Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Har också märkt av det är dom uppskattar när man kan jobba på bra utan att dom behöver kolla upp en hela tiden. Vad är det för slags arkiv du jobbar på, är det något specialintresse du har?

Där jag är så är det bara tre anställda då det är en familj som äger företaget och det leder tyvärr inte heller till någon anställning, men det känns skönt att ha en rutin att gå upp på morgonen och göra nåt.

Det hade jag också trott. Men nu är jag och han inte totala främlingar, vi har känt varandra i flera år.

Brukar somna med iPoden i sängen med musiken gående samtidigt, väldigt avslappnande och skönt.

Guda gåvan numero uno!


Beror på, Här hemma så för inte mina päron nåt jäkla liv precis och bor ändå lugnt område. Det enda störnings momenten är när grannungarna ska vråla som hesa Fredrik när dom är ute och leker så här på sommaren. Då brukar hörlurarna åka på väldigt fort!


Jag hade blivit förbannad om det är nån random eller en person man inte känner så bra. Folk som inte står nära mig behöver inte veta vilka problem jag har för det angår inte dom för 5 öre!

Om det inte är "öppet" att han har Asperger (exempelvis att han gick i särklass som barn), så är det ju möjligt att han själv inte vet om det. Jag visste inte förrän en psykolog talade om det för mig.

Det är stadens centralarkiv. Sorterar om papper från en slags ordning till en ny och bättre.
Nej, inte helt och hållet, men jag tycker det är roligt att organisera och katalogisera olika saker.

Egentligen har jag inga problem med att vara hemma 24/7 och bara sköta mitt, det var psyk som ville förbereda mig inför framtiden, eller hur det nu var.

Vill du bo hemma eller varför gör du det? Har en bekant som har aspergers och han fick en egen lägenhet 3 månader efter han fyllde 18 eller 19, var lag på det sa han. Visst, det är ett sånt där serviceboende eller vad det heter, men det är ändå en riktig egen lägenhet och inget gemensamt kök eller så, väldigt centralt ligger den med...

En missuppfattning som jag ständigt råkar ut för är att alla tror att jag är datanörd just för att jag har Aspergers, för min del är det snarare tvärtom, jag suger på datorer och tekniska saker. Kanske är jag den enda med diagnosen som inte är datanörd? Själv håller jag mig till musik, film, psykologi och språk istället

Trots att jag sysselsätter mig med datorer på min dagliga verksamhet så är jag inte heller någon datornörd, kan otroligt lite jämfört med många andra som är bra på datorer i min omgivning och ser det inte heller som någonting givande att syssla med datorer. Finns mycket annat som är roligare och mera givande i min värld och inom mitt intresseområde.

Jag brukade vara "datorkunnig" som barn och tonåring, men folk tyckte det bara för att de själva var så inkompetenta att de inte ens kunde installera ett program eller cracka ett spel som jag ju var tvungen att hjälpa dem med. Skulle inte säga att jag var mer datorkunnig än någon annan som inte var helt inkompetent.

Numera skulle jag vilja påstå att jag är ganska oteknisk med datorer då jag exempelvis inte längre har någon aning om hur man crackar nedladdade spel. Kopieringsskydden har ju blivit mycket tyngre.

Jag skulle väl säga att jag har lite bredare kunskaper om hur datorer fungerar men det är mest för att jag vill kunna göra saker själv. Var väl lite nördig när jag var liten. Kan tillräckligt för att clocka processor och lite sånt.

Att cracka spel fungerar likadant, man slänger in en modifierad .exe-fil och ibland en steam_api.dll-fil om det är ett steamspel.

Och nu något helt annat: Det senaste året, efter att jag börjat plugga på universitet så har jag blivit sjukt mycket bättre på att umgås rent socialt. Har börjat kunna sköta det dagliga sociala utan några större problem. Hjärnan stannar inte särskilt ofta längre. Det har börjat bli så att jag kan göra det utan att bygga upp någon sorts plan. Har en del problem med att ta kontakt med personer bara för att jag vill men inte har något vettigt att säga.

Plus att jag mår bättre nu än vad jag gjort de senaste 10 åren. Jag hänger fortfarande med lite kasst när det är många omkring mig, men det kommer jag väl aldrig göra. Har i princip bara problem med att det tar väldigt lång tid att knyta band till folk, blir lite intetsägande att umgås med folk innan dess. Har fortfarande problem med att ta tag i saker för att göra dem i tid, om jag inte är intresserad det vill säga.

Att gunga fram och tillbaks gör jag nästan alltid när jag blir stressad och om jag har panik eller exalterad/uppspelt.

Mja, folk verkar tro att alla aspergare är folk som aldrig rör sig utanför hemmet och är totala nördar.