Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Multiversum är som ni säger en tes för att försöka finta bort det (för scientister) så obehagliga faktumet med finetuning. För att försöka kontra den så skapar de en ad-hoc tes som går ut på att försöka applicera evolutionsprincipen på hela kosmos. På så sätt hoppas man slippa förklara varför det är som det egentligen är.
Scientismen har nämligen fått för sig att evolutionsprincipen (med slumpade missbildningar och ett otroligt skarpt urval) inte behöver någon bakomliggande kraft eller annan faktor för att fungera. Genom att skala bort själva början på skapelser (både biologiska och kosmiska), och dessutom har den intellektuella oärligheten att inte ransaka sig själva med att evolutionsprincipen är en ofalcifierbar modell. Den kan appliceras på i princip allt.

Nej det behöver inte vara Gud som gjort dem. Men det är ett faktum att det är en finstämt maskineri. Det talar för att det finns en bakomliggande kod/matris, eller vad man ska kalla det. Det är per definition en Gud. Egentligen är allt ett. Dvs det är en enda enhet. Vi upplever den som delad, men allt hänger ihop

Det är som sagt ett cirkelargument. "allt är som det är för att det är som det är"
Det är ingen förklaring, och det kan användas på allt utan att det går att säga emot. Precis som "Gud är allt".

Multiversum är ett begrepp som påstår att det finns oändligt många universum och att vi blev lyckligt lottade bland dessa oändligt många. Tänk dig att du har en ratt som du vrider för att ställa in 20 stycken konstanter. Har du de rätta värdena får du ett stabilt universum annars faller den samman. Enligt modellen har vårt universum alltså slumpats fram bland oändligt många, och vi har alltså blivit lyckligt lottade bland oändligt många. Riktigt bra tur måste vi ha haft, eller hur?

Precis men det är så frustrerande.
Vad dom gör är att dom ändrar i de kosmologiska konstanterna och lagarna så dom får ett alternativt universum och sedan använder dom det som ett argument mot det enda kända universum vi har idag. ett oärligt argument eftersom dom skapar ett problem som inte finns.

Det är komiskt hur 526 hävisar till min så kallade bristande kunskap inom fysik när Drakes sannolikhets ekvation är ett mattematiskt problem. Låt oss säga att det är ett fysiskt problem och att man kan beräkna det med naturlagarna som nämnare, då hade sannolikheten varit att det fanns liv på varje planet i univerusm.

Som jag kan förstå det så påstår 526 att man kan räkna ut sannolikheten utan att veta vad Ω är. Lite kul om så vore fallet. Förstår jag fel?

Jag har inte läst tråden, jag bara hoppar in för att jag såg att baylife svamlade om sannolikhet.
Man har gjort heroiska försök att få ihop the grand unifying theory, och det har lett till att vi har ungefär 10^500 olika teorier att välja bland. Antagligen den sämsta förutsägelse i fysikens historia. Därför måste man nu åberopa den antropiska principen för att förklara vårt universum, och även abiogenesis är numera underkastat den antroiska princien.
Allt detta goglar man upp på 5 min så det krävs inget snille för att begripa vilket dilemma detta är för kosmologi, teoretisk fysik och evolutionsbiologi.

Nej det behöver inte vara Gud som gjort dem. Men det är ett faktum att det är en finstämt maskineri. Det talar för att det finns en bakomliggande kod/matris, eller vad man ska kalla det. Det är per definition en Gud. Egentligen är allt ett. Dvs det är en enda enhet. Vi upplever den som delad, men allt hänger ihop

Ja med öppet sinne menas att hjärtat är med, dvs med känsla.. att öppna upp för improvisation och våga lyssna inåt för att känna efter vilka impulser man behöver och också för att orientera sig i den tillvaro där man hämtar inspiration ifrån.

Men det är personliga tolkningar, inga sanningar.. jazzmusiker vilka jammar nätterna igenom, kommer ju in i närmast transliknande former, som skulle kunna sägas vara "av religiös art" , eller att måla en stor tavla är att gå igenom flera processer där man behöver lägga vanlig rationalitet åt sidan, för att komma åt det mer innersta.. men man vet vilka komponenter och sinnesstämning som behöver vara där, man lyckas ju överföra det, det är gripbart och överförbart.


då menar jag att begreppet gud/gudsupplevelse är totalabstrakt, det är alltså i sig just ingenting, utan så flyktigt att recan upplevelse är flyktig; ingen.. har ens kommit en millesekund i närheten av att ens definiera Gud, som ju ändå är världens största kollektiva myt, att "ägna sig åt" (och många lycksökare där).



Det finns inre vetskap som är svårare att lära sig, talanger som inte direkt går att läsa sig till, som t.ex vänlighet, tålamod hjälpsamhet, social kompetens, smidighet och den där intuitionen som bygger på logik i botten men med ifrågasättandet av logik, vilken föder fram nya frågeställningar och med det utgör innovation, som driver mänskligheten framåt..

Viss är väl upplevelsen av en sol eller av ljuset i sig stort och mäktigt, men kan man inte ta till vara på det, för att GE, dvs översätta sina upplevelser och konkret GE och med det öka nytta och glädje av insikter, så är det ju ganska intetsägande att prata om en omnipotent allestädes närvarande gud, varför då inte lika gärna prata om det SOM REDAN ÄR, vilket är generösare ärligare, eftersom det faktiskt inte ens är meningen att långsökta förklaringar om livets källa, skulle göra människan varken klokare vänligare och därmed intelligentare med bättre förmåga att t.ex samsas, samarbeta, älska mer och stressa ner och uppleva större tillfredsställelse.


Där Gud givits framfart har hagelenheten inte sett gränser.. så det har med råga kokats ner till en mild liten inre förhoppning om att överlämna sig, jag tror att det är för att dem vilka så gärna vill tro, känner sig så maktlösa och inte orkar kämpa, man har blivit naggad i kanten och förlorat kurage.. så man hoppas att tankar och känslor skulle göra skillnad (när har tankar och känslor gjort skillnad för någon, ärligt.. )






Nu är ju din fråga väldigt teoretiskt uppställd, eftersom den som sitter i en brunn troligtvis drivs och mobiliserar sina yttersta krafter att ta sig ur brunnen upp till ljuset.

Människan i paniskt läge, förmår mobilisera starkare tro än människa i ohotad situation, tro mig.. hjärnan går igenom hela registret och kommer plocka fram just det svar som gör det möjligt att kämpa sig upp, med precis vad som helst för vad som krävs, det går på autopilot, MEN... dock krävs vissa referensramar personlighet och meriter givetvis. Men.. vill du säga att enbart "känslan för ljusets styrka, skulle rädda människan upp" ?

Vilja men också styrka krävs, dvs konkret förankring och beredskapå att kämpa, med enbart känslan för ljus, dör människan där på botten av brunnen.. tänkande över hur vackert ljuset strilar, rakt mot den.. och känner sig träffat... men sen då? Vi träffas av ljus redan när vi lämnar skötet och genom reflexsystemet utvecklar sig vår perceptionsförmåga, ett system som noggrant utformas de första åren och systematiserar in precis allt, för just oförberedda lägen, att lösa ut fallskärmar ur ryggraden.. förmågor vi tror vi inte har, men som vi har lagrade : vad har det med gud att göra??

Människan är ett nervknippe uppirån och ner.. i förbindelse med omvärlden.. vi känner långt utanför vår hud.. så, vad har det med gud eller tro att göra?

Vi behöver ju inte ens tänka för att vara medvetandegjorda, vi sorterar på autopilotfunktion, per systematik, tack och lov


Mellan konstskapande och gudsupplevelse?

Ja för det första, konstutövaren går rationellt till väga, för att sinnen ska uppleva ett musikstycke som vackert, krävs en viss sortering och rangordning i det myller av impulser som når konstnären, att interpretera, via inre känslor överföra det till ett papper ett instrument eller i rörelser, så alla kan uppleva det han/hon upplever.. och inspireras.

en gudsupplevelse är ju väldigt INTROVERT och blir enbart långsökt så fort den kläs i ord.. det visar sig gång på gång att där ju enbart är tomhet och skrammel om saker som redan är uttolkade med namn på. Varför Gud, på riktigt är ett överflödigt fantasifoster att ha som ömsom slagpåse, ömsopm anklagare och försvarare.

Jag tycker uppriktigt lite synd om dem, vilka söker sig till tomhet/gud... det är ett genuint självbedrägeri, bestående att mentala avspeglingar och ett ideligen intrasslande i saker som är helt onödiga - livet är HÄR & NU.

Det är därför vi lever, för att vi betyder någonting, för varandra.. vi behöver inte ens mer än så, ändå vill man skapa behov så är så långsökta att det blir som mentala rubbningar till slut. Och mkt riktigt, har man fått överge religionernas självrättfärdigande plats överallt.. men vilken tid det har tagit, och oj så många platser som finns kvar, att sopa undan den där missunnsamma moralismen, över rätten att få leva i fred och ägna sig åt vad ens logik kommer fram till, istället för att slava myterier.



Förstår inte riktigt denna fråga.

Man kan förstå saker på två sätt. Det ena är genom logik, indelat i delar. Ett sk reduktionistiskt perspektiv. Delarna skapar helheten. Det andra sättet är det holistiska sättet. Man får en insikt om något. Utifrån detta kan man skapa delarna. Dvs helheten skapar delarna.
Direkt förståelse kan inte användas som bevis i den meningen att det är ett fysiskt eller logiskt verifierande. Men det är ändå en förståelse. Det man kallar känsla. Tex hur man smider järn, hur man spelar instrument, målar tavlor, justerar en bromsfjäder. Saker man måste uppleva för att hitta förståelsen. På samma/liknande sätt kan man förstå det kosmiska helheten. Informationen finns inom oss, inbyggd i själva systemet