Del 3
Hemkomna i Sverige kunde vi sedan bara veckor efteråt se på TV hur mängder med östtyskar tagit sig ner till Ungern för att där kunna ”smita” över Järnridån (den hade demonterat just mellan Österrike och Ungern), hur andra som stoppat på vägen flyttat in i på de västtyska ambassaderna i Prag och Budapest. De krävde att få lämna för Västtyskland. Det var alltså dessa människor som vi sett åkande med sina Trabanter och släp.
När så hösten kom dök nya TV-bilder upp, nu från Leipzig. Folk började demonstrera för frihet på torgen och den stora samlingspunkten visade sig vara Nikolaikyrkan, en av de vi besökt bara några månader tidigare. Vi hade sett massa människor utanför som inte direkt såg ut som vanliga gudstjänstbesökare och därför tittat in. Därinne stod folk och pratade i olika grupper. Korkade som vi var trodde vi att det hela handlade om kristendom på något sätt.
De människor som samlat på de västtyska ambassaderna blev till slut skickade med stängda tåg till Västtyskland. De människor som demonstrerade i Leipzig blev bara fler och fler, till slut spred sig denna rörelse även till Östberlin, Honecker fick avgå och så i november öppnades muren, mest av en slump.
Denna resa var en av de märkligaste jag gjort, man befanns sig ”mitt i historien” utan att egentligen begripa vad som skedde. Att befolkningen i Polen, Ungern och Tjeckoslovakien hatade den kommunistiska regimen hade jag tydligt förstått tidigare, men det var först i Leipzig 1989 på en kneipe diskuterande fotboll som jag insåg att samma sak gällde för den vanlige östtysken.
Så mycket för ostalgi är jag inte, men man kan sakna den svartväxling som förekom. Efter att ha växlat lite D-mark mot den lokala valutan så kostade ölen bara en krona styck och en hel brakmåltid under en tjugo spänn. Om nu restaurangen hade något gott att servera, en gång visade det sig att det enda som serverades var överkokt torsk med potatis och den enda drycken som fanns var vatten eller äcklig söt ungersk tokajer!
För att få ihop det hela;
Kaiserslautern är mångt och mycket en rest av det kalla kriget, med sin påtagliga amerikanska närvaro. Leipzig är istället platsen där den revolution startade som fick muren att falla och det kriget att ända. Men båda har med fotboll att göra för mig.
Edit; Någon östtysk fotbollsmatch lyckades vi inte se, var ju inte säsong. Däremot hamnade vi på en träningsmatch i Prag och såg Sparta. Men det är en annan historia.
Hemkomna i Sverige kunde vi sedan bara veckor efteråt se på TV hur mängder med östtyskar tagit sig ner till Ungern för att där kunna ”smita” över Järnridån (den hade demonterat just mellan Österrike och Ungern), hur andra som stoppat på vägen flyttat in i på de västtyska ambassaderna i Prag och Budapest. De krävde att få lämna för Västtyskland. Det var alltså dessa människor som vi sett åkande med sina Trabanter och släp.
När så hösten kom dök nya TV-bilder upp, nu från Leipzig. Folk började demonstrera för frihet på torgen och den stora samlingspunkten visade sig vara Nikolaikyrkan, en av de vi besökt bara några månader tidigare. Vi hade sett massa människor utanför som inte direkt såg ut som vanliga gudstjänstbesökare och därför tittat in. Därinne stod folk och pratade i olika grupper. Korkade som vi var trodde vi att det hela handlade om kristendom på något sätt.
De människor som samlat på de västtyska ambassaderna blev till slut skickade med stängda tåg till Västtyskland. De människor som demonstrerade i Leipzig blev bara fler och fler, till slut spred sig denna rörelse även till Östberlin, Honecker fick avgå och så i november öppnades muren, mest av en slump.
Denna resa var en av de märkligaste jag gjort, man befanns sig ”mitt i historien” utan att egentligen begripa vad som skedde. Att befolkningen i Polen, Ungern och Tjeckoslovakien hatade den kommunistiska regimen hade jag tydligt förstått tidigare, men det var först i Leipzig 1989 på en kneipe diskuterande fotboll som jag insåg att samma sak gällde för den vanlige östtysken.
Så mycket för ostalgi är jag inte, men man kan sakna den svartväxling som förekom. Efter att ha växlat lite D-mark mot den lokala valutan så kostade ölen bara en krona styck och en hel brakmåltid under en tjugo spänn. Om nu restaurangen hade något gott att servera, en gång visade det sig att det enda som serverades var överkokt torsk med potatis och den enda drycken som fanns var vatten eller äcklig söt ungersk tokajer!
För att få ihop det hela;
Kaiserslautern är mångt och mycket en rest av det kalla kriget, med sin påtagliga amerikanska närvaro. Leipzig är istället platsen där den revolution startade som fick muren att falla och det kriget att ända. Men båda har med fotboll att göra för mig.
Edit; Någon östtysk fotbollsmatch lyckades vi inte se, var ju inte säsong. Däremot hamnade vi på en träningsmatch i Prag och såg Sparta. Men det är en annan historia.
__________________
Senast redigerad av motvall 2013-06-15 kl. 13:43.
Senast redigerad av motvall 2013-06-15 kl. 13:43.
Brukar matcherna från cupens första omgång sändas på tysk tv?
