Ställ era random astronomifrågor

Jag tänkte en stjärna som Deneb, den kan ligga så långt som 3000 ljusår bort. Med tanke på att den ligger i det galaktiska planet, hur vet man att inte delar av ljusstyrkan absorberas av interstellära moln? Räknar astronomerna på det när de ger stjärnan dess absoluta magnitud?

Varför har man människor inte åkt i månen igen nu när teknologin är så mycket bättre?

Det var en tävling mellan USA och Sovjet. USA vann. Fanns ingen anledning att vinna tävlingen mer än en gång. Det var dyrt, Vietnamkriget var dyrt, andra mål i rymden hägrade för USA, som att bygga en rymdstation, och man ville inte att Ryssland skulle gå om. Finns fler skäl men grunden är att stödet och finansieringen av det bemannade månprogrammet ebbade ut då man kände att man uträttat det man skulle. Dvs hinna dit före ryssen.

Det är väldigt väl kartlagt hur stoftet (vilket är det som påverkar magnituden) är fördelat i galaxen. Genom att överlagra de olika bilderna man tar så kan man få en bild av hur det ser ut. En av de mest citerade astronomi-artiklarna är faktiskt "Dust map of the Milky Way"

OT om månkonspirationer borttaget. Finns ett forum för sådant.

/mod

Extinktion, som det brukar kallas, är typiskt inte lika stark i alla färger. Det gör att inte bara ljusstyrkan ändras, utan även färgen! Man ser alltså skillnad på stjärnor som är ljussvaga för att de ligger längre bort och stjärnor som är ljussvaga för att de ligger bakom stoftmoln.

Har en fråga:

Vintergatans stråk på himlen skymmer vad som ligger bakom vår galax. Hur lång tid skulle det ta för ett rymdteleskop att skickas från Jorden rakt ut i 90º vinkel från det galaktiska planet till en punkt där vi kan få se vad som döljer sig bakom Vintergatan? Är det ens möjligt?

Rymdteleskopet skulle behöva resa säkert mer än 10 000 ljusår, och det skulle ta miljoner år med dagens teknik. Dessutom skulle bilderna ta 10 000 år på sig att komma hit. Bättre att kolla i andra våglängder, som kan ta sig igenom molnen.

Diskussion i tråden om ifall galaxer är isolerade öar fick mig att tänka..
Tydligen är allting i galaxfilament (om än väääääldigt svagt) gravitationellt bundet och som man kan se på bilder (och denna) så löper ju filamenten mellan större superhopar. Ifall allting nu är gravitationellt bundet här, så blir min fråga så här.
Vad händer, eller är det ens möjligt, om man färdas i c (eller godtyckligt nära om du nu inte vill riskera böter) längs med ett filament, till en superhop, sen ett annat filament till en annan superhop och fortsätter runt tills du gjort en cirkeln?
I voidet som blir inramat av filamenten och hoparna, så blir det ju en expansion pga frånvaro av massa och således kommer sträckan man behöver färdas hela tiden bli längre. Färdas man längs en tillräckligt stor cirkel, så kommer ju sammanlagda expansionen i voidsen att ske snabbare än c, men inte inom de gravitationellt bundna hoparna och filamenten.. Så vad händer, kommer man aldrig komma runt?
Antar att det blir lite som Zenos paradox fast på riktigt och inte bara filosofiskt?

Antag att man har hur oändligt lång tid på sig. Hoppas jag fick ner frågan på ett förståeligt sätt

Du kommer aldrig att nå fram till de galaxer som idag far ifrån oss med en hastighet större än ljushastigheten. De kommer med tiden slockna och försvinna från vårt synliga universum.

Miljoner år kanske är lite väl lång tid att vänta, och att behöva vänta 10 000 år till på bilderna blir nog lite långttråkigt. Hade färden bara tagit 100 år så hade man nog redan haft planer på att sända ett teleskop.

Ett billigare alternativ är att titta åt ett annat håll...