Religionens funktioner i samhället

Den rationella världsbildens som primärt är logisk med ett fundament från axiomatisk empiri.


Och en religionist som måste stå på étt ben én gång i timmen p.g.a. sina religiösa ritualism är en rationell aktör eftersom han följar sin religiösa preferens.

Vad Bogo gör låter jag honom kommentera,
försöker undvika att kommentera tredjepersons intentioner.
Blir enklast så.

Berger har jag läst, vill minnas att jag tyckte han kändes lite naiv, men då är jag en riktigt cynisk faan med så det brukar många samhällsrelaterade forskare bli genom mitt filter något man måste beakta iofs, men det var många år sedan jag läste honom. Durkheim har jag ingen aning om vem det är på rak arm, dygnet har ju bara 24 timmar tyvärr och natten är sen så hen är ett blankt kort.

Grejen är ju den att argumentera från fakta och aktoritet är ju svårt som samhällare då det finns så många faktorer som kan vara fel. Metodfel som urval är ju extremt vanligt, frågors utformning och uttolkning lika så, folks vilja att svara på frågan och om de gör det ärligt. Det finns så många faktorer som kan vara villseledande så det finns ej. Det är svårt att få det rätt helt enkelt.

Ta bara när vi debatterade misshandel kring muslimer, kom på att hur/vad man räknar som misshandel varierar väldigt mycket från land till land så statistiken måste justeras för det, tillika polisens vilja att ta upp anmälningar mm mm mm. Det är svårt att referera till folk och statistik inom humaniora.

"örsöker undvika att kommentera tredjepersons intentioner."
https://www.flashback.org/sp44033545
https://www.flashback.org/sp44032631
Hmmm.. Japp, verkligen.. Nee, menar inte att vara dryg faktiskt.. Men, det var lite att kasta sten i glashus det du sa.

JAg gillar Berger, i stort sett tar han bort hela det "religiösa" från religion. Sen behöver han ju iofs inte ha rätt, men jag gillar han..

Durkheim är strukturalist och reduktionist. Religion ses som en samhällsfunktion.

Bra poäng i sista paragrafen..

Jag gör fel och är irrationell varje dag på året, flera gånger om dagen, så ja, jag är per definition människa då, knappast någon nyhet. Men jag strävar att låta bli.
Ja vi har ju alla våra favoriter, och hurvida han har rätt ja det får vi alla se tids nog.

En tidigare författare mao. Verksam under marxismens gryning ser jag, och tillämpar kanske lite av Marx problemformuleringsmetodologi då?

JAg är ärligt talat för dåligt insatt i Maoism för att uttala mig.. Poängen var som sagt fortfarande att religionsvetenskap är tätt förknippat med sociologi.. Jag försökte aldrig påvisa något annat.

Marxism
Farbror Mao höll nog som bäst på att potträna för fullt vid den tiden.

Jo jag vet vad grunddragen är... Men har ingen djupare kunskap..

Jag tvivlar på att det är särskilt många som skulle skriva under på det där idag. Logisk empirism dog väl mer eller mindre ut redan under 1900-talets första hälft. Nåja, nog om detta, det är OT.
Det beror givetvis på hur individen berättigar sitt handlande. Jag påpekade bara att en religiös handling är mer rationell än en impulsiv dito, därför att den förra trots allt kräver någon form av slutledningsförmåga.

Ja, det gjorde den i versionen empiri = logik.

Min version är empiri + logik.


Detta blir ju i så fall en fråga om att gräva i premisserna bakom premisserna. Något som jag tror du är lika positiv till som jag är.


Nja, jag skulle helst inte ge mig in på en analys om rationalitets-graden i organiserat vs. o-organiserat (ir)rationalitet.

Fast att avgränsa ett moraliskt område är väl precis att introducera ett kulturellt koncept, vilket innebär ökad komplexitet? Att sedan även mena att denna moral måste vara universialistisk (dvs att vi måste fråga ett "offer" vad denne tycker om ett "övergrepp" - inom citationstecken då jag, för diskussionens skull, använder dessa begrepp på ett värdeneutralt vis) är väl att göra saken än mer komplex?

Visst kan vi förklara altruistiskt beteende, åtminstone delvis, med hjälp av genetik; vad jag menar att vi inte kan göra - med hänvisning till just genetiken - är att tillskriva denna altruism ett högre moraliskt värde än andra beteenden som också kan förklaras av vår genetik. Frågan är alltså igen, varför tillskriva vissa typer av naturligt beteende ett högre moraliskt värde än andra?

Att vi visar att en fluga både kan gå och flyga, avgör det hur flugan bör agera i valet mellan gå och flyga för att vara en god fluga? Precis detsamma skulle jag säga gäller människor, om vi håller oss till det naturalistiska perspektivet, då något "bör" inte följer från något "är" ifall vi inte introducerar en subjektiv värdering av dessa "är".


Det måste vi göra med allt, en enkel idé om att X är bra överallt och alltid fungerar inte. Först måste vi definiera "bra" - vad vill vi uppnå? Lycka? Välstånd? Makt? Gäller detta i så fall universellt eller för mig själv, för en avgränsad grupp, för en viss art, etc? Om vi utgår från utilitarismen - så som många utilitaristiska filosofer påpekat genom åren - så finns inte en enskild handling som alltid är korrekt eller inkorrekt. Ta t.ex. "hjälpa någon i nöd", eller "rädda någons liv". Vi vänder bara på ditt exempel: om denne kommer att spränga 200 människor i luften, är det då bra att hjälpa/rädda honom eller bättre att inte göra det?

"Hjälpa" och "rädda" blir i den här meningen lika objektivt moraliskt som "mörda" - dvs beroende på fallet, och vad vi anser vara "bra", så är de olika handlingarna bra eller dåliga. Ingen av dem är alltid bra, ingen av dem är alltid dålig.


Fast du missar min poäng här. Ifall moral kommer från människan, hur kan en - eller 2000, eller tio miljarder - människor mena att en annan människas moral är felaktig, annat än på ett subjektivt vis? Dvs "din moral överensstämmer inte med vår"? Givetvis kan de säga "vi är fler än du, så vi tar oss rätten att bestämma över den här situationen", precis som tio rånare kan säga till ett ensamt offer, men det blir ju ett vålds-/maktövertag hellre än någon objektiv moral som då fäller avgörandet. Vi måste då introducera ytterligare ett koncept, dvs "vad de flesta tycker är objektivt korrekt", vilket är ett relativt godtyckligt axiom hellre än något annat (och något som vi nog kan hålla med varandra om inte håller som kriterium för objektivitet inom t.ex. naturvetenskap).


Så du hänvisar till vår genetik för att hävda att objektiv moral existerar (dvs att "X är bra" och "Y är dåligt" i objektiv mening), men hävdar samtidigt att alla beteenden som vi är genetiskt kodade för att vara kapabla till inte är moraliska - samtidigt som du hävdar att du (eller någon annan) inte introducerar någon egen värdering i detta för att avgöra vad som är och inte är moraliskt i vår genetiska kodning? Detta håller ju helt enkelt inte, det blir en omöjlig och motsägelsefull position. Antingen är moraliskt beteende vad vi "naturligt" gör, dvs det som faller oss in, eller så är moraliskt beteende något annat än vad vi är genetiskt kodade till (dvs bara en delmängd av denna kodning, som du i så fall använder andra kriterier för att särskilja från resten av vad vi är kapabla till).


Då menar vi ju ungefär samma sak. Vad jag däremot inte ser någon poäng i är att kalla denna "relativa objektivitet" för objektivitet ö.h.t. - då det rör sig om subjektivitet. En "objektivitet" skapad av människor utifrån deras erfarenheter, eller egentligen deras subjektiva värderingar och tolkningar av dessa erfarenheter, är ju inget annat än en slags "aggregerad subjektivitet". Om vi sedan vill kalla dessa subjektiva ideal för objektiva, av någon anledning, så kan man väl för all del göra det - men som du säger så rör det sig då om en "objektiv sanning" som vi inte kan hävda som sann i någon absolut mening. Kontentan blir "vi tycker så här, och vi tycker dessutom att det vi tycker är rätt" - vilket faller in i det subjektiva oavsett hur mycket vi med hjälp av (enligt min åsikt) missvisande begrepp försöker slingra oss förbi detta.

En betraktning som gäller like mycket eller like lite för 'absolut objektivitet', som egentligen är en människoskapat abstraktion.


Det är en ... med all respekt .... lite udda hållning du har i detta semantiska 'patent'-krig.

Om båda parter med lika bra/lika dålig ultimativ epistemologi åberopar sig 'objektivitet' inom sina respektiva områden, är det enklast att bara precisera om det är relativistisk objektivitet eller positivistisk objektivitet man syftar till (när detta är aktuellt).

Jag kan endast uttala mig om katolska kyrkan, vilken tillhör mitt särintresse, och på den punkten är det lättast att konstatera att kyrkan bidrar med en väsentlig del av världens samlade sjukvårds- och utbildningsresurser.

Ja, katolska kyrkan är faktiskt världen största icke-statliga sjukvårdsgivare. Tror det ligger nånstans mellan 15-20 % av världens samlade sjukvårdsresurser.

Det är alltid nåt..