Konflikten i Syrien

Jag är faktiskt imponerad av zuparn analytiska förmåga och på den sakliga debatten han för. Till skillnad ifrån elias som lider av storhetsvansinne där han drömmar om att föra ett befrielsekrig i alla riktningar och mot alla. En rörelse kräver en allians med en eller flera av dina grannar. Ibland måste man samarbeta med aktörer vars intressen någonlunda sammanfaller med varandra (exempel sekulär Syrien och mullah Iran). Det är grunden i politik. Det hjälper inte att blanda in känslor i politik och att skrika sig hes. Man framstår bara som en desperat dåre. Med det sagt hoppas jag det går bra för kristna och syrianer i Syrien även om de hejar på Bashar. Har de blivit bra bemötta av hans regim kan jag inte klandra dem.

Verkligen inte. Kalcedoniska Ortodoxa, icke-Kalcedoniska Ortodoxa och anhängare av Österns Kyrka fanns också på den tiden. Försök att hitta något likt korstågen utfört av de två sistnämnda (som den stora majoriteten av Kristna i Mellanöstern var då).

Tyst i media = går bra för Assad .
+1

McCain är inte den enda idiot , här är Englands idiot som sagt
Syrian rebels will return arms at end of uprising, says minister någon med fungerande hjärna som tror på detta?
http://www.thetimes.co.uk/tto/news/politics/article3814566.ece

Jimmy Carter försöker förmedla fred
Jimmy Carter's Making a Syria Peace Push, And the Opposition Isn't Happy About It
http://thecable.foreignpolicy.com/posts/2013/07/11/jimmy_carter_dispatching_peace_envoys_to_syria_as_ us_looks_to_arm_rebels
Frågan är om han agerar själv eller är det ett sätt för USA att dra sig ur konflikten med lite heder ?

Moaz al-Khtib har kallat al-Qaida i Syrien för ett gäng kriminella efter mordet på Kamal Hamami
Bild på Kamal http://www.zamanalwsl.net/uploads/73c8b4e4eeb1d47802cf4ecd.jpg

Propaganda video för jihadister
I am not a Loser or a Terrorist... I Just Adore Jihad and Making Bombs
https://www.youtube.com/watch?v=9s7Rikc9oTQ

Salafi sheik i Kuwait samlar pengar och köper vapen till jihadisterna , textad
https://www.youtube.com/watch?v=ACrpVumGilc

Libya and Syria Same BS, Different Country Why Russia Recognizes Liars
http://www.youtube.com/watch?v=VtHkDqDWK5U

Har jag aldrig hört talas om, men okej!
Det var i alla fall påven som uppmanade till korstågen.

Sure!
Jimmy Carters förre säkerhetsrådgivare är visst lite klarsynt:

"I think the United States made a huge mistake early on by deciding that Assad had to go," Pastor said, explaining his views of the conflict. "Assad is not the problem in Syria."

Knappast någon hemlighet att Ryssland + närliggande folk var/är ortodoxt kristna. Västrom föll sönder och ersattes med medeltiden och katolicism. Östrom överlevde i ytterligare tusen år runt Konstantinopel (dagens Istanbul) och utvecklade Ortodox kristendom. Ryssland influerades därifrån när de bestämde sig för att bli kristna då det på många sätt var europas ekonomiska och kulturella centrum när det begav sig (runt år 1000).

Det blev en lång utvikning från ämnet det här!
Jo, det du skriver känner jag till, det var de andra namnen som var obekanta.
Jag lyckades inte intressera mig för kristendomen i skolan, allt kändes väldigt hycklande.

Den största gruppen som tagit smällen är utan tvekan arabiska muslimer vare sig du tror det eller inte.


Som sagt, ingen har förnekat att religiösa minoriteter diskrimineras. Det samma gäller för shiiter, kopter, kurder och negrer. Mellanöstern är ett skithål än idag så det är inte så konstigt med tanke på att de fortfarande verkar vilja leva på stenåldern.


Att du är överlag skeptisk till ett historiskt faktum får mig att undra om du har något intresse i ditt folk. Ja, Ataturk och hans ungturkiska crew tillhörde både frimurarorganisationer och dönmeh minoriteten från thessaloniki. Huvudansvarig för den kristna fördrivningen/folkmordet hette Talaat Pasha, en judisk dönmeh (Senare mördad i Berlin av en armenier). Hade judiska fruar och jobbade bland annat som lärare på den judiska frimurarorganisationen Alliance Israélite Universelle, skapad av den okände fransos-juden Adolphe Crémieuxs. Den franska jude ministern som var nära vän med Maurice Joly, du vet advokaten som skrev The Dialogue in Hell Between Machiavelli and Montesquieu, boken som sägs vara "inspirationen" till Sions vise protokoll.



Nej, det stämmer inte. Läs koranen åter igen innan du uttalar dig.


Mestadels av de som drabbats är allt annat än kristna assyrier. Det är alawiter, shiiter och regim trogna sunni muslimer. Assyrier må mördats lite här och där men det har ju endast skett för att de satanistiska salafisterna dödar allt de ser och når. Vi har ju redan sett hur det går så långt att det börjar äta människors organ.

Har varit så jävla upptagen att jag inte har följt konflikten lika mkt på senaste tid.

Vem vinner?

Homs är snart befriat från banditerna.

Fick precis veta att min kusin nästan blev avrättad av rebeller - Detta är min berättelse.

Fick precis veta något väldigt skärrade och känner därför att jag måste skriva av mig. Som de flesta i tråden säkert redan vet har jag flera kusiner i Syrien. Några av dessa har flytt till Libanon, Turkiet och Grekland, andra strider med den syriska armén, en har tillfångatagits av FSA. En har blivit skjuten och en annan har deserterat. Det är min kärlek till dessa människor som gör att jag följer denna konflikt väldigt noggrant. Trots att det är otroligt mycket känslor inblandat har jag försökt vara saklig, även om jag vet att det inte går.

En av mina kusiner, vi kallar honom för Alex blev stationerad i utkanten av Aleppo. För cirka sex månader sedan avancerade rebellerna i den västra delen av Aleppo och strider uppkom i den militärbas som Alex var stationerad på. Alex är 19 år gammal och vi har många minnen tillsammans. Vi brukade umgås väldigt mycket då jag och min familj semestrade i Syrien, vid varje sommarlov. Jag minns mycket från de dagarna och jag är även villig att påstå att de dagarna var bland de allra finaste i mitt, hitintills unga liv. Därav har jag många minnen av Alex, samt hans storebror Charbel, som egentligen heter något annat.

Nedanstående händelse inträffade ca 8 månader sedan.
Alex som var stationerad i Aleppo såg sitt gruppbefäl tillsammans med andra viktiga befäl dö, i en helikoptercash som rebellerna orsakat. Nedskjutningen av helikopterkraschen finns även på Youtube. Efter att befälen på hans militärbas blivit dödade påbörjades en offensiv mot basen. Många av Alex vänner dog. Under flera dagar försökte Alex och de andra soldaterna att försvara basen utan militärt stöd. Basen var i princip belägrad.

En natt bestämmer sig Alex och tre av hans andra vänner att desertera. Det finns ingen utväg, vi kommer att dö tänker dem. Under en natt lyckas de med hjälp av en soldats pappa lämna militärbasen. De beger sig mot den Turkiska gränsen och klarar sig helt oskadda. Alex och hans tre muslimska vänner beger sig till en kyrka i östra Turkiet där de får mat och skydd under flera veckor. Alex har under denna tid daglig kontakt med mig.

Charbel som är 23 år blev inte inkallad till kriget, då det enbart var rekryterna och markförbanden som sattes in i första hand. Han stannade därför kvar i Kamishli, norra Syrien, med sin familj. Charbel och hans mamma bestämde sig för att tillsammans försöka ta sig över till Turkiet. De lyckades men vid gränsen uppstod det skottlossning mellan turkisk gränspolis samt FSA. Även denna incident finns på youtube. De som är insatta känner säkert till denna incident. Charbel och hans mamma klarade sig oskadda, men ärrade av det som hänt. Mamman, min moster svimmade och Charbel bar henne från platsen. Efter incidenten förenades de någon dag senare med Alex. Glädjen var självklart enorm. Dock hade Charbel och Alexs lillebror Peter lämnats kvar i Kamishil tillsammans med sin far.

Charbel, Alex och mamman stannade i östra Turkiet under över 2 månader. Jag hade kontakt med de ganska ofta. Hemma i Sverige har vi försökt få de hit, alla försök misslyckades, men vi kom på en annan idé - Försöka få Alex och Charbel till Grekland. Alex och Charbel satte sig i en buss, tillsammans med sina vänner som flytt Syrien, ned mot västra Turkiet, för att sedan ta en gummibåt till Grekland. Riskabelt.

Väl framme i västra Turkiet inser Charbel att han inte klarar av det. Han kan inte lämna sin mamma ensam. Hans mamma ville nämligen åka tillbaka till Kamishli. Han får även minnesbilder händelserna vid gränsen och hur han tvingades rädda sin mor. Han klarade inte av det, han återvände till östra Turkiet. Alex tog gummibåten över till Grekland och efter fyra timmar var de framme. Han fängslades i ett par dagar och lever hyr idag en lägenhet tillsammans med några andra vänner.

Nej, detta är inte det värsta. Det värsta kommer nu.

Charbel är den mest godhjärtade människa jag någonsin träffat. Jag har helt ärligt aldrig träffat en så hjälpsam och trevlig människa som denna. Jag såg alltid upp till honom och jag förknippade alltid honom med godhet. Aldrig våldsam, alltid glad. Många saker i hans liv som jag inte kommer ta upp här har varit väldigt orättvisa. Han förtjänade något bättre.

För tre år sedan sa han till mig att hans största önskan var att få komma till Sverige. Mina föräldrar och många av mina andra släktingar lovade honom att de skulle fixa uppehållstillstånd till honom, efter hans militärtjänstgöring, som han blev färdig med år 2009, innan konflikten startade. Inget hände, men man talade ständigt om att han skulle få komma till Sverige snart. Åren gick, men inget hände. Charbel blev självklart ledsen. Hur kunde ni glömma mig?
Konflikten bröt ut och alla mina släktingar började tänka på Charbel. Varför hämtade vi inte honom när vi kunde? Jag blev väldigt ledsen över att ingen tog det de lovat honom seriöst. Det var försent och det var vårt fel.

Igår får min mamma ett telefonsamtal. Det är Charbels mamma. Hon berättar att hennes son nästan avrättats.

Charbel som hade återvänt från västra Turkiet för att återförenas med sin mamma skulle nu ta bussen ned till Syrien igen. De måste återvända till Kamishli där Peter och pappan finns. Turkiet var för dyrt och det fanns inga andra alternativ. Bussen består utav enbart kvinnor, Charbel är den enda mannen i bussen tillsammans med chauffören.
Under dagen når bussen gränsövergången mellan Turkiet och Syrien, Bab al-Hawa, en FSA kontrollerad gräns.
Rebellerna som utgörs av över 10 man kliver på bussen, för att utföra en kontroll. De ser att alla är kvinnor förutom en, Charbel. De drar ut Charbel från bussen. Mamman skriker och springer efter men hindras av passagerarna.
- "Tyst, annars kommer de döda oss alla", säger en kvinna.
Mamman lyckas tillslut ta sig ut ur bussen, ned till sin son som står ett par meter från bussen, omringad av rebeller. En rebell riktar sin AK-47 mot henne.
- "Stig på bussen, annars dödar jag dig".
Passagerare tar tag i henne och drar in henne, hon gråter. Hon hör hur Charbel också gråter.

Charbel dras ned på marken och två av rebellerna anklagar honom för förräderi.
- "Du tillhör de reguljära trupper och skall därför avrättas på plats". En form av dom ska avkunnas och straffet är döden.

Min kusin Charbel, gråter och säger att han tagit tjänstgöringen, men att han inte stridit i kriget. Rebellerna lyssnar inte och en rebell gör sig redo för att avrätta honom. Passagerare på bussen är helt tysta, det enda som hörs är Charbels mamma, som gråter och skriker.
- "Älskar ni Gud ska ni inte döda min son, han är oskyldig".
Charbel, försöker förklara att han inte är i favör av regeringen eller på något sätt stödjer denna, men ingen lyssnar.

Min kusin, Charbel står på knä och gör sig redo för avrättningen.
Helt plötsligt utbrister en rebell:
- "Grabbar, vi kollar igenom hans mobil. Har han några bilder på något sätt kopplade till regeringen, då dödar vi honom".
Några av rebellerna är inte eniga om detta, men tillslut övertygar denna man resten att det vore det rätta.
En rebel tar hans mobil och går igenom bilderna.
De tar upp Charbel och en rebell säger:

- "Din mobil räddade precis ditt liv".

Charbel sätter återvänder till bussen och kramar om sin mor.

Hade Charbel haft en bild på den syriska flaggan, på Assad eller andra propagandaklassade bilder hade han inte levt idag. Charbel mår efter omständigheterna dåligt. Han vågar inte gå ut och händelsen tär på honom psykiskt, som om han inte lidit tillräckligt.

Jag finner inga ord för ovanstående händelse. Jag blir själv gråtfärdig av att ens skriva detta, men jag känner jag måste måste dela med mig av detta. Har alltid sagt till mig själv att inte skriva något om mina släktingar på Flashback förres detta är över, men det min mamma berättade för mig igår fick bägaren att rinna över. Det har gått för långt.

Känner en enorm ilska över det som skett. Det är händelser som dessa där man inser hur mycket någon man älskar kan betyda så mycket för en, men så lite för någon annan. Rebellen som gav förslaget om att kolla igenom min kusins mobil kunde ha varit både min kusins död eller liv, som i detta fall. Är verkligen ett människoliv värt så lite? Jag kan fortfarande inte förstå hur de ville avrätta min oskyldiga kusin och att en mobil var det enda som räddade hans liv. En mobil som han använt för att tala med mig. Jag förstår inte.

Jag önskar att jag hade makt att stoppa detta elände. Ber om ursäkt för eventuella felskrivningar och mängden text, men jag var tvungen att få tala ut. Jag skriver detta, några minuter efter att min moder berättat om händelsen.
All text ovan är baserat på sanna händelser. Finns inget i det jag skrev som jag själv hittat på. Det är ni som avgör om ni ser mig som trovärdig eller inte. Hur som helst, hoppas jag inte behöver skriva en så personlig och känslomässig text framöver.

Godnatt till alla er som läser detta och var glada att ni lever i ett land där det råder fred. Min största önskan just nu är att eländet i mitt Syrien tar slut och att jag får återförenas med de jag älskar.