Ställ era random astronomifrågor

Det finns inget intressantare ämne än astronomi/kosmologi.
Synd att jag skulle sova mig genom gymnasiet, jag förstår inte riktigt de matematiska mallarna på avancerad nivå på grund av det.

De mest korrekt är ändå att säga att avståndet ökar med en hastighet > c. Det är klumpig semantik, men finns inte mycket att göra.

Det var kanske lite klumpigt skrivet, avstånden används så klart i relation till vad man vill ta reda på.
Eftersom rödförskjutningen egentligen är det intressanta så kan man nyttja det på olika sett.

Här är en bra diagram som visar avstånd-rödförskjutning, beroende på dessa tre avstånd.
> Röd = Lookback time. Dvs det avstånd ljuset färdats sedan BB.
> Heldragen svart = Det avstånd mellan oss och galaxen då ljuset började sin färd. Titta noga på formen på den här kurvan. Vid omkring z=1 var avståndet som störst då ljuset startade. Detta gör att galaxer som ligger långt borta kommer se ungefär lika stora ut allt eftersom avståndet ökar. Det beror så klart på att de befann sig nära oss.
> Streckad linje = Det avstånd mellan oss och galaxen idag. Notera att den drar iväg ordentligt ganska snabbt.

För närbelägna galaxer (z<0.5) är avstånden mer eller mindre samma.

Edit. Här är en bra relevant kalkylator: http://www.astro.ucla.edu/%7Ewright/ACC.html

Den här kurvan kan jag inte förstå! Hur kan den bli avtagande? Innebär inte det att galaxer som var närmare oss då, är längre bort nu än vad andra galaxer som är närmare nu var?

Vänta nu, måste läsa din fråga 3-4 ggr...

Det är faktiskt så enkelt att universum var mindre när ljuset började, så den där kurvan är avståndet mellan oss och galaxen, då ljuset började.

Avståndet går mot noll då z går mot oändligheten. Men, galaxer bildades någonstans mellan 10 och 30.

Om universum expanderar snabbare och snabbare, troligen intill oändligheten. Torde inte sjävla galaxer, solsystem, och atomer slitas isär? Detta får mig att fundera på när, främst, protoner och neutroner slits isär. När detta händer, och pga att kvarkar inte är själva så det skapas kvark antikvarkpar (mesoner?) I mångfald. Om det skulle vara fallet hur konserveras energin? dras den från vakuumet på något sätt? Expansionen saktar ned?

Ett accelererande universum resulterar inte nödvändigtvis i ett stort riv. Om expansionen fortsätter som idag, dvs att den mörka energin är konstant, kommer universum inte rivas isär. Skalfaktorn a(t) går mot oändligheten endast när tiden gör det.
Men, det finns en teori där energin inte är konstant, utan kan variera. Ökar den inträffar det stora rivet efter en ändlig tid.

Läs:
https://www.flashback.org/sp41352911

Så om energin är konstant betyder det att om det är en kraft den inte kan dra isär från början kan den "aldrig" göra det även om rummet expanderar emellan mer och mer? Som att ha ha en konstant energi som drar en fjäder, i början går det, men den når ett stadium där kraften är lika och kan ej spännas mer, typ. Om hypotesen om mörk energi varierar hur mycket skulle vara nog för att slita isär, vill säga en proton. Men detta börjar gå mot kärnfysik och inte astronomi så jag tänker ut en ny fråga: Hm.. Det är många som fastnar för frågan om universum har en mittpunkt, och svaren är inte så väldans bra. "Bing bang inträffade överallt, eftersom allt var i en punkt". Jag har heller inte gräppat detta helt och hållet, om det inte finns något "mitt" så torde rummet vara oändligt om allt skall expandera från allt, men om vi har ett ändligt rum, som expanderar, och är platt, så finns det en mitt, om vi inte ser vårt rum som en 4 dimensionell sfär. Har de flesta synen att vi lever i en 3dimensionell yta på en sfär vilket är så lokaliserat att det ser platt ut?, där kan jag förstå att det inte finns någon mitt, förutom en matematisk beskrivning i en högre dimension (mittpunkten i en cirkel).

Ja. I LCDM-modellen så är den mörka energidensiteten konstant, dvs i kvintessens så är w=-1 (kosmologiska konstanten). Men om w<-1, så inträffar rivet förr eller senare. Ju mindre, desto tidigare.
Se den här grafen. y-axeln är tiden och x är värdet på omega. Som du ser inträffar aldrig Big Rip då w->-1.

I det exemplet jag länkade till i förra inlägget är w=-3/2 och det får följande konsekvenser:
> Det stora rivet inträffar om 22 miljarder år.
> 1 miljard år innan slutet rivs galaxkluster isär.
> 60 miljoner år innan slutet går vintergatan under.
> 3 månader innan går rivs solsystemet isär.
> 30 minuter innan slutet exploderar jorden (om den existerar då).
> 10^(-19) sekunder innan slutet slits atomer och molekyler isär.
> Game Over. Universum blev 35 miljarder år.

Jag har lite svårt att hänga med i rödförskjutningens och det observerbara universums mysterier, så jag formulerar frågorna såsom jag önskar ha svar på dem:

1. Kommer ett föremål som befinner sig precis bortom horisonten för det observerbara universum att alltid förbli icke observerbart för oss jordvarelser, eller kommer det att glida in i det observerbara universum i framtiden?

2. Kommer ett föremål som befinner sig precis innanför horisonten för det observerbara universum att alltid förbli observerbart för oss jordvarelser, eller kommer det glida ut ur det observerbara universum i framtiden?

Dessa frågor borde någon smartskalle i tråden kunna besvara med ja eller nej, utan att börja en lång utläggning med "det beror på om...".

@Luktenavbajs:
1) Ja, fler galaxer kommer bli synliga i framtiden, eftersom ljuset ännu inte haft tid att nå oss sedan BB.
2) Nej, expansionen accelererar, vilket gör att vi kommer kunna observera färre och förre galaxer. Till slut kommer vi bara kunna se de galaxer som är gravitationellt bundna i det lokala klustret. Det blir vårt observerbara universum, tids nog.

Duger det som svar? Fast, det beror på om...

Är det du eller jag som är trött?