Citat:
Jag vidhåller att så länge du inte ser att beviset är korrekt, har du inte riktigt förstått det. Vad är troligast egentligen: att du har hittat ett fel i ett väldigt känt och gammalt bevis som ingen annan ser, eller att du inte förstår beviset? Dessutom finns det ju ett annat bevis för samma sak som inte bygger på diagonalförfarandet. Du säger "okej" ...du säger "ja" MEN DU MENAR DET INTE... Förstår du inte att när du arbetar under ett antagande kan du samtidigt inte motsäga antagandet? Du får gärna TRO att du kommer att definiera ett tal som skapar en motsägelse som leder till att antagandet måste förkastas...MEN DU FÅR INTE FÖRUTSÄTTA DET! Du måste fungera ungefär som en domare i en rättsprocess du kan inte säga till den åtalade: Lyssna nu din brottsliga jävel... innan den anklagade är dömd för brottet!
Du borde inse att jag förstår hur definitionen fungerar genom mina försök att lägga fast förutsättningarna så att definitionen inte längre fungerar? Eller så långt kanske du inte förmår tänka? Vidhåller du alltså fortfarande att jag inte förstår Cantors Diagonalbevis?
Du borde inse att jag förstår hur definitionen fungerar genom mina försök att lägga fast förutsättningarna så att definitionen inte längre fungerar? Eller så långt kanske du inte förmår tänka? Vidhåller du alltså fortfarande att jag inte förstår Cantors Diagonalbevis?
Citat:
Du säger det, men varför funkar inte min formel? Vad är det som förbjuder mig att konstruera ett tal C på det sättet? Och genom att ge formeln har jag ju bevisat existens: det är ett konstruktivt bevis. Du säger att det inte respekterar de givna förutsättningarna, hur då menar du? Att talet sen inte finns i listan? Det är ju en indirekt följd av formeln, men det visar inte att formeln inte är tillåten. Ta igen beviset för att det inte finns något största heltal. Jag antar att det finns ett största heltal N. Sen konstruerar jag N+1, men enligt dig får jag tydligen inte göra det eftersom det inte respekterar förutsättningarna! Så med din logik kan vi alltså bevisa existensen av ett största heltal! Ser du inte hur bakvänt det är?
Du HAR inte ännu bevisat C's existens! Vad du inte vill förstå är att din formel inte fungerar som den ska om du respekterar de givna förutsättningarna!
Citat:
Ja, jag är fysiker men så här pass enkel matematik förstår jag faktiskt. Tycker du ska skriva ner ditt "argument" och visa upp det för någon äkta matematiker, så kan vi se om det bara är jag som fysiker som inte förstår det. Vill du slå vad om resultatet? Du kan få väldigt bra odds, 10:1, låter det bra?
Det kan bero på att du är fysiker och inte matematiker, du använder bara matematik...tillämpar formler på situationer... tränger aldrig djupare in i matematiska samband...allt du är intresserad av är att så snabbt som möjligt få en algoritm utförd.
Citat:
Ja men det var ju precis vad jag skrev, iaf. fram till sista meningen. Formeln definierar direkt alla Cs decimaler, på samma sätt som formeln f(x)=x^2 definierar alla värden f kan anta. Är detta svårt att förstå eller? Om jag ger dig en formel, som t.ex. s(n)=n(n+1)/2, förstår du att detta definierar alla värden för s direkt?
IGEN: Du har inte bevisat det än...det är meningen att du SKA bevisa det... men så länge du hävdar att listan inte finns (enligt de antagna förutsättningarna) så KAN du inte bevisa ett jäkla dugg!
Jag tror faktiskt du kan ha börjat ana stället där ditt problem ligger: Eftersom alla reella tal enligt bijektionen fått ett eget naturligt tal så måste varje reellt tal du definierar ha ett nummer,n, och den decimal som motsvarar n är inte per definition den decimal som C enligt sin definition har som decimal nummer n. Så C kan bara få definierade decimaler fram till det reella tal i listan som har nummer n.
Jag tror faktiskt du kan ha börjat ana stället där ditt problem ligger: Eftersom alla reella tal enligt bijektionen fått ett eget naturligt tal så måste varje reellt tal du definierar ha ett nummer,n, och den decimal som motsvarar n är inte per definition den decimal som C enligt sin definition har som decimal nummer n. Så C kan bara få definierade decimaler fram till det reella tal i listan som har nummer n.
Citat:
Om vi antar f(1)=C, ser vi från definitionen av C att första siffran i C måste skilja sig från sig själv, vilket är omöjligt. Alltså kan inte f(1)=C vara sant. Och samma sak gäller för alla platser på listan. Det skrev jag ju tidigare, men jag antar att det inte bör förvåna mig att du inte förstår. Så detta bevisar att C inte finns på listan. Men likafullt så är C's alla siffror definierade, se ovan, så C existerar! Och vi har härlett vår motsägelse, beviset är klart.
Enda chansen för dig att få C definierat är om C inte finns i listan, men antagandet påstår tyvärr att C finns där och du kan inte tillåtas förneka antagandet förrän C är definierat i alla sina decimaler...
Jag tycker att du borde förstå mitt argument vid detta laget...
och förstå att du måste förklara VARFÖR C oberoende av hur C är definierat inte får antagas vara f(1) . Annars har du ju problemet att C inte kan ha någon första decimal!
Jag tycker att du borde förstå mitt argument vid detta laget...
och förstå att du måste förklara VARFÖR C oberoende av hur C är definierat inte får antagas vara f(1) . Annars har du ju problemet att C inte kan ha någon första decimal!

