Du kan om DU vill! Att du ens lägger upp denna tråd tyder tydligt på det. Det skär i mitt hjärta när jag läser din text.

Det är klart tragiskt att en ung flicka skall hamna i ett tungt missbruk. Du har så mycket mer att hämta än nästa substans! Försök att sakta men säkert bryta med vänner som är en del av ditt missbruk, det behöver inte vara tvärt, men inom en snar framtid. Även om det är kära vänner.
Det bästa alternativet borde sedan vara att flytta från det miserabla livet till en annan stad. Försök att börja om på nytt, för det är fortfarande värt ett försök, right? Tänk dig ett
NYTT liv där
DU får en annan chans, och blir accepterad som den fantastiska tjej du verkar vara! Skaffa ett nytt socialt umgänge, som inte brukar droger.
Jag säger inte att du ska bara packa dina väskor och dra, för det hade inte jag heller klarat av, med tanke på nära och kära. Har du familj att vända dig till? Åk och hälsa på eller bo hos några släktingar ett tag, ta lite "semester". Köp benzo eller dylikt så att du kan trappa ner under din visit. Men tänk då också på att det är
TRAPPA NER som gäller, och inget annat.
Jag har endast varit i ett blandmissbruk vid benzo och opiater (Slutade coldturkey p.g.a att min kropp inte klarade mer), vilket säkerligen inte är i närheten av din situation. Men en sak vet jag. Kan
Jag kan
DU. Psykiskt ostabil eller ej. Been there, done that. Det finns de dagar det känns som om man är den enda som har ett regnmoln över sig, och de dagarna är hemska. Man blir blöt och allt känns värdelöst.

Men självklart kommer det solsken någon gång. Det finns hopp för alla, ingen är förlorad.
Jag vill inte läsa om dig i tidningen om 6 månader, jag vill se dig uppdatera denna tråd om 6 månader.
Jag önskar dig all lycka i framtiden och jag tror verkligen att du kan klara det. Vad har du att förlora mer än det du redan förlorat? Må väl och jag hoppas att du finner fred med dina inre demoner.
Bring 'em down
Mvh