Jag är en relativt ung kvinna som tagit heroin IV i ca 5 månader. Först tog jag morfin IV i ca 1 månad och inte varje dag, sen började jag med heroin och gör det nu dagligen, ca 0,60 mg IV varje dag förutom några få dagar i månaden då jag inte har pengar och då mår jag såklart extremt dåligt.
Det är lätt att vara efterklok, varför ska en ung kvinna med hela livet framför sig börja med heroin tänker man, "vilken idiot" tänker man. Men när man mår extremt dåligt psykiskt gör man vadsomhelst för att må bättre och det var vad som fanns att tillgå. Sen trodde jag, dum som jag var, att jag inte skulle fastna i det. Men det gjorde jag.
Innan jag tog det första gången hade jag aldrig kunnat tänka att JAG skulle prova heroin och såsmåningom bli en heroinist. Aldrig! Men där är jag nu, det är min livssituation.
Om ni funderar på att prova heroin, gör det inte. Man är verkligen fast från första gången.
Först mådde jag bra av det, nu tar jag det bara för att inte må dåligt.
Jag vill inte vara beroende av det längre, men jag vet att det är jättesvårt att få subutex eller metadonbehandling, sen blir man klassad som missbrukare för resten av livet i läkarnas numera gemensamma journalföring så att man aldrig kan få benso eller sömntabletter utskrivet.
Jag är svårt psykiskt sjuk, depression, extrem ångest och extrema sömnproblem, så jag behöver benso och insomningstabletter från läkaren. Att jag mår så dåligt psykiskt är förståss vad som fick mig att börja med heroin, eller snarare prova det och fastna.
Jag vet redan att jag aldrig borde provat, att det är det dummaste jag någonsin gjort. Men jag vill ställa tillrätta nu och sluta vara en slav under drogen.
Kan man sluta själv? Trappa ner? Någon som har några råd?
Alla råd uppskattas. Tack på förhand.
Det är lätt att vara efterklok, varför ska en ung kvinna med hela livet framför sig börja med heroin tänker man, "vilken idiot" tänker man. Men när man mår extremt dåligt psykiskt gör man vadsomhelst för att må bättre och det var vad som fanns att tillgå. Sen trodde jag, dum som jag var, att jag inte skulle fastna i det. Men det gjorde jag.
Innan jag tog det första gången hade jag aldrig kunnat tänka att JAG skulle prova heroin och såsmåningom bli en heroinist. Aldrig! Men där är jag nu, det är min livssituation.
Om ni funderar på att prova heroin, gör det inte. Man är verkligen fast från första gången.
Först mådde jag bra av det, nu tar jag det bara för att inte må dåligt.
Jag vill inte vara beroende av det längre, men jag vet att det är jättesvårt att få subutex eller metadonbehandling, sen blir man klassad som missbrukare för resten av livet i läkarnas numera gemensamma journalföring så att man aldrig kan få benso eller sömntabletter utskrivet.
Jag är svårt psykiskt sjuk, depression, extrem ångest och extrema sömnproblem, så jag behöver benso och insomningstabletter från läkaren. Att jag mår så dåligt psykiskt är förståss vad som fick mig att börja med heroin, eller snarare prova det och fastna.
Jag vet redan att jag aldrig borde provat, att det är det dummaste jag någonsin gjort. Men jag vill ställa tillrätta nu och sluta vara en slav under drogen.
Kan man sluta själv? Trappa ner? Någon som har några råd?
Alla råd uppskattas. Tack på förhand.