Det är trist att debattens fokus har hamnat på hudfärg - och arbete hos den enda av föräldrarna som arbetade, försöjde barnen och betalade skatt. Det leder enligt min mening inte fram till något motiv för dåden.
Samhället bär det yttersta ansvaret när barn far illa i hemmet, och det hade kommit till deras kännedom vid flera tillfällen. Under våren 2013 konstaterar socialtjänsten att det finns en oro för hur barnen har det hos Joel, som de konstaterar är psykiskt instabil. Deras enda åtgärd är att bevilja E-M umgängesstöd för att få igång umgänget vilket "ska kompensera för hur barnen har det med pappan".
http://minfil.org/Rfxcc2bfb7/
(en utredning görs för varje barn, här från sonens senaste)
Det fanns hur många varningsklockor som helst som ringde. Socialtjänsten bär ansvaret för det inträffade, dvs för att ha försatt socialarbetaren och mamman i situationen ensamma med Joel. GM bär naturligtvis ansvaret för sina handlingar. Dessa kom dock inte som en blixt från klar himmel, vilket ytterst sällan är fallet, och socialtjänsten kunde ha skyddat både E-M och sin personal från den av socialtjänsten själv konstaterat psykiskt instabile pappan.