Özz Nujen "tackar" Sverige för truppminor i Kurdistan

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Ovriga-dokument/Ovrigt-dokument/Anti-personella-minor_GH02U401/

Nästan längst ner hittar ni att svenska minor använts i miljontals i Kurdistan. Dock står det inte vad för sorts mina det är.

Nuförtiden kan man även röja minor genom att så växter som reagerar på ämnen i sprängämnena, på detta sätt kan man hitta gamla granater, minor mm utan att behöva tänka på om det är mest plast. Minskar även risken för att minröjarna misstar minor för splitter eller mynt osv.

Nej. det är inte alls vad det står min gode man/kvinna. Det står såhär i din länk, från Riksdagen:

"Men detta stöd måste bli större, och ett särskilt ansvar bör ligga på Sverige att bistå med minröjning
i Kurdistan som under 1980-talet minerats med miljontals minor fyllda med sprängämnen från Bofors."

Alltså är det ett utländskt bolag som köpt sprängämnen från Bofors och använt detta sprängämne i minor, och på den vägen är vi tillbaka i den gamla goda konflikten (som finns i miljontals tappningar) igen: "Om du säljer ett jaktgevär till en annan jägare, varpå han ger geväret till någon som dödar en människa med det, har du då ansvar för att den döde har blivit mördad?"

Prova att läsa igenom hela din källhänvisning så ser du att den säger direkt motsatsen till det syfte du hänvisar den till.

Om du säljer en låda, pipa osv till en ak47 till en snubbe och du vet att han ofta säljer till talibaner, är du fri från ansvar då?

Det är kanske så att du inte gjort något olagligt men det är helt klart moraliskt tvivelaktigt.


OBS, skrivet på skruttelefon

Det är ju nu också problemet som Ottawakonventionen försöker lösa, trampminor är ett otyg, speciellt om de används av hänsynslösa organisationer utan respekt för att när kriget är slut så är det slut. I gränsområdena runt Turkiet Iran och Irak kan minfält ha lagts ut i rena självförsvarssyften, dessutom.

Att den kemisk-tekniska grenen av Bofors (krut, ammunition, sprängmedel etc) sålt sina varor litet vidlyftigt vet vi. Men det går heller inte att likställa sprängämmnestillverkning och -försäljning med tillverkning av själva minan med odiskriminerad försäljning av samma mina respektive använda minan korrekt med att använda minorna på ett felaktigt sätt. Detta är en eskalering, och ansvarsfrågan skulle bli svår att reda ut om man tänkte så på andra områden.

Det förväntade utfallet av resultat = katastrof är dock nååågot högre gällande sprängämnen. Kedjan är också något kortare. "Föremålens" grundsyfte skiljer sig även avsevärt.

Man kan göra kedjan: Sprängämne-> Bergssprängare -> Riksdagshuspang och sedan fråga sig om det är fel att sälja sprängämne till bergssprängaren. Givetvis behöver vi spränga berg men om det finns anledning att tro att de sprängämnen vi säljer till bergssprängaren kan komma att användas på annat sätt än avsett så finns det givetvis ett moraliskt ansvar hos oss. Man bör även räkna in bergssprängarens hantering av sprängämnet. Förvaras den t.ex. där den inte lätt kan åtkommas av obehöriga? Även med rätt säkerhetsföreskrifter föreligger en risk för att riksdagshuset flyger i luften så borde vi inte upphöra att tillverka sprängämnen öht?

Nja. Här skulle nog de flesta säga att det förväntade väntevärdet med civil användning av sprängämnen är överhängande positivt även om människoliv i de flestas ögon inte kan mätas i pengar. När det gäller export av militära sprängämnen är risk/reward-ration för dålig för att jag ska våga spela på den särskilt eftersom jag inte ser något positivt användningsområde för produkten öht. Det är alltså en ren utväxling människoliv: pengar.

[quote=BorasUE|44046956]Det förväntade utfallet av resultat = katastrof är dock nååågot högre gällande sprängämnen. Kedjan är också något kortare. "Föremålens" grundsyfte skiljer sig även avsevärt.

Man kan göra kedjan: Sprängämne-> Bergssprängare -> Riksdagshuspang och sedan fråga sig om det är fel att sälja sprängämne till bergssprängaren. Givetvis behöver vi spränga berg men om det finns anledning att tro att de sprängämnen vi säljer till bergssprängaren kan komma att användas på annat sätt än avsett så finns det givetvis ett moraliskt ansvar hos oss.

Du sätter ju fingret på problemet här, men det tänker du kanske inte på: Om Bofors får tillstånd av de som är satta att avgöra om det är OK att sälja, vem har då gjort mer fel? Bofors, KMI, mellanhanden, mintillverkaren, logistikapparaten som levererat minan, politikern som tillåter att minor används i krig, befälet som beordrat utläggningen, soldaten som gör jobbet eller befälet som inte beordrar truppen att röja, eller ännu mer moralproblematiskt, övermannas av ett paradiskommando och reguljära trupper och måste fly, utan att röja minfältet... Att särskilt peka ut tillverkaren/försäljaren av sprängmedlet som boven i detta är naturligtvis bekvämt, men rätt tveksamt.

Hur ser du på en sk "punji pit" ?

Jag har aldrig ansett att t.ex. Bofors ensamt bär ansvaret. Ansvaret är delat och som medborgare i en demokrati bär vi väl alla vår minimala del av ansvaret. Vissa har dock betydligt större ansvar än andra.

Jag vet hur jag ser på minor iaf och jag ser det inte som något punji pit-plåster

För de som undrar (mot all förmodan) vad BorasUe och jag sysslar med, så kan det beskrivas som att vi trasslar till citeringar på litet olika sätt. Om någon bryr sig torde det framgå vem som sagt vad om man tittar bakåt. BorasUe rättade till sin, jag hann inte det.

Jag vill fortfarande påstå att att i den långa kedja av dåliga eller omoraliska beslut som gäller för att en Boforsladdad italiensk mina skall spränga foten av ett kurdiskt barn, 30 år efter att minorna lagts ut av militär under endera av två regimer som inte längre kan ställas till ansvar, så blir det rätt meningslöst att ens fundera på om den svenske medborgaren eller landet Sverige har en större eller mindre del i detta.

Sprängmedlet i dessa minor kan vara svenskt, och Sverige har därför en del av ansvaret. Jag är med på att vi som svenskar kan sägas ha hela Boforsansvaret, dessutom. Men hur stor del av det totala ansvaret vill du ge Sverige för att Iran och Irak har minerat gränsområdet och inte gjort vad varje militär befälhavare noga vet: "Aldrig lämna en minering utan att noga dokumentera den" ?

Om det är lagligt att sälja delar av automatvapen till aktörer som "snubben" så har man inte gjort något moraliskt tvivelaktigt alls. Med den logiken skulle samtliga kompislån eller "goda gärningar" som att ge en slant till en tiggare t.ex. också vara moraliskt tvivelaktiga.

Jag är inte så insatt i regionen tyvärr. Jag är mer inne på nutiden även om jag tycker att det kan vara nyttigt att undersöka hur det nu kan ha gått till om våra sprängämnen dyker upp på fel ställen. Att det finns regler för hur minor ska användas är liksom helt irrelevant för mig. Jag kan inte, moraliskt, motivera ett främjande av tillkomst av minor öht.

Fast vad den där rapporten säger är att Sverige har sålt sprängämnen till ett antal länder.

Sprängämnen som sedan använts som råvara till produktion av diverse olika vapen och ammunition, därbiland minor men troligen även robotar, handgranater, artilleriammunition etc.
Och förmodligen även sprängladdningar avsedda att användas av ingenjörssolater både för att spränga broar och byggnader och även för att användas vid minröjning.


Dessa länder har (naturligtvis) producerat olika vapen som innehåller sprängämnen, varav en del varit svenska.
En del av dessa har varit minor, som sedan exporterats till länder som sedan har använt dessa på olika sätt.



Vi har alltså inte sålt minor, vi har inte lagt ut minor och vi har inte ens sålt delar till minor.
Vi har endast sålt råmaterial som kan användas till minor, men även till annat.


Det är lite som diskussionen där Sverige ska lastas för slavhandeln till amerika, då svenskt järn användes till bojorna som slavarna hade.


Eller fungerar det ännu och på samma sak?
Sverige säljer metall, däribland till stater som USA.
USA använder metall i sina vapen, därför kan en del amerikanska vapen vara gjorda av metaller från Sverige och därför är Sverige skyldiga till amerikansk vapenanvändning?



Hur hårda krav kan vi sätta på det vi exporterar?
Kan vi hävda att svenskproducerade verktyg inte ska få användas för att tillverka vapen?
Och då snackar jag om verktyg för flera ändåmål, inte särskilda maskiner som endast kan användas för att tillverka en enda sak.
(Inte helt objudet kommer tanken på Palme-regeringen som ville bygga en fabrik för att tillverka konstgödning i Vietnam.)