Hade tingsrätten den gången varit sammansatt av helt andra ledamöter så vem vet om
inte det hade kunnat bli en helt annorlunda utgång?
Man kunde mycket väl, föreställer jag mig, ha ansett att bevisningen var alldeles
tillräcklig trots avsaknad av en dödsorsak för att fälla MA för det mord eller dråp som han
begick.
Högst beklagligt att inte åklagaren prövade med en överklagan till nästa rättsinstans,
för helt uteslutet är det väl inte att man kommit att resonera något annorlunda i skuldfrågan
där, i hovrätten, fast kanske inte ändå när jag tänker närmare efter.
Där finns ju inga nämndemän utan bara jurister för hela slanten som dömer.