Citat:
Sist är det som kanske är mest fascinerande. Att religioner ofta försöker hindra människan ifrån att vara ett djur. I de fem världsreligionerna ses många av de djuriska drag vi människor har som fula. I regel är det så att man inte skall vara våldsam, girig, översexuell, tjuvaktig eller liknande. För om vi agerar som djur, agerar vi oftast kortsiktigt - samhället blir instabilt, egoistisk, våldsamt. Om Gud inte säger åt människan att den inte skall vara otrogen, är människan mer ofta otrogen. Vilket såklart leder till fler separationer, fler utomäktenskapliga barn och barn som uppfostrats av en förälder, vilket på sikt försvagar gruppen. Jag tror att religionen till viss del kan ses som en gruppevolutionär strategi, även om få av de troende ser sina religioner som något sånt.
Absolut är det så. Detta kan man ju också se framför allt av vilka religioner det är som har överlevt genom historien. Tar man till exempel judendomen förespråkar ju den (åtminstone i sin klassiska version) bland annat just mycket stark gruppsolidaritet, fasta patriarkala familjeförhållanden och extrem intolerans och fientlighet mot omvärlden. Därför har denna urgamla troslära -- med minst sagt primitiva inslag -- överlevt genom årtusendena in i vår tid, medan de mer lössläppta och toleranta hedniska religionerna utplånats så fullständigt att inte ens deras egna heliga sagor vanligen finns kvar idag.
Ett annat exempel är mormonerna i Amerika i vår tid, som är en starkt centralstyrd och snabbt växande grupp/sekt (både på grund av naturlig biologisk tillväxt och en mycket aggressiv och målmedveten missionsverksamhet). Den är att jämföra med de kristna rörelserna i huvudfåran, som ger mer utrymme för "frihet" och dekadans och just därför befinner sig i varierande grader av olika svårt förfall.
Religioner och ideologier som främjar ett pro-socialt beteende är de som blir framgångsrika, överlever och expanderar. De som inte gör detta försvinner, antingen genom att folken som tror på dem överger dem eller att de inte "håller måttet" och rent fysiskt går under i den social-Darwinistiska kampen för överlevnad.
Citat:
Så jag undrar - är det kanske så att den ökande ateismen är en av dekadensplantans rötter?
Personligen är jag helt övertygad inte bara om att det är så, utan att den är själva roten med bestämd artikel från vilken detta fördärvliga skott har skjutit upp. Just sekulariseringen är väl den process som framför alla andra har verkat för att ersätta kollektiva värderingar (med betoning på gruppsammanhållning och överlevnad) med en dekadant och destruktiv individualism, syftande till hedonism och "självförverkligande" på det allmänna bästas bekostnad. Samtidigt har samma processer ersatt tidigare århundradens idealistiska strävanden med en materialistisk, självisk och roffande liberal-kapitalistisk mentalitet. Båda dessa förändringar i samhällsklimatet är klart negativa för gruppens överlevnad -- då särskilt som den befinner sig i i konkurrens med andra, mindre dekadanta grupper som ser till det gemensamma snarare än det enskilda bästa.
Citat:
Om man tittar på vad som tidigare ansågs vara dödssynder är många av dem nästan dygder i dagens samhälle. Varför, kan man undra? Är det så enkelt så att man kan säga att det beror på de skiftade maktförhållandena, från huvudsakligen adeln & kyrkan till huvudsakligen köpmän, borgare etc, som i o m maktövertagandet medvetet eller omedvetet arbetade för att byta ut den anti-materialistiska anti-individuella filosofi religionen stod för mot en individualistisk & materialistisk filosofi som gynnade dem själva - och tagit oss dit vi är idag, där i stort sett vad som helst är OK så länge BNPt blir glatt.
I vilken grad det handlar om medvetna respektive omedvetna processer, och vilka grupper som ligger bakom, är väl en ytterst invecklad fråga. Men man kan mycket enkelt se vem det är som drabbas av dem: Den vita majoritetsbefolkningen i Europa och Amerika.
Just detta är synnerligen tänkvärt: Det finns ingen filosofi i andra samhällen som motsvarar den dekadant individualistiska liberal-kapitalismen som idag har vår världsdel i ett järngrepp. Ser man till exempel till Japan eller Kina är de länderna inte extremt religiösa, men de är inte heller sekulära i vår mening. Rasande fundamentalistiska predikanter är få, men folkflertalet håller likväl fast vid sed och tradition och har inte utvecklat vår skadliga Gordon Gecko-mentalitet. Man kan ju fråga sig varför det är så, och varför det är just vi som är så utsatta . . . ?
Att så tvivelslöst är fallet är hur som helst något som borde bekymra oss. Men eftersom vår solidaritet redan är så upplöst som den är, är det få som tänker på vad deras individualism kommer att innebära för framtida generationer.
