Citat:
Fast vad den där rapporten säger är att Sverige har sålt sprängämnen till ett antal länder.
Vi har alltså inte sålt minor, vi har inte lagt ut minor och vi har inte ens sålt delar till minor.
Vi har endast sålt råmaterial som kan användas till minor, men även till annat.
Hur hårda krav kan vi sätta på det vi exporterar?
Kan vi hävda att svenskproducerade verktyg inte ska få användas för att tillverka vapen?
Och då snackar jag om verktyg för flera ändåmål, inte särskilda maskiner som endast kan användas för att tillverka en enda sak.
(Inte helt objudet kommer tanken på Palme-regeringen som ville bygga en fabrik för att tillverka konstgödning i Vietnam.)
Vi har alltså inte sålt minor, vi har inte lagt ut minor och vi har inte ens sålt delar till minor.
Vi har endast sålt råmaterial som kan användas till minor, men även till annat.
Hur hårda krav kan vi sätta på det vi exporterar?
Kan vi hävda att svenskproducerade verktyg inte ska få användas för att tillverka vapen?
Och då snackar jag om verktyg för flera ändåmål, inte särskilda maskiner som endast kan användas för att tillverka en enda sak.
(Inte helt objudet kommer tanken på Palme-regeringen som ville bygga en fabrik för att tillverka konstgödning i Vietnam.)
En väldigt bra poäng och jag håller med dig i stort.
Det som jag tycker gör det hela lite tveksamt är att Bofors faktiskt visste att efterfrågan på truppminor var otroligt stor och det rådde egentligen ingen tvekan om var en stor del av sprängämnet skull hamna. I vapenexportbranschen så bör man med all rätt reflektera både en och två gånger hur ens produkt kommer användas i slutändan och vara beredd att skriva under på det. Annars kan vi nog få ett klimat i vapenhandeln som är oönskat.
Å andra sidan så var truppminor inte alls förbjudna vid tidpunkten för affären och borde därför setts på som ett vapensystem i mängden. Jag är övertygad om att en liknande affär inte skulle ske om truppminor vore förbjudet. Och ja... rent objektivt så är det en råvara Bofors har levererat och inte något vapensystem.
