lite till och då ansluter jag
mig alltså till uppfattningen att mordet kan betecknas som ett tillfälligheternas dåd
eftersom det var när mannen ifråga upptäckte paret Palme som det snart blev klart i skallen
på denne att här skulle det minsann skjutas framåt halvtolvsnåret och vapen hade han
antagligen redan med sig för han hade kanske börjat känna sig hotad lite grann av
tjackförmedlaren i kvarteret bredvid så misstänksam och vaksam som han var, så tog
han inga risker utan hade sett till så att en stor jävla puffra kommit i hans besittning.

Ja, sedan så är han borta därifrån ett bra tag - vart exakt vill jag inte spekulera i - för
att infinna sig vid Grand igen i bra tid innan filmen är slut.
Och så går allt hans väg: ingen livvakt följer paret, sonen med fästmö viker av åt ett annat håll
och offret ter sig nu som ett mycket överkomligt mål. Några hinder för ett lyckosamt
avlivande kan CP svårligen upptäcka så det här "uppdraget" bör gå galant.
Och naturligtvis är hans avsikt från början att också skjuta ihjäl makan för hon blir ju
ett nära vittne till dådet, det är ofrånkomligt, och ett farligt vittne med möjlighet till
senare igenkänning bör i rationalitetens namn undanröjas utan vidare betänkligheter.
Varför han inte redan vid planeringsstadiet tidigare på fredagskvällen bestämt sig för
att skyla sitt ansikte på något sätt vid det kommande gärningstillfället övergår min
fattningsförmåga. En viss maskering borde ju rimligen vara en självklarhet som en
vidtagen åtgärd. I all synnerhet som man står i beredskap att genomföra något så stort
som ett statsministermord. Men nej, så långt tänker inte vår gärningsman här.
Han lägger i dagen närmast en oförklarlig oförsiktighet vid agerandet framåt halvtolvtiden.

Så sker det då själva dådet med denna stora puffra som en Magnumrevolver ju är.
Inte direkt ett sånt vapen som en van yrkesmördare eller inhyrd säkerhetspolis som
verkställare av ett politiskt mord av den digniteten skulle betrakta som ett smidigt
och behändigt attentatsredskap. Snarare mycket skrymmande att behöva gå omkring
och bära på ett längre tag.

Skott nr 2, avsett för det där farliga vittnet, blir emellertid rena misslyckandet vilket han
inte själv riktigt inser för han ger sig iväg tämligen omgående efter detta andra avlossade
skott. Adrenalinet pumpar antagligen rejält i honom vid det här laget. Han kan inte ha
undgått att konstatera att huvudmålet träffades på ett sånt kraftfullt sätt att chansen
för överlevnad var lika med noll. Han är nöjd i det läget, rentav euforiskt upphetsad och
bränner då av andra kulan med lite mindre precision men beräknar att det bör resultera
i död det också. Men tar sig alltså inte tillräckligt med tid för att verkligen försäkra sig
om att det blivit på det viset.
Han kunde här ha tagit det säkra före det osäkra och skjutit av ytterligare ett skott, mera
noggrant och väl placerat.
Han skyndar dock därifrån utan att så sker men hinner möta blicken hos offrets nerböjda
maka. De sekunderna då gärningsman och huvudvittne ser på varandra blir helt
avgörande för vad som senare skulle följa. Sekunder tillräckligt många för att skapa sig
en bild av mannen som tog sig för att avrätta en svensk statsminister en fredagskväll
i senvintern.

Och han försvinner i Stockholmsnatten med sin stora puffra.

Nej, det var inte sammanblandning av personer vi ser här; det var ingen Sigge som
egentligen skulle skjutits istället och något samtal, några som helst ord mellan
gärningsman och offer, föregick inte heller attentatet.
Det ser jag inget egentligt som ger stöd för den tanken.

Som jag skrivit tidigare ser jag det som omöjligt att som hustru till en kontroverisell politiker dölja en graviditet med följande födsel utan att det skulle märkas. Det är fullständigt osannolikt.

Tack Grandioso för ett långt och välformulerat inlägg! Jag hade nog köpt det där om inte händelseförloppet hade varit så komplicerat. Vart tog vapnet vägen sedan tror du?


Edit : något man måste tillstå som är märkligt är att CP eldar upp kläder dagen efter mordet.

Det här blir ju allt bättre...bra bäste mackeeee, det finns hopp om dig.

Jo, jag vill nog mena att händelseförloppet i stora drag är som det är beskrivet av våra
lagens män.
Nu vet jag ju att det tas illa upp i tråden när man snackar CP i samband med statsministermord
men vill ju svara på dina frågor så jag dristar mig att fortsätta lite till och då ansluter jag
mig alltså till uppfattningen att mordet kan betecknas som ett tillfälligheternas dåd
eftersom det var när mannen ifråga upptäckte paret Palme som det snart blev klart i skallen
på denne att här skulle det minsann skjutas framåt halvtolvsnåret och vapen hade han
antagligen redan med sig för han hade kanske börjat känna sig hotad lite grann av
tjackförmedlaren i kvarteret bredvid så misstänksam och vaksam som han var, så tog
han inga risker utan hade sett till så att en stor jävla puffra kommit i hans besittning.

Ja, sedan så är han borta därifrån ett bra tag - vart exakt vill jag inte spekulera i - för
att infinna sig vid Grand igen i bra tid innan filmen är slut.
Och så går allt hans väg: ingen livvakt följer paret, sonen med fästmö viker av åt ett annat håll
och offret ter sig nu som ett mycket överkomligt mål. Några hinder för ett lyckosamt
avlivande kan CP svårligen upptäcka så det här "uppdraget" bör gå galant.
Och naturligtvis är hans avsikt från början att också skjuta ihjäl makan för hon blir ju
ett nära vittne till dådet, det är ofrånkomligt, och ett farligt vittne med möjlighet till
senare igenkänning bör i rationalitetens namn undanröjas utan vidare betänkligheter.
Varför han inte redan vid planeringsstadiet tidigare på fredagskvällen bestämt sig för
att skyla sitt ansikte på något sätt vid det kommande gärningstillfället övergår min
fattningsförmåga. En viss maskering borde ju rimligen vara en självklarhet som en
vidtagen åtgärd. I all synnerhet som man står i beredskap att genomföra något så stort
som ett statsministermord. Men nej, så långt tänker inte vår gärningsman här.
Han lägger i dagen närmast en oförklarlig oförsiktighet vid agerandet framåt halvtolvtiden.

Så sker det då själva dådet med denna stora puffra som en Magnumrevolver ju är.
Inte direkt ett sånt vapen som en van yrkesmördare eller inhyrd säkerhetspolis som
verkställare av ett politiskt mord av den digniteten skulle betrakta som ett smidigt
och behändigt attentatsredskap. Snarare mycket skrymmande att behöva gå omkring
och bära på ett längre tag.

Skott nr 2, avsett för det där farliga vittnet, blir emellertid rena misslyckandet vilket han
inte själv riktigt inser för han ger sig iväg tämligen omgående efter detta andra avlossade
skott. Adrenalinet pumpar antagligen rejält i honom vid det här laget. Han kan inte ha
undgått att konstatera att huvudmålet träffades på ett sånt kraftfullt sätt att chansen
för överlevnad var lika med noll. Han är nöjd i det läget, rentav euforiskt upphetsad och
bränner då av andra kulan med lite mindre precision men beräknar att det bör resultera
i död det också. Men tar sig alltså inte tillräckligt med tid för att verkligen försäkra sig
om att det blivit på det viset.
Han kunde här ha tagit det säkra före det osäkra och skjutit av ytterligare ett skott, mera
noggrant och väl placerat.
Han skyndar dock därifrån utan att så sker men hinner möta blicken hos offrets nerböjda
maka. De sekunderna då gärningsman och huvudvittne ser på varandra blir helt
avgörande för vad som senare skulle följa. Sekunder tillräckligt många för att skapa sig
en bild av mannen som tog sig för att avrätta en svensk statsminister en fredagskväll
i senvintern.

Och han försvinner i Stockholmsnatten med sin stora puffra.

Nej, det var inte sammanblandning av personer vi ser här; det var ingen Sigge som
egentligen skulle skjutits istället och något samtal, några som helst ord mellan
gärningsman och offer, föregick inte heller attentatet.
Det ser jag inget egentligt som ger stöd för den tanken.

Som jag skrivit tidigare ser jag det som omöjligt att som hustru till en kontroverisell politiker dölja en graviditet med följande födsel utan att det skulle märkas. Det är fullständigt osannolikt.

Bättre och bättre framåt natten minsann...
Till slut kanske jag har fått dig att köpa hela grejen...

Vapnet?
Det tog den grekiske sonen hand om har jag hört ryktas från min turkiska källa som går
under täcknamnet Mehmet.

Ja, alltså, enligt vad rosa overallssnubben GF berättar att CP avslöjat för honom, så skulle
revolvern efteråt placerats hemma hos amfetaminbossen himself, Cedergren alltså.
Kan ju vara så faktiskt.

Ja, visst är det lite konstigt med det där klädbrännandet på balkongen. Mystiskt som
Mehmet brukar säga.

Som jag skrivit tidigare ser jag det som omöjligt att som hustru till en kontroverisell politiker dölja en graviditet med följande födsel utan att det skulle märkas. Det är fullständigt osannolikt.

Håller inte alls för osannolikt. En del kvinnor föder barn rakt ner i toan och har inte ens fattat att de har varit gravida. Andra döljer magen i sex månader i vida kappor, åker utomlands resterande tid och återvänder hem med eller utan barn. Förr i tiden.

MBoudine - Jag tipsade ju dig om den här norske författaren som bodde ensam i en skog och som sades vara son till en norsk, socialdemokratisk minister och som porträtterades i SVT i programmet "Där inget skulle tro att man kunde bo"? Vet inte om du kollade programmet men nu nu bifogar jag ett foto av författaren som ger en aningens bild, men när man ser honom live programmet så är karln ännu MER lik Olof Palme. Både till utseende och så är det något annat jag inte riktigt kan sätta fingret på. Kan vara något i hans sätt, hans blick, hans "själ" kanske? Tyvärr finns inte programmet på SVR Play längre.

Vem vet, både herr och fru Palme gjorde kanske lite grejer vid sidan om? Det är ju ingen världsnyhet att sånt förekommer även i den allra finaste familj, men på 50- och 60-talet var det förstås tabu att tala om det. I synnerhet för offentliga politiker som fortfarande hade till uppgift att lysa över oss medborgare som moraliska fyrar och leda oss rätt på Herrans väg.

http://www.hitra-froya.no/nyheter/article8018373.ece

Suss gott!

Ja det låter fullständigt galet.